Kommunstyret backar om “Luleåmodellen”

av Nicole Johansson, medlem i Socialistiskt Alternativ samt arbetsplats- och skyddsombud inom hemtjänsten i Luleå // Artikel i Offensiv

Kampen från personalen inom hemtjänsten mot ”Luleåmodellen” har resulterat i att Luleå kommun har backat från det ursprungliga förslaget. Dock har innehållet inte ersatts med något seriöst; det är återigen en modell som är framtagen av cheferna utan att involvera de som ska arbeta med den. I vilket fall som helst så är resultatet av kampen något väldigt positivt. Personalens kollektiva verbala och skriftliga ställningstaganden, namnlistor och artiklar i media har fått en hänsynslös arbetsgivare att ta ett stort kliv bakåt.

Det nya innehållet i ”Luleåmodellen” (läs mer i vår förra artikel här) är fortfarande något som bör kastas i sopkorgen men det är inget som Luleå kommun kommer att göra frivilligt. Med tanke på hur kommunen har tagit fram det första förslaget och nu det nya så är det ingen seriös arbetsgivare som personalen har att göra med. Den ursprungliga modellen innehöll en centraliserad planering av gruppernas dagliga besök (antalet planerare/samordnare skulle minska från cirka 40 till endast 12). Den nya innehåller visserligen planerare stationerade på plats ute i grupperna, men de lyder under en annan chef än gruppens. Därtill räcker det inte med en planerare för att täcka alla veckans dagar, vilket innebär att planerarna kommer att planera för andra grupper som de inte har kännedom om och gruppen kommer att sakna planerare på plats under vissa dagar i veckan.

Det är inte svårt att se brister i den nya modellen, den är lika ansvarslös som den första och gör det möjligt för arbetsgivaren att vid ett senare stadium lyfta ut planerarna och stationera dem centralt. Det är en modell som försöker få centraliserad planering att se ut som något annat och eftersom planerarna ska planera på heltid kommer de inte att få någon brukarkontakt, vilket idag är högt värderat hos både brukare och personal.
Kampen mot ”Luleåmodellen” måste fortsätta tills dess att den kastas i sopkorgen för gott. I mångt och mycket så är ”Luleåmodellen” en nedskärning på en redan hårt pressad arbetsgrupp. En sådan nedskärning är ännu ett slag mot jämställdheten i samhället, då det är ett kvinnodominerat yrke.

Ett seriösare förlag istället för ”Luleåmodellen” hade varit att möjliggöra förändringar i verksamheten genom att involvera personalen i arbetet och därmed se behoven och tillföra de resurser som verksamheten behöver. Det är något som verkligen hade gagnat samhället istället för mer ojämlika villkor mellan kön, fler sjukskrivningar och produktionsbortfall som följer med ökade nedskärningar inom vård och omsorg.■