Kompromisslös poet översatt till svenska

• 

• 

Audre Lorde är en av USA:s största poeter och var en av de mest framträdande politiska aktivisterna under 1970- och 80-talen.

Katja Hildén

Audre Lorde definierade sig själv som ”black, lesbian, mother, warrior, poet”. Hennes föräldrar hade invandrat från Karibien och Audre föddes 1934 i Harlem i New York och dog 1992 i sviterna av cancer.

Nu kommer äntligen hennes två främsta diktsamlingar The Black Unicorn/Den svarta enhörningen (1978) och Our dead behind us/Våra döda bakom oss (1986) för första gången i svensk översättning och det är poeten, författaren, dramatikern, översättaren och nytillträdda litterära curatorn på Stockholms stadshus, Athena Farrokhzad, som tagit sig an översättningsarbetet. Dessa två författare och poeter har mycket gemensamt och en bättre perfect match mellan författare och översättare är svår att finna.

Jag fick möjligheten att intervjua Athena Farrokhzad och det blev ett samtal som är till grund för två artiklar: den här första om Audre Lorde och konsten att översätta och en andra artikel som tar avstamp i Athena Farrokhzads rykande färska diktsamling Åsnans År.

Hur var det att översätta Audre Lorde?

– Om man läser Audre Lorde så är det till synes en ganska enkel och direkt dikt. Men samtidigt översatte jag två av hennes böcker och det var en balansakt att navigera både likheter och olikheter. Det är åtta år mellan böckerna och i Våra döda bakom oss har Audre Lorde mognat som författare. Enkelheten visade sig vara komplicerat att översätta. Det avskalade som går rakt på kärnan, både i bildspråket och den politiska tanken.

– Som översättare gör man alltid sina val i form och innehåll, vad man tycker är viktigt att premiera i texten. Vill jag att du som läsare ska ha en läsupplevelse som är så smidig som möjligt och där du kan vistas i det svenska språket och knappt ens behöver tänka på att det är en översättning du läser? Eller vill jag att du ska hållas kvar i det amerikanska, i engelskan som språk och därigenom i det amerikanska samhället? Jag tänker på översättningen som ett av många möjliga förslag till läsaren.

– Översättning är på ett sätt den intimaste formen av läsning tycker jag. Det är en ynnest att bli översatt och att få sin text att bli läst in på benstrukturen. Att få texten nedbruten i sina minsta beståndsdelar. Som författare är man medveten om att ens texter kan tolkas på helt olika sätt på olika språk, i olika länder och olika sammanhang. Om jag skriver om klasskamp och migration så innebär det helt olika saker i till exempel USA och Kina.

– Jag har inte en renodlad kärlek till hennes poesi. Stundtals har jag tyckt att det varit hopplös litteratur rent stilistiskt. Men samtidigt om man tänker på den tiden, kamperna, litteraturen så tror jag att Lorde kommer att vara en av dem från den tiden som läses om hundra år.

Vad är centralt i Audre Lordes dikter?

– Audre Lorde befann sig i alla kamper på samma gång. Hon representerar den andra vågens feminism, den lesbiska organiseringen, den svarta kollektiva formeringen och medborgarrättsrörelsens efterdyningar. Och hon är så kompromisslös. Hon vägrar att premiera någon kamp. Audre var socialist, vilket är närvarande i dikterna. Socialismen var närvarande i de svarta, amerikanska rörelserna vilket ofta negligeras i våra dagar.

– Audre Lorde var också invandrare i USA. Det är viktigt i sammanhanget. Hennes blick på rasförhållandena och rasismen i USA är en blick som delvis kommer utifrån. Jag tror att man har ett slags skydd av att ha en nära koppling till ett annat förflutet. Det har jag med mig i min egen livsberättelse, jag är på ett sätt skyddad för jag kan säga ”Fuck you! Jag har en annan plats, ett annat språk, en annan plats, ni kan inte komma åt mig, jag är inte bara utlämnad till det här!”

– Trots att Audre Lorde skriver om fruktansvärda förhållanden och om att bli förstörd av objektifieringen och förtrycket så skriver hon utifrån en stark känsla av ett eget värde. Att ha en känsla av ett själv som står utanför detta. Kränkningar, övergrepp, exploatering som påverkar både en själv och det kollektiv man delar förtrycket med på djupet, så upprätthåller Audre Lorde ett slags mentalt motstånd.

I både Audre Lordes och dina texter delar ni med er av era bakgrunder på ett sätt som ger mig som läsare en fördjupad känsla för till synes helt olika erfarenheter av proletära liv, men som fungerar som viktiga pusselbitar i min egen erfarenhet av proletärt liv. Era texter bildar en del av ett fundament för en gemensam proletär självkännedom som sträcker sig över många olika sorters gränser. Lordes och dina texter får ibland ett stråk av mytologisk berättelse, de blir en del av en bakgrundshistoria som ger förståelse för allt det som det patriarkala, rasistiska, koloniala, kapitalistiska förtrycket vill få oss att glömma och förneka.

– Ja, man frågar sig ofta hur mycket man egentligen kan uträtta politiskt med dikt och litteratur? Man kan skriva en text som berör en läsare och så tänker man kanske som författare att man gjort sitt. Men jag anser att politisk aktivism som man gör tillsammans, det är det viktigaste. Det är två olika saker för mig. Man förflyttar gränser i vardagen. Orden är viktiga men de ersätter inte praktisk handling.

– Men så länge man skriver och så länge man är socialist så vill man ju intervenera i världen med sin text. Och det är att ge oss en historia. Arbetarklassens, kvinnornas, de rasifierades berättelse är så mycket berättelse om exploatering och utplåning. En berättelse om att vi inte är något annat än objekt i någon annans historia. Men att rikta blicken från denna andras historia mot vår egen, vi kommer ur detta, det här är vår berättelse, våra traditioner, vår estetik, våra anmödrar att åberopa. Jag tror inte att man ska underskatta den skiftningen av fokus. Och jag tror att allt det här finns hos Audre Lorde och det är en anledning till att hon är älskad. Men också att hon skrev i en tid som till skillnad från i dag inte föraktar kollektiv organisering. Hennes böcker talar ur ett jag och en erfarenhet till en bundsförvant eller kollektiv och det tror jag är jätteviktigt.

Vad tror du att Audre Lorde velat att vi skrev om hennes dikter?

– En sak som hade varit viktig för henne är att hon skriver om njutning. Det är helt avgörande för henne att skriva fram det svarta, lesbiska subjektet och kollektivet som njuter, begär och som vänder sig till varandra. Detta är också en av anledningarna till att hon är älskad. Hon är en sinnlig poet, hon och hennes texter är i kroppen. Jaget och duet. Kroppen är en entitet som både våldet och ömheten strålar ut ifrån.

Hon skriver om en lesbisk, kvinnlig erfarenhet i USA men vänder sig samtidigt till andra kämpande kvinnor över hela världen.

Tack, Athena Farrokhzad, för att du tog dig tid att tala om Audre Lorde. Snart är det val och nazisterna kan komma att röstas in i regeringen. Jag kommer att läsa Audre Lordes dikter, hennes kamper och kollektiva rörelser är långt ifrån över.■