av Mathias Toivonen // Krönika i Offensiv
Snöstormar kom som en skuggflotta över landet och under den vita ytan frös det blåbruna täcket till is. Alla som trotsade det politiska klimatet kände dess kyla. I ett litet bibliotek där ugglor vakar samlades trotsiga kamrater från hela landet. Vissa kom bärandes på flaggor röda som gryningssolen. Några på tunga kastruller eldade med kryddiga grytor. Alla på en glödande övertygelse om att orättvisor måste avslöjas.
I rummet trängdes kamraterna till bredden inför en liten scen där talare från alla håll delade med sig om verklighetens berättelser och betraktningar.
I Iran är de modiga demonstranterna mot den totalitära regimen i genomsnitt 15 år gamla. Kvinnor frigör sig från ett otänkbart förtryck. För en framtid utan en moralpolis vare sig i grannskapets kvarter eller i ledarnas palats.
I västvärlden leder brittiska järnvägsarbetare strejker mot ett likgiltigt ekonomiskt system som ständigt sänker inkomster och rättigheter.
Kapitalismen bevisas leda samhället mot allt stormigare väder och obeboeliga klimat. Runt kongresslokalen vakade statyer av djur för att påminna oss.
Kamraterna debatterade om att byta namn på rörelsen till något nytt. Ett nytt hopp och en ny vind som kan ta tag i socialismen och driva bort de mörka molnen. De många välgrundade samtalen framstod såsom ett rhizom där alla som ville fick utrymme att säga sina ord till en lika stor applåd.
Hierarkier utmanades. Kamrater vet att vi måste alla röra på oss tillsammans för att behålla värmen och låta motståndet smälta i vår väg.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.