foto: Natalia Medina
Banda de Beleza a Dor.
Lördagen den 8 juli hedrade vi Walter Medinas minne genom en konstfestival som arrangerades av konstnätverket BadArt på Cyklopen i Stockholm.
Runt klockan tre var det ganska många i lokalen och fler droppade in allt eftersom. Där fanns en scen uppriggad, konst längs väggarna, ett stort bokbord med alla möjliga olika böcker, ett litet café med både vegansk och icke-vegansk fika, och på utsidan grillades korv nära några bord där en kunde sitta och äta.
Det fanns mycket att titta på och många att prata med. Mellan framträdandena kunde en gå runt och kolla på konsten. Vikram Lindelius ställde ut sina målningar, bredvid Louise Erikssons. Ida Tjeder ställde ut fotografier och collage. På övervåningen kunde vi se konstverket ”Islossning” av Karon Nilzen Jonsson, som bestod av en skulptur, en video och en text.
Först ut att uppträda var poeten Gatuduvan, som läste upp dikter ur sina diktsamlingar. Väldigt rått och äkta läste han dikter som handlade om kamp mot förtryck, kärlek till motstånd och ett kringflackande liv. Strax efter stod bandet Banda de Beleza e Dor på scenen som sjöng och spelade både covers och låtar de hade skrivit själva. De spelade triangel, gitarr, dragspel, kazoo, och de sjöng på portugisiska. I lokalen var energin hög när de uppträdde, publiken dansade och sjöng med.
Därefter fick vi se och höra Los chinchineros, en slagverksduo från Chile. De bjöd på rytm och, inte minst, energi. De dansade och snurrade runt på scenen medan de spelade på trummor och cymbaler som de hade på ryggen. Publiken blev imponerade, vi klappade, dansade och jublade. Sedan spelade Juan Cea gitarr och sjöng sånger på spanska med socialistiska undermeningar, flera som handlade om diktaturerna i Latinamerika.
Nästa grupp på scenen var The Fackpamps som bjöd på proggig, nästan punkig musik med hög energi och slagord som ”De kommer aldrig att sänka oss!”.
Natalia Medina höll sedan tal och läste upp en dikt som hennes farbror Walter Medina hade skrivit. Efter det, strax innan kl 20:00 på kvällen, påbörjades muralmålningen.
Walter Medina var en 16-årig politiskt aktiv ungdom i diktaturens Uruguay. Han var en poet och tyckte även om att spela teater. 1973 blev han skjuten av polisen, när han stod och målade en text på en vägg, en text som aldrig blev klar. Det är denna text vi avslutade i hans minne i lördags. Vi skrev ”Consulta Popular” (folkomröstning) på utsidan av Cyklopen, och de tre bokstäverna i slutet som Walter aldrig hann skriva målades i svart.
Allt som allt blev konstfestivalen väldigt lyckad. Nästan all mat och fika gick åt och vi fick se fantastiska framträdanden och konst. En dag där vi hedrade minnet av en kamrat, men där vi även visade varandra att vi står enade. ■
