Kriget i Ukraina: Imperialisterna på båda sidor trappar upp slakten

Av Per-Åke Westerlund // Artikel i Offensiv

Efter sju månader av en rysk militär offensiv med begränsade framsteg och nästan 2,5 år av fullskaligt krig fördjupas den interimperialistiska karaktären av kriget i Ukraina, liksom risken för eskalering. USA- och Västimperialismen förstärker sina åtaganden på Ukrainas sida, samtidigt som blocket Kina-Ryssland stärks ytterligare.

Kriget är en långsiktig konfrontation där mycket står på spel för alla inblandade. Under de senaste veckorna har den franske presidenten Emmanuel-Macron tagit upp möjligheten att skicka trupper till Ukraina, och ett litet antal har redan skickats i ”utbildningssyfte”. USA:s president Joe Biden och Tysklands förbundskansler Olaf Scholz har passerat ytterligare en ”röd linje” genom att nu tillåta att amerikanska och tyska vapen används mot mål i Ryssland.

Det militära blodbadet i Gaza satte för ett tag kriget i Ukraina i skuggan och väckte nya frågor om huruvida Västmakterna kunde stödja både Israel och Ukraina. Men betydelsen av ett krig i Europa har inte minskat. Även begränsade segrar för Ryssland skulle innebära ett stort bakslag för USA-imperialismen och stärka det Kinaledda blocket. Mot bakgrund av det växande missnöjet och hatet runt om i världen mot USA:s stöd till Israel är det ännu viktigare för Washington att undvika begränsade segrar för Ryssland.

För att återigen prioritera Ukraina hölls i mitten av juni både en ”återuppbyggnadsskonferens” i Berlin och en ”fredskonferens” i Schweiz, med representanter för 90 regeringar. Dessutom lovade G7-toppmötet i Italien samma vecka att förse Ukraina med ytterligare 50 miljarder USA-dollar (1 dollar motsvarar dryga 10 kronor). Detta följer på det försenade amerikanska stödpaketet på 61 miljarder dollar – som slutligen godkändes i april – och nya stora löften och vapenleveranser från europeiska regeringar. Den ukrainska militären har utlovats fler Patriotsystem (luftvärnssystem) Spanien, Norge och USA, och det totala antalet utlovade F16-jetplan är nu 80.

I flera månader har det spekulerats om en rysk sommaroffensiv, som skulle kunna bryta igenom ukrainska försvarslinjer. Men även om ryska offensiver redan har tagit mycket mer territorium än Ukrainas misslyckade offensiv 2023, gör de nya vapenleveranserna att nya stora ryska genombrott ser mindre sannolika ut.

I början av året ”verkar Putin och den ryska militären också ha dragit slutsatsen att Ukraina inte kommer att kunna återta territorier som ryssarna kan erövra och att smygande ryska framryckningar, även till höga kostnader, därför i slutändan kommer att leda till övergripande ryska framgångar”, skrev Institute for Study of War, en amerikansk tankesmedja som gör dagliga uppdateringar från kriget.

I slutet av förra året sade den dåvarande befälhavaren för den ukrainska armén, Zaluzjnyj, att kriget hade nått ett dödläge. Artilleri och drönare användes för attacker med ett stort antal dödsoffer, men ingen sida avancerade. En ny rysk offensiv mot Avdijivka, en stad i Donetskregionen, inleddes dock i oktober. Staden intogs den 17 februari efter att ukrainska trupper hade evakuerats. Den ukrainska armén rapporterade över 20 000 döda i försvaret av Avdijivka och uppskattar att den ryska armén förlorade dubbelt så många. Striderna här, liksom tidigare i Bakhmut, påminner om första världskriget. I detta skede av kriget hade den ryska armén en sexfaldig fördel vad gäller artilleriresurser och inledde flera parallella offensiver, den viktigaste vid Chasiv Yar nära Bakhmut, ett viktigt strategiskt mål som man fortfarande kan erövra.

Putin trodde att han var på ett vinnande spår och den ukrainska regeringen och armén fruktade alltmer ett nederlag. ”Zelenskyj ska i december 2023 ha sagt till USA:s representanthus talman Mike Johnson (republikan) att de ukrainska styrkorna skulle kunna ‘hålla ut’ till mars eller april 2024 utan ytterligare amerikanskt säkerhetsbistånd”, rapporterar ISW.

Dessa alarmerande rapporter ökade trycket på Vita huset om att nå en uppgörelse i representanthuset om ett paket till Ukraina. Till och med Donald Trump sa att ”Ukrainas överlevnad är viktig för USA, en förändring av tonläget dagarna innan det republikanskt ledda amerikanska representanthuset ska rösta om ett stödpaket på 61 miljarder dollar”, rapporterade Reuters. För att blidka sina anhängare och distansera sig från Biden stödde Trump dock inte formellt paketet och angrep europeiska regeringar för att de inte stödde Ukraina lika mycket som USA.

Detta paket var inte väntat av Putin, som trodde att han hade underminerat stödet från ukrainska allierade, enligt ISW. Moskvas slutsats var att den ryska offensiven måste öka takten innan nya vapen anländer. Detta inkluderade de ökade attackerna och en ny invasion i Kharkivregionen. Målet i detta skede var att ta kontroll över gränsområdet. Putinregimen trodde inte att den skulle kunna inta och kontrollera staden Kharkiv (Ukrainas näst största), åtminstone inte nu.

De ryska attackerna fortsätter och strategin verkar vara att fortsätta ”köttkvarnsstriderna”, där man lider stora förluster men långsamt avancerar. Rysslands ekonomi och produktion är inriktad på kriget och den inofficiella mobiliseringen levererar nya trupper. Kvaliteten på den ryska arméns agerande har förbättrats avsevärt under 2,5 års krig, även enligt ukrainsk underrättelsetjänst.

Putin har hävdat att Ryssland har återtagit 47 byar och städer hittills i år, inklusive några som Ukraina vann förra året. Ingen av dem är avgörande för utgången av kriget, men är viktiga för propaganda och moral.

De nya vapen som nu utlovas kommer att drastiskt förbättra det ukrainska försvaret. Det talas redan om en ny ukrainsk offensiv 2025, delvis baserat på USA:s beslut i maj att tillåta att amerikanska vapen används mot mål i Ryssland, något som tidigare har setts som en oönskad upptrappning. Ukraina kommer att få nya militära resurser, men kriget har enorma kostnader, som får allt större effekter inom landet. Sedan den ryska invasionen i februari 2022 har stora delar av landet förstörts.

Över 10 000 civila har dödats, plus hundratusentals soldater på båda sidor. Tio miljoner ukrainare är flyktingar, sex miljoner av dem befinner sig utomlands. En och en halv miljon familjehem har förstörts.

Trots att inget slut på kriget är i sikte, ständiga ryska militära offensiver, flygattacker med drönare och missiler och en ekonomi som har krympt med en tredjedel, visar opinionsundersökningar att en stor majoritet av ukrainarna fortfarande stödjer kriget. Men stämningen har förändrats.

”Moralen bland trupperna är dyster, nedtryckta av obevekliga bombardemang, brist på avancerade vapen och förluster på slagfältet.

I städer hundratals mil från fronten har de skaror av unga män som stod i kö för att ansluta sig till armén under krigets första månader försvunnit. Nuförtiden undviker rekryterna att anmäla sig och tillbringar i stället eftermiddagarna på nattklubbar”, rapporterade politico.eu från Kiev/Kyiv i april. Under våren kom nyheter om ryska framryckningar parallellt med rapporter om att det militära biståndet har gått i stå och att spänningarna i det ukrainska maktskiktet har ökat.

President Zelenskyjs styre blir alltmer bonapartistiskt, med uppskjutna val och ”en rad avskedanden, uppsägningar och ommöbleringar under ledning av Zelenskyj de senaste månaderna” (Financial Times). En ny lag som gör militärtjänstgöring obligatorisk för alla i åldern 25-60 år är djupt impopulär. Generalen och militärteoretikern Carl von Clausewitz beskrev krig som oförutsägbara, med möjliga vändpunkter som drivs av sina egna motsättningar. Detta har bekräftats av kriget i Ukraina, med både överraskande framsteg och förväntade offensiver som har misslyckats. I juni 2024 är kriget långt ifrån över, med nya möjliga vändpunkter.

Kriget i Ukraina och Gaza har stärkt banden inom det Kinaledda blocket. Den kraftigt ökade handeln med Kina har inneburit en livlina för Putin. Iran förser Ryssland med drönare och bomber och importerar avancerade ryska vapen. Kriget i Ukraina har också brutit Nordkoreas isolering. I Europa är militarisering ett övergripande tema i politikernas retorik, som pekar på ett behov av att rusta upp mot hotet från Ryssland. Alla stater ökar sina militärutgifter och kraven ökar i allt snabbare takt.

Nato-övningarna är mer frekventa och större än någonsin, samtidigt som Tyskland och Frankrike har lanserat nya initiativ för europeiskt militärt samarbete. Militariseringen hänger samman med att den officiella politiken blir alltmer reaktionär, med mer auktoritära åtgärder och inskränkningar i de demokratiska rättigheterna. Krigen i Ukraina och Gaza har fört konfrontationen mellan de två imperialistiska blocken till en ny nivå. De understryker de djupa kriserna i det kapitalistiska och imperialistiska systemet.

Socialister driver kampanjer och mobiliserar mot krig och militarisering och pekar på den internationella arbetarklassen som den enda kraft som kan stoppa utvecklingen mot fler krig och mer förtryck Att bygga upp arbetarklassens organisationer, makt och politiska oberoende i Ukraina, Ryssland och internationellt är den avgörande uppgift som socialister står inför idag.

Nya och befintliga arbetarorganisationer måste ta upp kampen mot krig och imperialism, med ett program som inkluderar motstånd mot påtvingad militärtjänstgöring; skydd och rättigheter för alla krigsflyktingar; kamp för investeringar i jobb, bostäder, välfärd och bekämpning av klimatkrisen; motstånd mot att ösa in ändlösa miljarder i krigsmaskinen.

International Socialist Alternatives (ISA) uttalande som publicerades på den första dagen av kriget mot Ukraina krävde att de ryska trupperna skulle lämna Ukraina, att ukrainarna skulle ha rätt att bestämma över sin egen framtid och motsatte sig Nato/Västimperialismen. Slutsatsen var följande: ”Det här kriget ligger inte i arbetarnas och ungdomarnas intresse, var de än bor. Det handlar om geopolitiska och ekonomiska imperialistiska ambitioner. ISA kommer att motsätta sig kriget var vi än befinner oss, i Ryssland, USA, Ukraina och på andra ställen.”

Detta program är ännu mer relevant idag, efter två och ett halvt års slakt.