Kriget mot Ukraina förändrar världen för alltid

av Per Olsson // Artikel i Offensiv

Putinregimens krig mot Ukraina skördar allt fler offer och dess förödelse lägger infrastruktur, stadskärnor och bostadsområden i ruiner. I tisdags (den 8 mars) rapporterades att över 1,7 miljoner människor har drivits på flykt undan bomberna, raketbeskjutningarna och markstriderna.

Det är ett imperialistiskt krig och en allvarlig eskalering av den globala maktstriden om intressesfärer, marknader och prestige på världsarenan. Kriget utgör en brutal fortsättning på den auktoritära Putinregimens repressiva politik på hemmaplan och dess storryska chauvinism.
De ryska trupperna måste omedelbart och villkorslöst dras bort från Ukraina. Behovet av hjälpinsatser är enormt, och de som tvingats på flykt undan krig och förtryck i Ukraina samt andra länder måste ges permanent skydd och asylrätt. De flyktingar som redan finns i landet måste få stanna.
Fullt stöd måste ges till de många och modiga antikrigsprotester som genomförs i Ryssland, trots massarresteringar, bestraffningar och risk för avskedanden.

Men inget förtroende och stöd kan ges till EU-regeringarna och USA-imperialismen som har utnyttjat kriget för sina egna syften och maktintressen. Det är en ny chockdoktrin där krigets fasor och den djupaste säkerhetskrisen i Europa sedan andra världskriget används för att snabbt lägga om politiken och genomföra den kraftigaste militära upprustningen i modern tid och stärka Nato.
Den militära upprustningen innebär nya pålagor och nedskärningar i välfärden, en trend vi såg även innan krigets utbrott.
Att kriget och de militära spänningarna mellan de imperialistiska makterna beskrivs som det ”nya normala läget” ger en skrämmande bild av vad som hotar om inte världens arbetare och fattiga förenas i en kamp för en socialistisk värld i fred och frihet. Eller som socialister förkunnade för mer än hundra år sedan: ”Militarismen måste dö om folket ska överleva”.
Samtidigt trappas den ekonomiska krigföringen upp och ett globalt energikrig hotar. Kriget har redan lett till kraftiga prishöjningar på olja, gas och andra råvaror samt hotar leda ”till en prischock på spannmål och mat av oemotsvarade proportioner”, enligt FN:s livsmedelsprogram WFP.
Ukraina och Ryssland står för en stor del av världens veteexport och exempelvis Libanon importerar 90 procent av sitt vete från Ukraina, som också är världens största producent av solrosolja.

Över hela världen har det genomförts stora antikrigsprotester och det finns en enorm solidaritetsvilja, vilket har tvingat EU-ledarna att i en liten grad och tillfälligt sänka flyktingmuren gentemot Ukraina, vilket de socialdemokratiska regeringarna i Sverige och Danmark in i det sista motsatte sig.
EU planerar att aktivera ett 20 år gammalt direktiv som var tänkt att ge skydd till flyktingarna från krigen i det före detta Jugoslavien, men som aldrig togs i bruk. Detta kommer att öppna för att flyktingar från Ukraina får stanna ett år i EU med rätt att gå i skola och arbeta utan att behöva genomgå någon asylprocess.
Tidigare flyktingmotståndare som de polska och ungerska regeringarna, men även SD-ledda kommuner i Sverige som Sölvesborg, vänder nu och tar emot flyktingar. Vi får dock räkna med att EU och högerstyrda stater och kommuner imorgon inte kommer att vara främmande för att skylla problemen på samma flyktingar och påstå att ”flyktingmottagandet” är orsaken till ”varför vi måste skära ned”.
Hyckleriet är monumentalt när migranter och flyktingar som befunnit sig i Ukraina vägras inresa i EU.

Samtidigt med krigets upptrappning har samtal förts om ett möjligt eldupphör. Nya samtal hölls i måndags och ska följas av flera, inkluderat ett möte mellan Ukrainas och Rysslands utrikesministrar i Turkiet den 10 mars, men av krigsutvecklingen att döma och de återkommande stängningarna av de humanitära korridorer som har öppnats är det tyvärr inte mycket som pekar mot ett eldupphör, utan kriget riskerar istället att fortsätta eskalera.
För de imperialistiska makterna är diplomati och toppmöten en fortsättning på krigspolitiken fast vid förhandlingsbordet.
Kriget har skapat den värsta säkerhetskrisen i Europa sedan andra världskrigets slut och dess geopolitiska skalv har för lång tid osäkrat världen. Västimperialismens agerande hettar upp situationen ytterligare.
Ett exempel på det var när USA:s FN-ambassadör Linda Thomas-Greenfield talade i FN:s generalförsamling och menade att Putin har hotat att invadera Finland och Sverige, vilket är en övertolkning av Putins faktiska hot.
Den chock, oro och förstämning som kriget skapat har makteliten utnyttjat till att inom ramen av en ny chockdoktrin genomdriva vad de länge har önskat, men inte ansett sig kunna genomföra.
Den militära upprustningen som nu har inletts, efter att världens militärutgifter redan för några år sedan nått sin högsta nivå sedan det gamla kalla kriget, har bara sin motsvarighet i den upprustning som föregick de båda världskrigen.

Kriget kan innebära början till slutet för Putinregimen, som har mötts av många modiga protester på hemmaplan.

I landets nästa största stad Kharkiv, belägen i Ukrainas östra del och vars befolkning i huvudsak är rysktalande, har våldsamma strider rasat i flera dagar och det finns många otäcka indikationer som pekar mot att invasionens nästa blodiga fas kan bli en belägring av huvudstaden Kiev samt att erövringen av staden Cherson följs av fortsatta ryska framryckningar i södra Ukraina.
I söder samlar sig Putinregimens styrkor för en som det ser ut storoffensiv för att erövra industri- och hamnstaden Mariupol där situationen blir allt svårare stadens invånare. För Putinregimen är ett av krigets mål att erövra Mariupol och därmed säkra en land- och järnväg från de ryskkontrollerade utbrytarrepublikerna Donetsk och Luhansk till Krim samt erövra kustområdena runt Azovsjön.
Mycket tyder också på att den ryska imperialismens krigsinsats har målet att skära av Ukrainas tillgång till havet och ta kontroll över landets kustområden kring Svarta havet.
Den ryska krigsinsatsen har dock mött ett betydligt större motstånd än vad man hade räknat med. I likhet med det USA-ledda kriget mot Irak har den ryska imperialismens massiva krigsinsats och den storskaliga invasionen syftat till att chocka och inge fruktan samt genomföra en ”regimförändring”.
Men Moskva, och enligt uppgift också Pentagon, underskattade försvarsviljan i Ukraina och överskattade sin egen militära kapacitet. Trots förstörelsen och offren finns en fortsatt vilja att slå tillbaka den ryska invasionen och det finns många vittnesmål om hur obeväpnade folkmassor har gått ut på gatorna och stoppat framryckande tanks.
I de städer som de ryska styrkorna hävdar att man tagit över har invånarna demonstrerat, vilket ytterligare tenderar att undergräva de ryska truppernas stridsmoral.

I stadsterräng är större militär slagkraft inte en lika stor fördel. Det visar inte minst slaget om Mosul, där det tog de irakiska och kurdiska trupperna nästan nio månader att driva ut IS, trots mångdubbelt fler soldater. Till skillnad från irakiska Mosul har dessutom de ukrainska styrkorna, så länge de orkar strida, lokalbefolkningens stöd.
Eller som ISA skriver i sitt senaste uttalande om kriget: A War That is Changing the World (Ett krig som förändrar världen) den 5 mars:
”I Ukraina finns möjligheten att formera ett beslutsamt motstånd på grundval av massornas organisering mot den invasion som inte går enligt Putins plan. Socialister stöder massornas kamp mot ockupation och deras rätt till väpnat självförsvar.
Men för att frigöra den fulla potentialen hos det folkliga arbetarklassbaserade motstånd som finns i landet bör självförsvaret organiseras på en genuint demokratisk grund, oberoende av Kievregeringens politiska kontroll och centraliserade ledning. Självförsvarskommittéerna bör kopplas till arbetarklassens organisationer, vilka bara för några månader sedan attackerades av Zelenskyjregeringen.
Det folkliga självförsvaret och motståndet bör också organiseras längs multietniska linjer, som återspeglar befolkningens nationella och kulturella mångfald och under fanan av alla folks rätt till självbestämmande, inklusive minoriteter inom själva Ukraina.
Arbetarklassens och det folkliga försvarets kommittéer bör också knyta an till arbetarnas och de ungas motstånd mot kriget globalt, särskilt i Ryssland och Belarus där krigsmotståndets styrka kan fälla avgörandet.”

Enligt ukrainska uppgifter har mer än 11,000 ryska soldater dödats. Den 2 mars erkände de styrande i Moskva att 498 ryska soldater hade dödats. Att Putinregimen så tidigt tvingades medge förluster var ett indirekt erkännande av att kriget inte har gått enligt planerna.
”Putin inledde invasionen, trots att han var fullt medveten om att västvärlden skulle svara med allvarliga ekonomiska sanktioner och en betydande förstärkning av Natos östra flank. Nu när han har påbörjat attacken kommer han sannolikt att fortsätta med ett försök att störta Zelenskyjs regering och installera en marionettregim i Kiev”, skrev den amerikanska tankesmejdan Council on Foreign Relations om krigsinsatsens mål.
Ett ohyggligt skräckscenario hotar om Moskva försöker gå vidare för att ta över Kiev, upprätta en Quislingregering och i praktiken ockupera landet. Om de nuvarande samtalen och medlingsförsöken, även från exempelvis den kinesiska regimen, förblir resultatlösa är risken överhängande att en allt mer desperat och isolerad Putinregim inleder ett fullskaligt terrorkrig från luften mot Ukrainas städer.
Det skulle likna de bombningar och missilattacker som lade Tjetjeniens huvudstad Groznyj i ruiner 1999-2000 och som dödade minst en av tio invånare i staden, vilket gjorde ”Groznyj till den mest förstörda staden på jorden”, enligt FN 2003.

De närmaste dagarnas utveckling kan bli avgörande.
Kriget kan innebära början till slutet för Putinregimen, som har mötts av många modiga protester på hemmaplan – protester har även genomförts i exempelvis Belarus – mot ett krig som kastar ner Ryssland i en djup kris.
De åtgärder som Väst vidtagit har inneburit att Ryssland utestängs från det globala finanssystemet och att den ryska centralbankens amerikanska tillgångar har frysts, vilket hindrar den från att använda sina valutareserver för att exempelvis stötta rubeln som rasar som en sten. Rubelfallet kan signalera början till hyperinflation.
Ju längre kriget pågår, desto större sannolikhet är det att Putin möter ett allt större motstånd på hemmaplan, och även om Rysslands är militärt överlägsen är det inte ensamt avgörande.
Det är svårt att se hur en rysk ockupation skulle vara möjlig. De uppskattade 160,000 ryska soldaterna är visserligen betydligt fler än Ukrainas armé, men ändå för få för att upprätthålla en ockupation av ett land större än Frankrike med flera miljonstäder.

Under krigets gång har det skett en dramatisk omsvängning av EU-regeringarnas försvars- och säkerhetspolitik, och USA-imperialismens har lyckats i sin strävan att samla Väst bakom Natos fortsatta expansion och militära uppladdning.
Nato är ingen försvarsallians, utan en krigsallians som bildades 1949 av USA-imperialismen med syftet att se till att ”hålla amerikanerna inne och ryssarna utanför (Västeuropa) och tyskarna nere”, som Natos första generalsekreterare, den brittiska generalen lord Lionel Hastings Ismay, cyniskt förklarade.
När det gamla kalla kriget tog slut med Berlinmurens och Sovjetunionens kollaps kom Nato, efter att ha ”hamnat i en identitetskris och frågor hade väckts om dess fortsatta relevans” som det heter i en historik, att förbli ett verktyg för USA-imperialismen att behålla sin militära närvaro i Västeuropa samt expandera österut och vinna allierade i Öst- och Centraleuropa.
Idag spelar Nato också en allt större roll som USA:s verktyg i det nya kalla kriget mot Kina.

Under 2000-talet har det svenska Natosamarbetet blivit så omfattande och nära att ”Sverige är en närmare partner till Nato än vad till och med några av våra Natoallierade är” (Ken Howery, som var Trumps ambassadör i Stockholm, i Dagens Nyheter den 21 november 2020).
Den politiken har nu snabbt tagits till en ny nivå av den nuvarande S-regeringen med beslutet om skicka vapen till Ukraina för att det ”bäst tjänar vår säkerhet”, enligt statsminister Magdalena Andersson. Med ”vår” menas Natos intressen och strävanden. Läs mer i ledaren på sid 2 om kampen mot svensk Natoanslutning.
Att V-ledningen, utan någon bred diskussion, har vikit ner sig och erbjuder borgfred med regeringen är ett svek som försvårar bygget av en rörelse mot kriget som också säger nej till Natomilitarism samt som står upp mot alla försök från makteliten att utnyttja kriget för sina syften.
Att det går bygga en rörelse mot kriget visas av den enorma solidaritet som har uttryckts i rekord i biståndsinsamlingar och villighet att hjälpa. Refugees Welcome Stockholm har exempelvis fått 4 300 volontärer, mot bara två i januari.

Som Offensiv skrev i förra veckans ledare:
”För socialister är utgångspunkten alltid, även i krig, vad som gynnar arbetare, fattiga och vanligt folk. Arbetarrörelsens bästa traditioner är att stå emot krig och militarism, att ha en självständig linje – inte alliera sig med högern, kapital och stat.
Socialister stödjer protesterna mot kriget på hemmaplan i Ryssland, massprotester internationellt och en global arbetarblockad mot Putins krigsmaskin, vilka tillsammans kan ha störst effekt.
Oavsett krigsutvecklingen den närmaste veckan påverkas allt och alla: medvetenhet, maktförhållanden och ekonomi för en lång tid framåt. För alla som är emot kriget gäller det att analysera och mobilisera mot kriget och det globala kapitalistiska systemet.”