Krismolnen hopar sig – svaret är socialism

Till följd av kapitalismens kris hotas hushållen av en kostnadschock samtidigt som välfärden står inför ett nytt stålbad. Svaret på krisen är socialistisk politik.

– Det går otroligt snabbt, jag har aldrig varit med om en så snabb förändring i ekonomin någonsin. Från väldigt starka resultat från 2020 och 2021 till den här enorma för­säm­ring­en i resultatet. Och då har vi ändå inte räknat med höga löne­öknings­kostnader, sa Annika Wallenskog, chefsekonom på Sveriges kommuner och regioner (SKR) till SVT den 28 augusti.

Det betyder att oavsett valutgången hotar nya stora nedskärningar i välfärden och en dramatisk sänk-ning av levnadsstandarden om inte ett motstånd börjar organiseras, särskilt från de fackliga organisationerna.

Under sommaren har den svenska ekonomin utvecklats betydligt sämre än vad exempelvis regeringen förutspått. Ekonomin växer fortfarande ”men ändå sämre än väntat. Nu väntar lågkonjunkturen, frågan är bara hur djup den blir”, skrev nyhetsbyrån TT i måndags.

Samtidigt som den ekonomiska tillväxten stagnerar så skenar priserna, vilket inte hänt sedan den djupa kapitalistiska kris som drabbade landet i början av 1990-talet och vars följder – välfärdsslakten – fortfarande märks i samhällsekonomin.

Den inhemska lågkonjunkturen påskyndas av den kraftiga inbroms­ningen globalt, inte minst i Europa och särskilt Tyskland (Sveriges största handelspartner) vars ekonomi inte växer alls. Den svenska kapitalismens exportberoende i kombination med den höga skuldsättningen, vilket gör landet till ett av de mest räntekänsliga i världen, och att de finansiella bubblorna är både fler och mer uppblåsta här än i andra länder ökar risken för att den globala krisen slår extra hårt mot Sverige.

”Bostadspriserna faller och på börsen skakar högbelånade fastig- hetsbolag på ett sätt som för tankarna till 90-talskrisen. Byggandet väntas tvärbromsa, luften har redan pyst ur det svenska techundret och Stockholmsbörsen hade det sämsta första halvåret på 90 år”, summerar ekonomijournalisten Andreas Cervenka i Aftonbladet den 11 augusti och tillägger att sannolikt behövs ”redan nu extra tillförsel av medel bara för att välfärdsapparaten ska ha i närheten av lika mycket pengar att röra sig med som ifjol.”

Men de extra anslagen uteblir. I regeringens senaste budget var det bara polis och militär som fick full kompensation för inflationen och höjda anslag, i övrigt hängde anslagen inte alls med inflationen.

I kommunernas och regionernas budgetar går detta igen med nedskärningar – när det istället behövs välfärdssatsningar på 201 miljarder kronor under de kommande åren för att sluta finansieringsgapet i välfärden och för att anställa 102 000 fler i vård, skola och omsorg, enligt beräkningar gjorda av LO.

”Välfärden står med andra ord inför ett stålbad nästa år om inget görs. Ändå är frågan nästan helt frånvarande i årets valrörelse så här långt. Det är besynnerligt”, skrev Expressen i en ledare i mitten av augusti för att sedan som vanligt hamna helt fel och argumentera mot arbetstidsförkortning och exempelvis slopad karensdag.

Men varje välfärdssatsning värd namnet kräver förbättringar av löner, villkor och arbetsmiljö.

Finns det pengar? Ja, men i fel fickor.

Det är genom kamp för en socia­lis­tisk omfördelning – från superrika, banker och storbolag till väl­färden, lågavlönade och arbetare som den hotande krisen kan bekämpas.

Därför säger Rättvisepartiet Socia­lis­terna och Offensiv:

• Välfärd utan vinst. Stoppa nedskärningarna och privatiseringarna.
• Omedelbar upprustning av välfärden i offentlig regi och 100 000 nya välfärdsjobb.
• Anställda är de verkliga experterna och är de som ska ha bestämmanderätt vad gäller scheman, arbetsorganisation och bemanning.
• Förkorta arbetstiden och bort med de otrygga jobben.
• Ta tillbaka alla de skattegåvor som har getts till välbärgade och bolag. Avskaffa RUT-, ROT- och ränteavdragen.
• För demokratiska och kämpande fackföreningar och ett nytt arbetarparti.
• Förstatliga storföretag och banker under de anställdas demokratiska kontroll och styre. För en demokratiskt planerad ekonomi i enlighet med behov och i samklang med naturen. ■