av Anonym
Hur känns det att leva som illegal i Sverige? Jag känner två ungdomar som vet. En av dem, jag kallar honom Ali, flyttade in till oss i höstas. Den andre, jag kallar honom för Hussein, flyttade in i januari.
När Ali flyttade in till oss hade han bott illegalt ett tag. När han satt vid köksbordet och en bil körde förbi blev han rädd att det var polisen som sökte honom. Han hade svårt att koppla av. Efter ett tag insåg han att våra grannar arbetar skift, får besök eller helt enkelt har varit borta och kommer hem sent. Då kunde han koppla av litet.
Hussein blev illegal den 1 april. Samma dag genomförde polisen en räd på den adress han ”bor” och grep en kille som sedan kördes till förvar i Gävle. Hussein, som även officiellt har bott hos oss, blev så rädd att han inte vågade bo kvar. Jag fick köra honom 3,5 mil så att han kunde bo hos en kompis. Första natten där vågade han inte sova, sedan gick han inte till skolan på en vecka eftersom han var rädd att polisen skulle komma dit.
Vilket brott har de här två tonåringarna begått? Inget. De har bara känt sig tvingade att fly sina hem för att rädda sina liv. De kommer från Afghanistan och Migrationsverket tror inte att det kan vara farligt för dem att återvända till sitt hemland. Migrationsverket förminskar deras berättelser. Hussein, som jobbade som fåraherde i de afghanska bergen, hade inte berättat tillräckligt detaljerat om sin hembygd. Han kunde inte namnge några större orter i närheten av sin hemby. Jag vet inte hur detaljerat man förväntas berätta.
Ali riskerar fängelse och tortyr om han återvänder efter en historia med några försvunna vapen. Hussein är rädd att bli dödad av antingen talibanerna eller regeringen. Han har skäl att frukta båda.
De här afghanska pojkarna kvalificerar sig inte för den nya gymnasielagen. Ali kom till Sverige två veckor för sent. Hussein hade inte ens med Riksmedicinalverkets hokus pokus fyllt arton när han fick sitt första avslag.
Den som träffar afghanska flyktingungdomar slås av hur glada och bekymmerslösa de verkar. De verkar inte ha några bekymmer i världen. Men skenet bedrar. De gör allt för att hålla tankarna borta. På natten, i ensamhet, kommer tankarna och saknaden. Då kan det vara svårt att somna. De kan somna vid femtiden på morgonen och då kan det vara svårt att komma upp och gå till skolan bara några timmar senare. Regelbunden skolgång är ett krav för att få stanna enligt gymnasielagen.
De här ungdomarna har en mycket tuff situation. De har inte gjort något för att förtjäna det. Stoppa alla utvisningar till Afghanistan!
