Krönika: ”Det är något helt sjukt”

Av Ann-Christin Holmström // Artikel i Offensiv

Kriminalvården ska utökas och fler anstalter och häkten ska byggas, där det ska finnas ungefär 27 000 platser i häkten och i anstalter till år 2033. Till detta tillkommer en större bemanning av personalen och det är en megainvestering som staten gör, där Tidöavtalet är en del i att detta blir aktuellt. Regeringen ska ta krafttag mot den höga kriminaliteten och då får det kosta, men när samhället behöver lägga pengar på socialtjänst, skola, vård och omsorg, då finns det inte pengar.

När de styrande ska höja kapaciteten på anstalter och häkten för att kunna ta hand om den höga kriminalitet som råder i Sverige i dagsläget, kommer fler att bli frihetsberövade – men fungerar verkligen metoden att ”låsa” in människor för att förhindra vidare brott? Kanske i det korta, men definitivt inte i det långa perspektivet.

Det finns de som har varit frihetsberövade och kommer ut i hemlöshet när de blir frisläppta, kanske med en beroendesjukdom och utan någon inkomst. Frivården finns där för att hjälpa till med boende, samtalsbehandling och så vidare, men det ställs även höga krav på människan själv, dels att denne ska vilja bli drogfri och att se möjligheterna med ett liv utan kriminalitet och droger. Även om viljan finns, är det inte alltid så enkelt att ”bara vilja” ha ett bättre liv och om det vore så enkelt, varför är det så många som återfaller i brott?

Enligt Brottsförebyggande rådet (BRÅ) är det 41 procent män som återfaller i brott inom tre år och för kvinnor är det 30 procent, enligt en undersökning från 2017. Samma undersökning visar att inom ett år är återfallen för män 27 procent och för kvinnor 17 procent.

Vad är det som orsakar att återfallen i brott är så höga och var finns samhällets resurser att hjälpa och stötta människor så att deras förutsättningar är tillräckligt bra för att kunna utbilda sig, skaffa sig ett arbete och en bostad? Det är fullt möjligt att lägga resurser på människorna så att det går att förebygga sociala problem som kan leda till missbruk och kriminalitet. Dessa går hand i hand ibland och det är resurskrävande, men istället för att ”låsa in problemet” – ge i stället stöd och hjälp till den individen så att det finns en chans att denne hamnar rätt i samhället.

Hjälper fängelser människor eller är det bara en förvaring? Man bör fundera över detta, eftersom om samhället eftersträvar att människor ska arbeta och försörja sig själva, då bör samhället även se över sitt sociala skyddsnät som är till för att hjälpa människor för att de inte ska hamna i bland annat kriminalitet och utanförskap.

Varför inte jobba förebyggande? Varför inte jobba för att förhindra att människor faller i utanförskap, där kriminalitet är ett sätt att försörja sig, där droger dels blir ett sätt att hantera en vardag och dels för att kunna klara sig i den kriminella världen.

Det behövs fler resurser på samhällets alla plan för att få den höga kriminaliteten under kontroll, och det är där det förebyggande arbetet kommer in.

Bankerna gör enorma vinster varje år och kommunerna kan knappt ge en dräglig välfärd till sina invånare.

Det är något helt sjukt med detta system, där vinst och pengar betyder mer än människors välbefinnande.