Krönika: ”En diktaturstyrd pendeltågsverksamhet”

av Susann Högye-Bäckman, fackligt förtroendevald och aktiv i Rättvisepartiet Socialisterna // Krönika i Offensiv

390 000 per vardag. 1,2 miljoner per år. Så många resenärer har pendeltågen (siffror från 2019). Ett fullsatt pendeltåg i rusningstrafik kan rymma uppemot 1 800 resenärer. Detta ska en ensam förare framföra. Med kameror till hjälp. Kameror som visar när dörrarna öppnas/stängs. Inget mer. Inget om vad som händer ombord under färd.
Idag har föraren en tågvärd till hjälp. På ett långt tåg (214 m) sitter tågvärden längst fram i den bakre halvan av tåget. Tågvärden ansvarar idag för dörröppning/stängning, kameraövervakning under färd och har koll på att föraren stannar rätt på plattform. Denne är också ansvarig för rampservice vid behov och för information via högtalare.
Vid sjukdomsfall och dylikt kan tågvärden lämna sin hytt för att vara behjälplig på plats. Oftast på några sekunder. Tågvärdar, som har utbildning i trafiksäkerhet och hjärt-lungräddning, har räddat liv. Många gånger. MTR, som bland annat driver pendeln, blöder pengar. De gör förlustaffär efter förlustaffär och försöker släcka små bränder genom att spara på vad som sparas kan. På säkerhet. På tågvärdar.

Man fick igenom förslaget om att byta ut tågvärdar mot kameror. En majoritet i Trafiknämnden röstade FÖR. Siffror för kostnader är långt ifrån sanningen då man inte har lagt fram nödvändiga ombyggnationer av tågen, endast för kameror och installation samt sparad kostnad för tågvärdar.
SL, med Kristoffer Tamsons (M) i spetsen, ryter ifrån när SJ ställer in tåg på grund av personalbrist. Han hävdar skandal och kräver utredning av haverikommissionen. När sen MTR tar över även Mälartåg och ställer in 6 000 tåg, ja då är det tyst från Tamsons. Inte heller när man går ut med planerad reducerad trafik för 2023 på grund av personalbrist har Tamsons nåt att säga.
Personalen flyr MTR, men ledningen nekar till överdriven personalomsättning. Trots att vi säger hejdå till trogna kollegor på löpande band. Kollegor som har vigt sina liv åt järnvägen, men som nu har gett upp.
När Seko Pendelklubben vägrar att gå med på MTR:s lösning på omplaceringar, efter omröstning hos sina medlemmar, då tar Sekoförbundet över förhandlingen och skriver på. De hävdar att man räddar jobb. Jobb som ingen egentligen vill ha. Man vill inte bära skulden för arbetslöshet som en LAS-situation eventuellt skulle kunna ge.
Trots krav och önskan från medlemmar på att låta Seko Pendelklubben gå sin valda väg med ett nej till MTR:s erbjudande kör man över oss alla.

Andra fackliga klubbar på pendeln skriver på direkt. Avsäger sig alla mandat i frågan och stänger dörren för vidare förhandling. Så gör även den andra Sekoklubben för lokförare, Seko Lok. Detta trots protester från sina medlemmar som vill att man som facklig klubb ställer upp på tågvärdarnas linje. Men icke! Demokrati nyttjas tydligen endast när den ger rätt åt ”rätt” folk.
Nu väntar alltså omplaceringar för drygt 300 tågvärdar till bland annat tunnelbanan och Mälartåg. Omplaceringar med avtalsdumpning och sämre villkor – vilket man från både MTR och Sekoförbundet hävdade inte skulle hända.
En framtid med en ensam lokförare ser bister ut. Vid trafikstörningar, kontaktledningsrivningar och olyckor. Vid sjukdomsfall eller hot- och våldssituationer ombord. Då sitter en ensam förare och har ansvar för allt.
På nyheterna hör vi dagligen om hur kriminaliteten ökar. Hur högerstyret trycker på för kameraövervakning och batongpolitik. Väljarna har sagt sitt och vi får helt enkelt se framtiden an.
Jag anser att det är rent av kriminellt av Sekoförbundet att toppstyra över huvudet på sina medlemmar. Nonchalera deras viljor och demokratiska omröstning. Låta ett företag som MTR, med sitt styre i Kinas diktatur, diktera villkor.
Hoppet ligger nu på region Stockholms maktskifte. Både V och S har lovat att om de får makten riva upp beslutet om att tågvärdarna ska bort. Låt oss nu se om man får ihop ett styre och håller sitt löfte eller om det endast var valfläsk.