Av ANN-CHRISTINE HOLMSTRÖM // artikel i Offensiv
Inom vård och omsorg jobbar man för att hjälpa och stödja människor som är sjuka på olika sätt, där alla individer har varierande behov som ska tillgodoses på olika sätt. I verksamheter inom till exempel hemtjänst ska det dessutom ske på en viss given tid inom ett visst tidsspann. Behoven ska tillgodoses på den tiden och det finns väldigt lite tid över för oväntade händelser som kan uppstå hos kunden, som kan kräva att personalen behöver bistå med mer hjälp, fast utan mer tid. Känslan av att se att personen behöver mer hjälp än vad som det finns tid för kan inverka väldigt negativt på den psykosociala arbetsmiljön för personalen som ska arbeta med detta. I det långa loppet blir det en arbetsplats som gör sina anställda sjuka.
Så här ser det ut i väldigt många kommuner och det är en hög sjukskrivning inom vård och omsorg, där utmattningssjukdomar såsom stress och psykisk ohälsa är utbrett. När ska man fatta att det inte går att ha New Public Management (NPM) som en ”affärside” inom områden som sjukvård och omsorg? Att vårda människor är inget som ska ske genom att man tidsklockar personalen för att personer ska få sin hjälp – det är inga maskiner som ska hanteras, utan riktiga människor med riktiga behov som förtjänar att få den tid som de behöver när personalen kommer och ska ge dem stöd. Vad är 5 minuters besök egentligen? Det blir ingen kvalitet på omsorgen och både kund och personal blir stressade av detta tidmätningssystem som NPM kommer med.
Den psykiska ohälsan som dessutom kommer som ett brev på posten för många inom detta yrke som arbetar på detta sätt och, där stress och utmattning blir ett resultat och det ställs orimliga krav på personalen att utföra arbete som det inte finns tid för; hur ska personalen ha möjlighet att inte bli sjuka av sitt arbete, är min fråga?
Arbetet med människor handlar om att leverera en viss känsla så att individen upplever sig vara trygg och väl omhändertagen och får sina behov mötta. Detta arbete är rätt så krävande, eftersom det bygger på att personalen ger av sig själv i detta arbete med en balans av att inte ”ge för mycket och inte bli för involverad” så att det inte blir för personligt. Detta är lätt hänt inom yrket vård och omsorg – personalen möter dagligen dessa människor och ofta samma människor i flera år samt deras anhöriga. Det byggs upp en relation mellan individen och dennes anhöriga, och personalen som delvis är nödvändig, men som samtidigt är en naturlig reaktion när personalen spenderar mycket tid i hemmet hos dem.
Hur ska man orka att ge av sig själv som personal utan att ge för mycket så att man riskerar att bli utbränd, men samtidigt leverera en känsla till kunden för att denne ska uppleva sig vara sedd och hörd, i detta tidsklockande system som NPM är och som existerar idag inom vården?
För att ha någon chans att rekrytera unga och behålla kompetent personal så måste NPM-metoderna bort, antalet besök per dag för en anställd inom hemtjänsten måste minska. Vidare krävs en ökad bemanning generellt inom vården och förbättrade arbetstider. Det är inte rimligt att personalen ska bli sjuka av sitt arbete, där bland annat stressfaktorn är en del som borde få en större plats i det praktiska arbetsmiljöarbetet än vad det får i dagsläget. Stress är väldigt individuellt och alla reagerar olika på detta, och därför måste man som arbetsgivare se individen i större utsträckning och ha en anpassad arbetsbelastning som inte gör personal sjuka. Bort med NPM och ha förtroende på att personalen gör sitt jobb och som arbetsgivare kanske visa större uppskattning för sin personal. ■
