Krönika: ”Grattis John Hron, vila i frid”

av Kristofer Lundberg // Artikel i Offensiv

I veckan skulle John Hron ha fyllt 40 år. Han skulle troligen ha egna barn som behövde hjälp med läxor, som gick på simskola, spelade fotboll, och så vidare. Men John Hron blev aldrig ens 15 år. I år är det 26 år sedan som John Hron mördades av nazister 1995 bara 14 år gammal vid Ingetorpssjön i Kode, Kungälv utanför Göteborg. John Hron var då bara ett år äldre än jag själv. Tre år senare drogs jag in i det antirasistiska arbetet på min gymnasieskola i Piteå.

Mordet på John Hron var, tillsammans med mordet på Björn Söderberg 1999, de två viktigaste händelserna för min ingång i den antirasistiska kampen. Vi satte upp en antirasistisk skolförening och en av aktiviteterna vi organiserade vid sidan av demonstrationer var en föreläsning med John Hrons föräldrar. Att föräldrarna besökte vår skola var inte unikt. De åkte landet runt och föreläste på skolorna om nazismen och mordet på sin son. De talade på fackeltåg mot nazism och spelade in en skiva mot rasism.
Undantaget mina egna erfarenheter är föräldrarnas berättelse kanske det som har präglat mitt antirasistiska arbete mest. Händelserna som ledde till mordet utspelade sig den 16 augusti 1995 då John tillsammans med en yngre kamrat, Christian, besökte Ingetorpssjön för att tälta när fyra nazister attackerade dem.
Nazisterna var mellan 15 och 18 år gamla och John hade haft en konflikt med den yngre 15-åriga nazisten från skolan som där bland annat hade mordhotat honom. Men skolan ingrep aldrig mot nazisterna, inte ens när de beväpnade med påkar kom till skolan på jakt efter John. Det nazistiska våldet förminskades med ”det är vanligt att pojkar i denna åldern är lite bråkiga”. Denna nonchalanta inställning finns än idag och resulterar i att man missar nazismens ideologiskt våldsamma natur. 
John misshandlades svårt. De två äldre nazisterna kastade John i sjön efter att misshandeln hade pågått i en timma. Men för John som var vältränad och en van simmare var det inga problem att simma från platsen. 
Nazisterna ropade efter honom att komma tillbaka och då han inte vände hotade de att döda Christian. Blöt, slagen och rädd klev han upp ur vattnet för att undsätta sin kamrat. Misshandeln fortsatte under två timmar tills John inte rörde sig mer. Det var en utdragen och tortyrliknande misshandel som tog livet av John. Två av nazisterna avslutade misshandeln med att rulla den medvetslöse 14-åringens kropp ner i sjön.

Den 22 september 1995 inleddes rättegången i Göteborg bakom stängda dörrar. Den 2 oktober 1995 kom tingsrättens dom som senare fastställdes i hovrätten. Jag minns tydligt hur Johns pappa Tony berättade på mötet i skolans aula hur nazisterna vände sig mot honom med ett leende under rättegången. Här fanns ingen ånger, bara stolthet över vad de gjort.
Åklagaren ville ha skärpta straff då det fanns rasistiska hatmotiv. Men domstolen menade att de inte fanns belägg för sådana motiv. Detta trots att nazistisk propaganda från VAM, Vitt ariskt motstånd, fanns hemma hos 18-åringen från Kode som var pådrivande i mordet och att en av nazisterna bar en Hitlertröja under misshandeln.
De fyra nynazisterna åtalades och dömdes. 18-årigen dömdes för mord och olaga tvång till åtta års fängelse. 15-åringen dömdes till fem år för mord. 17-åringen dömdes för grov misshandel till tio månaders fängelse och den 18-åring som inte deltog men heller inte ingrep eller slog larm dömdes till fyra månaders fängelse.
Mellan 1990 och 1995 mördade nazister sex personer i Sverige, där de tre morden 1995 – John Hron i Kode, Gerard Gbeyo i Klippan och hockeyspelaren Peter Karlsson – var de mest uppmärksammade. De nazistiska organisationerna har sedan dess omgrupperats, men morden och våldet har fortsatt.
Nazisterna har de senaste åren tryckts tillbaka av en massiv antifascistisk rörelse, men hotet från nazism är fortsatt aktuellt och de tar varje initiativ de kan för att rekrytera unga i spåren av missnöje med den förda politiken, som innebär arbetslöshet, nedskärningar och privatiseringar.
Låt oss tillsammans stoppa deras stöveltramp.
Grattis på födelsedagen, vila i frid.