Krönika: ”Inte längre hemlös”

av Effi Iliou // Krönika i Offensiv

Hemlös. Jag har aldrig känt igen mig i den beskrivningen, kanske för att jag i flera år har mött människor som lever i hemlöshet ”på riktigt”. Som tvingas sova i total utsatthet på gatan, på offentliga toaletter eller på centralstationer när härbärgena är fulla. Men det finns en annan typ av hemlöshet som växer och den gruppen tillhör jag. Vi som är helt beroende av att hyra bostäder i andra hand på grund av att vi har osäkra anställningar när banker och hyresvärdar kräver tillsvidareanställningar och höga löner.
För 13 år sedan flyttade jag från mina föräldrar till en lägenhet med min dåvarande pojkvän och hans två kompisar. Kylskåpet var trasigt, men det var vinter så vi hade maten på balkongen. När jag blev matförgiftad fick jag panik och hittade mitt första andrahandsboende genom en vän; sen var flyttkarusellen igång. 
Som längst har jag bott ca 2-3 år på en plats. Ibland har jag flyttat flera gånger under samma år. Jag har hyrt rum i fin våning i innerstan, bott med vänner i radhus, bott med främlingar som har blivit vänner, varit sambo, flyttat som kortast ett kvarter bort, som längst till en annan stad. Packat ner och packat upp mina saker ur flyttkartonger tusentals gånger. Skrivit på vita och svarta kontrakt och ibland inte haft något kontrakt alls.
Min bostadsresa är inte unik och det finns de som har flyttat ännu fler gånger än jag, som tvingats bo på hemska ställen och blivit lurade på massor av pengar i förskottshyra och depositioner, men vi delar alla erfarenheten av att leva i osäkerhet. Hur länge får jag bo här? När måste jag flytta nästa gång? Det innebär en stor psykisk påfrestning när uppsägningstiden är några veckor eller månader.
Framtiden ser tyvärr inte ljus ut. Fler hyresrätter fortsätter att säljas ut, samtidigt som de hyresrätter som finns kvar hotas av brutala hyreshöjningar. Nyproducerade hyresrätter är alldeles för dyra för ungdomar, studenter, pensionärer, arbetslösa och sjukskrivna.

Vad är då lösningen? Jag vill se en bostadsmarknad som är tillgänglig för alla, som inte går ut på att utnyttja eller tjäna pengar på människors grundläggande behov av trygghet och plats för återhämtning. Det ska vara förbjudet med marknadshyror och fri hyressättning. Att ens kalla det för förhandling mellan hyresvärd och hyrestagare är ett hån. Det är hyresvärden som sitter på makten och hyran kommer alltid fortsätta gå upp, aldrig ner.
Nu i september fick jag mitt första hyreskontrakt genom bostadsförmedlingen efter en lång kamp. De tog 13 år och det blir min 13:e flytt. Det finns inga ord som beskriver känslan att hålla i ett par nycklar till sitt eget hem för första gången. Min önskan är att alla ska få uppleva det.