Krönika: ”Kålle vem som blev lobbyist”

av Stefan Lundqvist // Artikel i Offensiv

När Karl-Petter ”Kålle” Thorwaldsson valdes till LO:s nye ordförande 2012 yttrade han de klassiska orden hans företrädare också brukade säga: ”Att bli vald till LO:s ordförande är det finaste en arbetargrabb kan önska sig”. 

Sa han det för att han ville leda miljontals fackligt anslutna systrar och bröder i kamp för bättre löner och arbetsvillkor? Att mobilisera medlemsförbunden till strid mot ökade klyftor där kapitalisterna, storföretagen, bankerna och de stora aktieägarna tillåts roffa åt sig en allt större andel av produktionsresultatet för varje år som går? En utveckling som LO själv följer och redovisar i regelbundet återkommande rapporter men sedan aldrig använder sin potentiella makt till att stoppa. Nja! 

Inte ens ett år efter att Karl-Petter hade slutat som LO-ordförande låter sig nu fackföreningsbasen värvas till motståndarsidan, stålkoncernen SSAB. ”Kålle” rekryteras som ”senior advisor”, en konsult som med sitt kontaktnät och genom åren erhållna kunskaper om möjliga vägar i det politiska etablissemanget förväntas lotsa SSAB:s satsning på fossilfri framställning av stål i Luleå och Boden förbi besvärliga hinder i Sverige och EU-byråkratin. 
Han förväntas förstås också få loss statliga stödmiljarder till SSAB. Den förre LO-ordföranden blir nu en upp över öronen betald lobbyist till ett storföretag. Och han är smickrad!

Som de flesta av socialdemokratins toppfigurer – Göran Persson, Anders Sundström, Björn Rosengren, Pär Nuder med flera – låter han sig köpas över som konsult och lobbyist efter sin personliga karriär i arbetarrörelsen. 
Under ”Kålles” tid som LO-ordförande har fackföreningsrörelsens starkaste vapen, strejkvapnet, knappt använts för att sätta kraft bakom arbetares krav, och klyftorna har ökat. LO-ledningen accepterade januariavtalets arbetarfientliga punkter utan att knappt höja rösten. 
Tidigare partiordförande och statsminister för Socialdemokraterna Göran Persson, idag styrelseordförande för Swedbank, avstod i förra veckan att driva skadeståndskrav mot sin förra vd Birgitte Bonnesen, trots att hon låtit den forna folkrörelsebanken göra stora vinster på kriminell penningtvätt i Baltikum. 
Persson visade större medkännande för bankdirektören; bankens ledning har redan drabbats hårt då de förlorat sina tjänster och Birgitte Bonnesen ”har berövats sitt avgångsvederlag”, kommenterade han förstående. 

Att SSAB satsar på en fossilfri tillverkning av stål är naturligtvis positivt. ”Kålle” använder sig av denna radikala gröna täckmantel när han berättar i media hur glad han blev när han fick erbjudandet att vara med och baxa fram den här stora investeringen. Men SSAB:s mål med fossilfritt är nog att vinna större marknadsandelar och goodwill på att vara först – det står högre än själva miljöargumentet i sig.
Den lite runde fryntlige ”Kålle” från bruksorten Kosta har sedan länge bytt ut flanellskjortan från SSU-åren, där han var med om att utesluta Offensivare och styra om ung radikal politik med krav på ekonomisk demokrati influerad av debatten kring löntagarfonder till ett abstrakt alternativ som han och Thomas Lönnroth kallade ”Egenmakt” och som inte mynnade ut i annat än högerkurs. 
Sedan har karriären gått vidare: ombudsman på Metall, ordförande för ABF och LO-ordförande för att slutligen i konsultens blänkande kostym, slips och vitskjorta hoppa över till motståndarlaget som uppköpt överlöpare.