Krönika: ”Klass 3”

av Stefan Lundqvist // Artikel i Offensiv

Nej, detta ska varken handla om en lågstadieklass eller om vårt klassamhälle, utan om den Klass-3 varning som SMHI utlyste för Västernorrland måndagen den 11-12 januari. 
En Klass-3-varning larmar för ett mycket extremt väder med stor fara för allmänheten och mycket stora störningar i viktiga samhällsfunktioner. 
TV och radioreportrar beordrades leta fram sina extremaste vinterkläder, pälsmössorna och pälshuvorna stod som spö i backen, för att på ”Bra-TV”-sätt sända från stans värsta blåshål och på ett dramatiskt sätt illustrera ”Stormen kommer!”. 
Budskapet var att detta handlade om något unikt, den första Klass-3-varningen på 10 år. Prognosen för den snömängd som skulle falla under natten växte under dagen från 30 cm till 70 cm för att på senkvällen torna upp sig till 100 cm. Vi uppmanades till att fylla upp tillbringare och Pet-flaskor med vatten, ladda våra mobiler, installera kaminer och proviantera färdigmat för värsta scenariot. 
Skolor och all buss- och tågtrafik stängdes ned för nästkommande dag. Bandvagnar och en rekordarmé av plogbilar rapporterades stå beredda. Själv jobbade jag på ett boende för barn och föräldrar i Härnösand kvällen och natten mellan måndag och tisdag. Jo, jag noterade att det började blåsa upp på kvällen, och fyllde upp vattenreserver och letade fram trangiaköket innan jag gick och lade mig.

Då jag klockan sex på morgon öppnade ytterdörren behövde jag inte, som jag hade förväntat mig, baxa upp dörren mot en driva av snö. Det som mötte mig var snöblandat regn och 10 cm snöblandat slask. Skrapade rent från boendets entré och gladde mig samtidigt att nu skulle jag ändå kunna åka buss hem som vanligt efter ett arbetspass som skulle dras ut till över 21 timmar. Det här var inte så farligt! Trafiken var i full gång och plogbilarna hade såklart hållit E4:an ren. 
Men till min busshållplats kommer ingen buss kl 12.22. En snabb koll i Dintur:s app ger det ofattbara meddelandet att de beslutat hålla kollektivtrafiken nedstängd hela dagen. Jag trodde inte mina trötta ögon. För mig innebar det totalt 26 timmar på arbete, vänte- och restid innan en kompis med bil kunde transportera hem mig. Kraschad efter arbete, 3 timmars sömn och travande i snöslask? JA! Förbannad? Så in i helvete!
Jag förstår att väder kan bete sig lynnigt och att exakta rapporter är svåra att ge. Klass-3-varningen visade sig också ha varit på sin plats i övriga delar av länet där flera tusen hushåll drabbades av strömavbrott då snötyngda träd fallit ned över kraftledningar. I trafiken hade några bilar och lastbilar åkt av vägen. 
Men det försvarar inte beslutet att hålla kollektivtrafiken nedstängd på E4:an under hela tisdagen. Jag mötte flera som inte hade tillgång till bil, skulle till jobb i Sundsvall och istället för att använda sitt buss­kort eller betala en biljett för 90 kr nu blev tvungna att ta en taxi för minst 1 000 kr. 

Vi lever i ett samhälle med alltfler katastrofer och allvarliga maningar och larm från myndigheter. Klass-3-varningen och de beslut som följde i Härnösand var klumpigt grovkalibrerad. Det var som att alla ansvariga beslutsfattare på berörda myndigheter och regiontrafiken med SMHI:s Klass 3-varning ville leka katastrofgeneraler i pandemins, Tegnells och Löfvens tecken. 
Eller så var det så girigt som att regiontrafiken gjorde en kalkyl som visade att de med en katastrofersättning från stat eller försäkringsbolag skulle tjäna mer på att hålla trafiken nedstängd i en under pandemin passagerargles period. I ”stormens öga” Härnösand var det lugnt, förutom hos oss som var beroende av att kollektivtrafiken skulle gå.