Krönika: ”Klimatet kräver systemskifte”

av Lars Bjersing // Krönika i Offensiv

Välvilliga som vill göra sitt för att rädda världen har gått på kapitalismens försvarares ständiga förklaring: Det är ditt fel att det ser ut som det gör. Hade du bara gjort bättre personliga val hade det här problemet inte existerat!
Om det var sant skulle våra politiska problem vara lättare att lösa, det gäller bara att bojkotta de enstaka företag eller produkter som står för utsläppen så är problemet löst. Att det inte fungerar så är viktigt att förstå för att kunna ta de beslut som mänskligheten behöver. 
Vi kan under coronakrisen se att även om individerna inte går på shoppingturnéer och har minskat sin konsumtion ordentligt ligger minskningarna av utsläppen långt under de nivåer som behövs (på mellan 5,5 och 8 procent enligt Carbon Brief, medan det krävs en genomsnittlig minskning på 7,6 procent per år för att ha någon chans att inte överskrida en global uppvärmning på 1,5 grader celsius). 
Kan detta bli det slagträ som slutligen tar kål på myten om varje människas direkta personliga ansvar för krisen?

Samtidigt fortsätter vissa länder att öka takten på miljö- och klimatförstöringen. Bland annat har skövlingen/bränningen av Amazonas nått sin snabbaste takt någonsin. Oförmågan att samla sig för att protestera utnyttjas maximalt av de som har pengar att tjäna på skövlingen. Även om träd bara utgör en del av jordens koldioxidskrubbning är det en betydande del av den naturliga bromsen av koldioxiduppbyggnad i atmosfären.
Att återgå till den tidigare ordningen efter krisen verkar tyvärr vara den svenska regeringens och storföretagens linje. Tillväxt och vinstjakt får regeringen att diskutera slopad moms för nyproducerade elbilar och inga planer finns på att slopa stödet till flygindustrin. Sveriges Radio rapporterade förra veckan att återgångsprogrammen överväldigande är bruna (fossilbaserade istället för gröna, förnyelsebara). 
Även gröna åtgärder efter krisen måste tänkas igenom. Att helt ersätta världens fordonsflotta med elfordon är inte lösningen på problemet. Den ökade produktion och gruvdrift som detta skulle tvinga med sig skulle snarare öka utsläppen under en överskådlig framtid. 
Att utvinna metaller är dessutom en av de absolut värsta utsläpparna och leder ofta till både förgiftad miljö med följdeffekter och utförs ofta under slavliknande förhållanden i länder som historiskt och fortsatt utnyttjas av västvärlden.

När krisen tar slut och samhället öppnar igen måste vi kräva ett systemskifte! Bara ett socialistiskt samhälle har möjligheten att lösa problemet. Kraven måste vara på hushållning av resurserna, främst metaller och oljebaserade produkter samt stopp för energi genererad av fossila material. 
I urbana miljöer måste vi ersätta privat bilism med gemensamma eldrivna transporter. Att frakta varor över hela jorden med båtar drivna på tjockolja, flygplan drivna med flygbränsle eller lastbilar drivna på diesel måste minimeras! Frakt bör ske med eldrivna tåg fram till centrallager. Bara den sista sträckan från centrallager till butik bör ske med fossilfria lastbilar. De varor som måste fraktas mellan kontinenter bör fraktas på båtar med hållbara drivmedel.