Krönika: ”Kungen stjäl våra skattepengar”

av Åsa V Karlsson // Artikel i Offensiv

År 1809 hände det något i Sverige som vi betalar för än idag. Adeln och militären var less på kungen som bara ville ut i krig hela tiden och ville att Sverige skulle lägga alla pengar på det. Karl XIII måste bort!
En ohelig allians av adelsmän och mer liberala som ville få ökad demokrati och ett modernare statsbruk slog sig ihop och avsatte kungen, som gav staten sina kungsgårdar (jordbruk) mot att han skulle få disponera slotten och få årligt apanage till sig och sin familj, vilket utlovades för ”evärdelig tid”. Det är det löftet vi lever med än idag.
Republikanska föreningen gjorde 2020 en utredning av de verkliga kostnaderna för att Sverige har ett kungahus, verkligen alla kostnader och inte enbart kungens 8 miljoner kronor (per år) i personligt apanage (bidrag till en rik kung).
Den visar att kungahuset kostar oss tio gånger mer än vad hovet och kungen vill att vi ska tro. Apanaget till kungen med familj och till Hovstaten (administration etc) är bara 10-11 procent av vad det kostar att ha dem. I regeringens vårbudget höjs kungens apanage med 38 miljoner kronor till 187 miljoner för 2023. Ta det gånger tio!

Det svenska kungahuset är ett välmående familjeföretag som 2019 beräknades vara värt minst 600 miljoner kronor. Kungen har en personlig förmögenhet på minst 300 miljoner kronor. Eftersom han inte vill berätta något om sina inkomster eller redovisa dem offentligt vet vi inte så noga. Det står i lagen att han inte behöver det, hovet och kungahuset är ”enskilt”.
Apanage är ett fint och mystiskt ord som betyder underhåll, ursprungligen från Frankrike och de pengar som barnen till den franske kungen fick, de som inte skulle ärva tronen. Det är våra skattepengar som går till kungens apanage och varje år får han och hans familj samt ”kungliga hov- och slottsstaten”, hovet, 149 miljoner kronor. Fast nu i vårbudgeten höjde regeringen det till 187 miljoner kronor.
Kungen vill alltid ha mer, och nästa år ska Sverige fira 500 år som ”självständig nation” och kungen ska ut och åka i Sverige, på en så kallad Eriksgata. Det blir dyrt. Fast det är ju inte han som betalar, det är vi. Säkerhetsvakter, polis, hotellrum, flyg, lyxbilar, mat med mera betalar inte kungen själv.
Som allmoge får vi stå och se de kungliga på avstånd och på något sätt har de lurat oss att tro att de tillhör oss, att de är ”våra” kungligheter, våra kändisar och att de bidrar med något.

Under kungen och hans familj finns det ca 300 människor som sköter allt för dem. Hovet är som en myndighet, men den har till skillnad från andra myndigheter inget krav på öppenhet, offentlighet eller redovisning av verksamheten. De får faktiskt även ljuga, bluffa och skarva, vid behov. Som en enorm PR-firma egentligen.
Kungen har immunitet från åtal, vilket har visat sig vara praktiskt vid ett flertal tillfällen. Alla skandaler tystas snabbt ner, allt från hemliga klubbar med så kallade ”kaffeflickor” till fortkörning vid ett flertal tillfällen, med mera. Kungen äger massor av hus och gårdar både i Sverige och utomlands. Hans samling av bilar är bara den värd 30 miljoner kronor. Han gillar att köra racerbåt och bo i sin lyxvilla på Rivieran.
Så varför ska våra skattepengar hålla honom och hans familj med ett liv i lyx och överflöd? När allting annat privatiseras, varför inte också det? Kungligheterna vet att de måste få oss att tro att de behövs, de försöker ständigt hitta nya sätt att hålla sig framme, men om vi tar ett steg tillbaka och har lite nytänkande så ser vi ju det absurda.
Monarkins roll som en absurd avart i ett demokratiskt samhälle blir alltmer uppenbar. Monarkin är en del av vår historia och förtjänar att förpassas till muséer.
Ge alla medborgare samma rättigheter och lika värde. Offentlighetsprincip för skattebetalarnas medel.