Krönika: ”Mat för dagen”

av Ann-Christin Holmström // Artikel i Offensiv

Att varje dag, varje morgon gå ut och börja leta mat och jobb för att kunna försörja sig själv och sin familj för dagen är något helt främmande för mig som lever i Sverige. Jag jobbar och får min lön, vilket gör det möjligt för mig att försörja mig och mina barn. Jag har till och med möjligheten att äga en bil.
Men i Jemen är det något helt annat. Befolkningen lider av stor svält, matkostnaderna har stigit och det sociala skyddsnätet finns inte. Det finns ytterst få jobb att söka. Bomberna faller och husen raseras; familjer splittras. Det saknas rent vatten och sjukhus, och hälsovården fungerar inte. Barn dör av svält och sjukdomar. 
Kontrasten är stor – i Sverige kan jag ta mitt sjuka barn till en läkare och få rätt medicin och behandling (även om personalen får stressa och köerna är långa). I Jemen har de inte den ”lyxen”, inte ens att ge mat för dagen.

Familjer letar varje morgon efter mat och jobb. En del dagar finns det mat att köpa, men pengarna räcker inte långt då maten är dyr. Ibland är potatis det enda som kan inhandlas. Det är inte möjligt att odla för många. De som lever i städerna måste köpa sin mat. Flera gånger om dagen släpps bomber över städer och människor.
När jag hör argument från människor som tycker att nyanlända och asylsökande kostar pengar förstår jag hur okunniga de är, hur pass lite de vet om vad som händer runt om i världen. Lyssna på människor, be dem berätta; de kommer garanterat att berätta om livet under krig, under flykten och saknaden efter familjemedlemmar som har blivit kvar. 
Oron som finns dagligen för att resten av familjen är kvar i krig och helvetet på jorden. Inte alla har råd att skicka hem pengar till familjen; en del är studenter och andra lever på gatan med ett utvisningshot över sig. Många hittar en ny familj; gänget på asylboendet, svenska familjer som öppnar sina hem. Ordet familj får en annan innebörd. 

Personligen förstår jag de som rymmer från förvar – vem vill skickas tillbaka till krig? Ingen vill det – vi gör allt för att överleva. Flyktingar har överlevt vägen genom Europa gömda och vandrat långa sträckor. Sverige sviker dessa människor när de utvisas tillbaka till krig och förtryck.
Ge dem en fristad och ge dem ett liv med arbete och en framtid istället. Argument som att ”Vi har inte råd” håller inte. Det sa man på Hitlers tid när han utrotade judar och vi vill verkligen inte tro att det skulle vara på samma sätt nu. Sverige måste ge amnesti till alla flyktingar, oavsett vilket land de kommer ifrån, och återupprätta asylrätten. Vi måste göra allt vi kan för att hjälpa.