Krönika av Ann-Christine Holmström // Artikel i Offensiv
Ortopedavdelningen en fredag kväll, mitt första intropass och första dagen. 24 salar som ett gäng undersköterskor och sjuksyrror ska ha ansvaret över. Det var inte fullt i alla salar, men det var väldigt blandat när det gällde patienterna: gamla, unga, ”många collum”, sa mina kollegor. Japp, så klart jag vet vad collum är! Men nej. Jag vet inte det, men det var tydligen lårbenshalsen som kopplar till höften. Många höftskador alltså.
Sen var det väldigt många krångliga ord för olika typer av frakturer och jag fick fråga om ALLT! ”Vi ska ta news på den och den”. Jaha… Vad är news? Aha – det är kontroller. Allt var nytt och väldigt mycket att lära sig.
Patienten som kom efter en benamputation, undersköterskan som tog hand om hans blödande operationssår som inte slutade att blöda under kvällen, kommer alltid att finnas hos mig. Omläggning på omläggning och hon visste exakt hela proceduren. Vi var fem stycken, jag höll upp benet och varje kollega hade en uppgift. Vilket team vi var under den här undersköterskan som dirigerade oss alla. Hennes erfarenhet och kunskap är ovärderlig.
Vilket förband som skulle användas först, det finns hur många som helst att välja på men hon vet, hon med erfarenheten.
Jag som har lite svårt med kroppsvätskor hade blod över mina underarmar och händer, svetten rann och patienten hade ont. ”Blodet är mindre rött, det är nog utspätt med annan vätska”. ”Jaha…”, frågar jag, ”Vad innebär det då?”. När jag nu börjar jobba ska jag veta vad det innebär, efter några dagars introduktion.
Människor som hade smärta antingen efter operation eller före, människor som skulle belasta, som inte skulle belasta, demenssjukdom, bruten nacke, mobilisering eller inte. För mig känns det inte alls rimligt att det är på vårdavdelningarna som nedskärningar görs. Det är alldeles för låg bemanning när man betraktar vad arbetsuppgifterna innebär.
Vi ska vårda människor och inte ta hand om maskiner. Vad innebär en höftoperation? Vad innebär ett brutet ben? Vad innebär det för tanten som brutit nacken och ligger och pratar med Gud? ”Ni är mina änglar”, sa hon som kom från akuten. Hon hade värk och kunde knappt gå, men att hon verkligen tyckte att personalen var änglar visar på att trots nedskärningar och trots en hårt belastad arbetsmiljö lyckas personalen ge en omsorg och vård som hon är mer än nöjd med.
Jag träffade helt fantastisk personal på ortopeden och jag ser verkligen fram emot nästa pass.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.