Krönika: ”Ny termin i #skolknaset”

av Britta Brus, socialist, ordekvilibrist, hyresrättsaktivist och barnrättskämpe // Krönika i Offensiv

När jag nu sakta släpper vissa ansvarsområden som jag har haft hand om (på grund av att dottern har fyllt 18 år), och överlåter dem till skolan, vården, ”samhället” och så vidare, då blir det kaos.
I morse var det ingen skolskjuts beställd (fastän jag påminde skolan om att göra det i god tid innan lovet), och vid telefonsamtal med skolan framkom att det är de som måste göra det, och det skulle de göra nu. Jaha… men de glömmer att meddela dottern vilken tid taxin ska komma.
Det är i sådana situationer jag ofta har fått höra att jag är ”överdrivet kritisk”, har ”kontrollbehov” och så vidare.

Då jag framför helt befogad kritik eller ställer högst rimliga krav uppmanas jag att ”tolka välvilligt”, och att ”inte smitta barnet med min oro”, samt att vårda relationen med skolan, som om ansvaret vore endast mitt.
Det är ungefär som att uppmana en chaufför att lita på att fordonet skulle komma fram rätt och säkert om hen bara ”kunde lita på omgivningen” eller ”släppa sin perfektionism” – insert random hobbypsykologisk floskel.
Det är ju ingen j**el som anklagar en person inom vilken funktion eller vilket yrke som helst, vilket kräver något slags kontroll, för samma saker.
Ambulanspersonal, läkare, all annan slags vårdpersonal som springer runt och kollar hela tiden, det är puls, blodtryck, blodprov, syresättning av blodet, känna på svullna leder… SPÄNN AV! Lita på att det fixar sig!

Jag tänker inte längre ställa upp på att bli kontroll-shamead! En person (till exempel en funkisförälder) med ovärderlig kunskap, erfarenhet och överblick över långa processer ska inte behöva få höra massa hobbypsykologiska floskler från semiinkompetent personal inom vård, skola och omsorg.
Och som om det inte vore nog med att hålla reda på den här terminen – vi måste redan nu vara redo inför nästa termin då det ska vara en annan skola, kanske i en annan stad, och då ska det ordnas boende och det ska helst vara en ort dit det över huvud taget går kollektivtrafik.
Det är därför jag är så trött ibland, utmattad och hjärntrött. Jag har tidigare haft hand om och fixat och samordnat det som flera olika yrkespersoner nu inte klarar av tillsammans. Det bör dock förtydligas att de skolor som döttrarna går i nuförtiden är oändligt mycket bättre än de tidigare.
Livet går vidare i #skolknaset.
PS: För tre år sedan organiserade vi i Karl Johanskolans föräldraförening och Elevens Rätt en skolstrejk som fick eko över hela landet. DS