Krönika: ”Orientera efter verkligheten”

av Johan Sand, narkos- och intensivvårdssjuksköterska // Artikel i Offensiv

Att arbeta på Karolinska universitetssjukhuset medför ibland en stark overklighetskänsla. Igår hade vi personalmöte för första gången sedan början av mars månad. Då fick vi veta att det lagts beställningar på inhyrda operationslag för att beta av de uppskjutna operationer som blivit följden av pandemivården i våras och somras. Det försäkrades att det ställs höga krav på de som ska jobba som inhyrda hos oss. De ska kunna jobba sida vid sida med oss, de ska hjälpa oss vid behov och vi ska vara dem behjälpliga när så behövs.
Idag den 21 augusti släpper media nyheten att Karolinska återupptar förhandlingar om varsel av cirka 150 undersköterskor och drygt 100 läkare. Det blir inte mer absurt än så. Samtidigt som vi hyr in personal – och det är dyrt! – ska man alltså sparka redan anställda för att spara pengar. Och detta sker på ett sjukhus vars ledning skryter över hur duktiga man har varit i att ställa om till covid-vård tidigare i år, hur flexibla vi har varit för att möta det annorlunda vårdbehovet. Var finns den flexibiliteten och omställningsförmågan när det gäller att visa omsorg om sina egna medarbetare?

Det upprepas som ett mantra att Karolinska har fått ett förändrat uppdrag, vilket motiverar en mindre personalstyrka. Lite sanning ligger det i det: pandemin i våras medförde verkligen ett förändrat uppdrag – men det motiverar ju en större, inte mindre, personalstyrka. Plötsligt fick vi ett par tusen extra patienter, varav flera hundra intensivvårdskrävande och samtliga smittsamma att ta hand om. 
Hur någon kan hävda att uppdraget blivit mindre är fullkomligt obegripligt. Uppdraget, arbetsuppgifterna för vårt sjukhus och för alla andra är mycket större i år än vad någon kunde tro och planera för förra hösten när budgetar och beställningar beslutades. De beräkningar som låg och ligger till grund för varslet är historia. De är helt inaktuella. Att varsla personal mot bakgrund av en gammal budget är som att orientera i skogen med en gammal karta strax efter en skogsbrand. 
Gör om och gör rätt istället! Dra tillbaka varslet och orientera efter verkligheten. Inse att alla behövs och att alla kan göra en insats. Använd omställningsförmågan till att skapa en arbetsplats där allas resurser tas tillvara. Det är ett mycket bättre sätt att kapa kostnader än att tacka med sparken.
Från Johan Sands Facebooksida den 21 augusti