Sigbritt Herbert.
Olika falla ödets lotter. Talesättets ord har under den senaste tiden framstått väldigt tydligt för mig och mina afghanska före detta elever.
För några veckor sedan fick en av dem, jag kallar honom Eshan, ett meddelande från sin advokat. I våras, i samband med ålderbedömningarna, hade samma advokat gratulerat honom till att han, som en av få, fick behålla sin ålder. Då fick han också sitt första avslag på sin asylansökan.
I somras antogs den nya gymnasielagen av riksdagen. För att få uppehållstillstånd enligt den ska man ha fått sitt första avslag i samband med eller efter 18-årsdagen. Mina andra elever blev i samband med avslagsbeslutet uppskrivna till 18 år även om jag vet att det inte stämmer för alla. Eshan, som fyllde 18 år i höstas, var bara 17 när han fick avslagsbeskedet och uppfyller alltså inte lagens krav och ska utvisas eftersom han nu också fått ett andra avslagsbeslut.
Några veckor efter att Eshan hade fått sitt andra avslag fick en av hans kompisar, jag kallar honom Ahmad, också ett besked från sin advokat. Efter att ha varit till migrationsdomstolen på förhandling fick han uppehållstillstånd i tre år. Domstolen trodde på honom, att han skulle råka illa ut om han återvände till Afghanistan.
Ytterligare en av mina före detta elever har fått veta sitt vidare öde i Sverige. Han har fått uppehållstillstånd i 13 månader för studier enligt nya gymnasielagen.
Han som var ett år yngre än de andra blev med Migrationsverkets och Rättsmedicinalverkets hjälp äldst efter åldersbedömningen – enligt dem var han 18 år när han fick sitt första avslag och får då stanna enligt gymnasielagen.
Så har vi i pojkarnas närhet en kille som jag kallar Farhad. Han kom till Sverige i december 2015, alltså efter den 24 november som är det datum som gäller om man ska få stanna enligt gymnasielagen. Han bedöms inte ha skyddsskäl trots att han själv är övertygad om att han kommer att kastas i fängelse och torteras vid ett återvändande. Han ska alltså utvisas.
Så orättvist slår svensk flyktingpolitik år 2018. Eshan fruktar för sitt liv vid ett återvändande och Farhad är övertygad om att han kommer att fängslas. Migrationsverket säger sig å sin sida vara övertygade om att inget ont kommer att hända pojkarna.
Ödet för dessa fyra, mig närstående, pojkar visar tydligt vilket lotteri asylprocessen är, trots regeringens försäkran om att den är så rättssäker. Efter den åldersbedömning som de flesta dömer ut som rättsosäker blev den yngste av mina elever äldst och får på så sätt stanna enligt gymnasielagen. Eshan, som är ett år äldre, får inte den chansen eftersom han var för ung när han fick sitt avslagsbeslut. Farhad kom några veckor för sent för att omfattas.
De som kom hit under hösten 2015 har nu väntat över tre år på sina beslut. De har under över tre års tid kastats mellan hopp och förtvivlan. Svenska myndigheter har utsatt dem för den allra värsta form av psykisk tortyr. Bara det borde ge dem uppehållstillstånd.
• Uppehållstillstånd till alla som väntat mer än ett år på asylbesked!
• Stoppa alla utvisningar till Afghanistan!
