Krönika: ”Trump förtjänar inte fredspris”

av Cesar Andersen Lindholm // Artikel i Offensiv

Alfred Nobels årliga fredspris ska tilldelas den/de som ”har gjort mänskligheten den största nytta under det gångna året”. Bland 2021:s nomineringar finns bland andra Greta Thunberg, Black Lives Matter, Michelle Obama – och Donald Trump, som SD har nominerat. ”Donald Trump må vara en kontroversiell person med en konfrontativ debattstil på den inrikespolitiska arenan. Men ingen ärlig bedömare kan förneka den enorma insats som han har gjort för en fredligare värld”. Så lyder Mattias Karlssons (SD) motivering för partiets nominering av Trump.
Det var i november som SD gick ut med att de, med stöd av 10 andra högerextrema partier från olika länder i Europa, har nominerat Donald Trump som kandidat till Alfred Nobels fredspris (det här är dock inte första året han nomineras). Bland de andra involverade partierna finns bland andra Dansk Folkeparti, brittiska Konservativa partiet, ungerska Fidesz och finska Sannfinländarna.
Av argumenten är det vanligast förekommande att ”Trump är den första amerikanska presidenten sedan Ronald Reagan som inte har startat ett krig”.

Att man skulle förtjäna ett fredspris för att inte starta ett krig är för mig helt ologiskt. Det påminner lite om gangster-logiken man ser i vissa filmer – att man som oskyldigt offer förväntas vara obeskrivligt tacksam för att ens angripare låter bli att ta ens liv, och att gärningsmannen då automatiskt är en ärofull hjälte. Bara faktumet att det här är det starkaste argumentet folk kan komma på borde säga nog om Trumps lämplighet som fredsprisvinnare.
Bortsett från det, vad har han faktiskt gjort för världsfred? Främst på tre platser hävdas han ha stärkt freden: Mellanöstern, Balkanhalvön och Korea. 
Att han gav upphov till fredsavtalet mellan Nordkorea och Sydkorea stämmer inte. Inte heller nådde han några större framgångar i att få Kim Jong-Un att avskaffa landets kärnvapenarsenal. Tvärtom har den stärkts påtagligt under Trumps presidentskap.
I fallet med Balkan och Kosovos självständighet har han också grovt överskattat sin egen vikt i överenskommelserna som gjordes. Vilka också överskattats i sig, då uppgörelsen inte lett till erkännandet av Kosovos självständighet från vare sig Serbien eller Ryssland.
För att rättvist bedöma Trump-administrationens påverkan på situationen i Mellanöstern måste man väga in Israels förtryck mot Palestina. Vad som kommit att kallas ”Abraham-avtalet” stärkte relationerna mellan Israel och Förenade Arabemiraten, men vad det betyder mellan raderna är egentligen bara att Israel fick ett till lands stöd i sitt långtgående terroriserande av palestinier.

En svaghet som vissa konservativa erkänner att Trump har är att han varit medelmåttig när det gäller inrikespolitiken. Dock bara för att kunna följas upp av ”men stark när det gäller utrikespolitiken”. Men inrikespolitik i USA får påföljder i hela världen på grund av deras inflytande på det globala planet.
Nu senast uppviglade han till upploppen i Washington. Tobias Andersson (SDU) bekräftade dock senast förra veckan att nomineringen ligger kvar; ”motiven har i sak inte förändrats – alldeles oaktat tumult i DC”.
Att Trumps tyranniska politik och imperialistiska styre tjusar extremhögern i Sverige råder det inga tvivel om. Trumpismen och SD:s rasistiska politik har också många likheter. 
SD bildades 1988, då ett öppet rasistiskt parti som stoltserade med dess medlemmars historia i bland andra Bevara Sverige Svenskt och nazi-Tysklands elitarmé Waffen-SS. Men idag har SD påstådd ”nolltolerans” mot rasism och extremism.
Dock har partiets medlemmar en efter en avslöjas för att ha uttryckt sig rasistiskt eller för att vara aktiva i vit makt-/antisemitiska forum eller rörelser. SD är ett rakt igenom rasistiskt parti. Media har samtidigt legitimerat SD:s odemokratiska och förtryckande åsikter; de är ett ”parti som alla andra” – helt verklighetsfrånvänt. Att SD öppet nominerar Trump till Nobels fredspris är bara ett i raden av exempel på hur SD stödjer och försöker normalisera en rå, rasistisk, våldsfrämjande politik.
Jag talar nog inte bara för mig själv när jag säger att jag längtar tillbaka till en tid när rasism och fascism inte var normaliserat av etablissemanget. Hur länge ska vi låta Sverigedemokraterna utöva sitt hat?