Krönika: ”Vissa borde komma med en bruksanvisning”

av Ann-Christin Holmström // Artikel i Offensiv

Vissa borde komma med en bruksanvisning… Jag sitter på ett café, det är extremt många ljud, en unge skriker och den stackars pappan försöker trösta, men UNGEN SLUTAR INTE – ”det borde finnas caféer som är enbart för vuxna”, tänker jag.
Försöker komma tillbaka i samtalet med min vän, vad sa han? Hm… Han har ganska många gråa hårstrån, impulsen att rycka bort vissa hejdar mig i sista sekund, han känner inte mig särskilt väl och om jag börjar rycka honom i håret blir det lite fel eller fel, men han kommer väl förmodligen inte att dricka kaffe med mig igen. Men han borde klippa topparna, det är slitet, men jaha…
Vad pratade vi om… Hm… Ja, hans små hundar. Vid fönstret sitter en ung tjej, hon nästan halvligger på bordsskivan och tittar i vad jag tror är telefonen. Varför jag lägger märke till det vet jag inte, helt onödigt. Jag borde uppmärksamma min vän på vad vi pratar om, men saker som tjejen som halvligger på bordet, eller ungen som skriker och en pappa som försöker hålla ihop allt, lampor som till en viss del blinkar, vissa är mer starka än andra, musik som strömmar ut i lokalen och folk som kommer och går, shit… Han var lång…
Den musiken borde vara olaglig. Klockan är ett på dagen och jag känner att det här cafébesöket tog för mycket energi. Energispara är mitt koncept, annars brinner jag ut för fort. Hörlurar och zooma ut är strategier jag använder ute bland andra. Att vara social och trevlig kostar på och jag behöver gå undan om jag ska palla en hel dag och hålla ihop det. Tanken min är snabb och jag avslutar gärna andras meningar; inte för att vara otrevlig MEN jag vet vad du ska säga och du är för sölig… Alltså. Men lika många gånger som det blir rätt blir det fel, jaha… Du skulle säga nåt helt annat. Anki, shit… Stanna till och vänta för f-n… MEN tankarna är sju tusen steg före… Jag kan föra mig socialt, jag lovar!
Mamma… ”Det är så skönt att vara hos dig, för du är lika cringe som mig”. Mitt barn kommer hem från skolan och är glad. Jag tänkte på en låt med Ugly kid Joe, ”My boy is just like me”, och jag pussade honom på pannan och sa ”Det är väl helt fantastiskt att vi får vara så här ’cringe’ då”.