Valkampanjen för att få Kshama Sawant återvald är såväl finansierad som organiserad underifrån.
Mattias Bernhardsson, en av Rättvisepartiet Socialisternas kommunfullmäktigeledamöter i Haninge, besökte under sommarens primärval i Seattle systerorganisationen Socialist Alternative och deras valda ledamot Kshama Sawant.
Den 4 augusti vann Kshama Sawant en jordskredseger i primärvalet till Seattles kommunfullmäktige. Valnattsresultatet på 49,9 procent klättrade till 52,03 procent – ett obestridligt kvitto för en socialistisk kommunfullmäktigeledamot som kandiderar för att försvara sin plats mot fyra andra kandidater. Storföretagens kandidat Pamela Banks kom tvåa med 34,1 procent.
Rond två i valet har redan inletts. Det politiska och ekonomiska etablissemanget kommer att göra allt för att stoppa Kshama Sawant när hon gör upp med Pamela Banks om kommunfullmäktigeplatsen den 2 november.
När Kshama Sawant valdes med nästan 94 000 röster i november 2013 var det ett socialistiskt genombrott i hela USA. På grund av Seattles övergång till distriktsbaserade kommunfullmäktigeval blev hennes första mandatperiod kort.
Men det Kshama Sawant och Socialist Alternative åstadkommit under denna tid är imponerande:
- De lanserade kampanjen ”15 Now” och kunde med stora mobiliseringar till demonstrationer och stormöten driva igenom kravet på en minimilön på 15 dollar i timmen för alla inom både offentlig och privat sektor. Denna seger innebär i olika omgångar lönelyft för 100 000 lågavlönade i Seattle, en fjärdedel av alla löntagare. Det som för några år sedan sades vara otänkbart diskuteras nu överallt som en av de största politiska frågorna och flera andra storstäder har tvingats höja till 15: San Francisco, New York och Los Angeles.
- De satte upp en kampanj med hyresgäster och föreningar, vilken lyckades pressa Seattle Housing Authority, SHA, att dra tillbaka sitt drakoniska förslag om att höja hyrorna för låginkomsttagarbostäder med 400 procent.
- Under budgetförhandlingarna fick de med sig fackföreningar, hyresgästaktivister med flera bakom en ”Peoples Budget”, varav flera enskilda tilläggskrav gick igenom, till exempel ökade anslag till socialtjänsten med flera miljoner dollar och ökade anslag till härbärgen för hemlösa kvinnor som innebär att de nu kan vara öppna året runt.
- Stoppade en planerad jättelö-neökning till direktören för det kommunala energibolaget.
- Drev igenom att Seattle ska utreda möjligheten att införa en skatt för miljardärer.
För att slippa attackera Kshamas politik som gynnar det stora folkflertalet har de borgerliga ledarsidorna och det politiska etablissemanget ägnat sin tid åt att attackera hennes person: ”Hon är splittrande”, ”hon går inte att samarbeta med”, ”hon har en dålig ton” samt har ett ”aggressivt kroppsspråk”.
I motsats till förtalet har den socialistiska ledamoten varit den som har varit bäst på att samarbeta – med vanligt folk som inkluderats i de politiska frågorna istället för att exkluderas som i vanliga fall. Sedan Kshama valdes har hon organiserat ett stormöte om budgeten, ”a peoples budget”, ett stormöte om hbtq-rättigheter och hatbrott samt två stormöten om bostadssituationen. Samtliga stormöten har samlat hundratals.
En av Kshamas huvudfrågor i det kommande valet är att införa hyreskontroll för att stoppa de enorma chockhyreshöjningarna som driver låginkomsttagare från sina hem. Hon kräver också att de stora fastighetsexploatörerna ska betala motsvarande 10 procent av sina kostnader till staden för att finansiera byggandet av tiotusentals nya kommunala hyresrätter med låga hyror.
Chockhyreshöjningarna och den sociala och etniska rensningen detta medför är en explosiv fråga i Seattle. Den 21 juli slöt nästan 1 000 personer upp till debatten om hyreskontroll där ledamöterna Kshama Sawant och Nick Lacata debatterade mot företagslobbyisten Roger Valdez och delstatsrepresentanten Matt Manweller från det Demokratiska partiet. När moderatorn i slutet av debatten frågar: ”Vilka stödjer hyreskontroll?” räckte i princip alla i salen upp sina händer.
Kshamas valkampanj är en massiv gräsrotsrörelse. Hittills har 600 volontärer knackat på 30 000 dörrar, vilket är oemotsvarat med hästlängder.
Över 900 personer kom på valupptakten den 6 juni. Utöver Kshama talade Pulitzerpristagaren Chris Hedges, fackliga talare och en företrädare för Black Lives Matter – den massrörelse som nu har vuxit fram runt om i USA som svar på rasismen och polisens dödsskjutningar av svarta.
Kshama Sawant är den enda av kandidaterna som kräver en civil granskningsnämnd med representanter från medborgarrättsorganisationer som ska ha rätt att både sparka poliser och godkänna anställningar av poliser. Pamela Banks går å andra sidan inte längre än att använda parollen ”Black lives matter” utan att kräva konkreta åtgärder. Polisfacket är också det enda fack som står bakom hennes kandidatur.
Pamela Banks åtnjuter formellt stöd av sex av de sittande nio kommunfullmäktigeledamöterna, inte mindre än fyra tidigare borgmästare, delstatens ledamöter i både representanthuset och senaten samt en uppsjö av politiska chefer och stora ekonomiska intressen.
Kshama Sawant stöddes å andra sidan av mer än 20 fackföreningar, som till exempel flera SEIU-avdelningar (bland annat sjuksköterskor, städare, vaktmästare och väktare) och Teamsteravdelningar (bland annat lastbilschafförer, taxichaufförer, hamnarbetare, bygg- och stålarbetare) samt flygmaskinisternas fackförening, elektrikerna, sjömännen samt hamn- och lagerarbetarnas fackförening.
Kshama kandiderar i det tredje av de nio distrikten. Vilka intressen de två återstående kandidaterna representerar är också tydligt i primärvalets röstfördelning mellan olika områden. Kshama fick 61 procent i Capitol Hill och 64 procent i Central District, vilka till större delen är arbetar- och låginkomsttagarområden.
I de till största delen rika villaområdena Madison Park och Washington Park vid den exklusiva kusten fick Kshama 16 procent medan Pamela Banks kammade hem 60 och 63 procent.
Kshamas kampanj har samlat in mer pengar i donationer än någon annan kandidat i hela Seattle, 265 000 USA-dollar (vilket motsvarar cirka 2 300 000 kronor). Och detta trots att flera storföretag organiserade insamlingar där rika gav maxdonationen på 700 dollar (5 900 kronor) till Pamela Banks kampanj.
Snittet på donationerna till Kshamas kampanj är mindre än hälften så stort som till Pamela Banks. Över 100 000 dollar (800 000 kronor) av Pamela Banks donationer går dessutom att spåra direkt till näringslivet. Bland de stora ekonomiska intressen som har närt Banks kampanj finns handelskammaren, arbetsgivarnas branchorganisation för de stora restaurang- och butikskedjorna samt hyresvärdarnas förbund – starka intressen som vill sätta stopp för höjda minimilöner och hyreskontroll.
Det starka valresultatet på 52 procent för Kshama var också imponerande då primärvalet vanligtvis brukar dra starkt åt höger. Vanliga arbetare och fattiga deltar ofta inte i primärvalen eller känner ens till dem när det är dags att registrera sig för att rösta.
Ändå kunde Kshamas valkampanj påverka valdeltagandet märkbart: Medan de andra valdistrikten bara hade 27-32 procents valdeltagande hade District 3 där Kshama ställde upp 37 procents valdeltagande.
Ett annat hinder är att slumvärdarna försöker stoppa Kshamas kampanj från att knacka dörr, vilket är kampanjens starkaste vapen för att komma ut, till skillnad från Pamela Banks som spenderar långt mer pengar på reklam via TV, youtube med mera.
Till detta ska läggas att chockhyreshöjningarna har drivit ut många väljare från District 3 samtidigt som de nyinflyttade inte är lika bekanta med Kshama Sawant eller Socialist Alternative.
Valsystemet och lagstiftningen syftar också till att missgynna fattiga och svarta på flera plan. Fyra procent av alla i Washington State är fråntagna sin rösträtt för att de är straffade. Och bland svarta är det så många som 17 procent(!). En makalös siffra som ger en bild av en strukturell rasism – en grav olikabehandling som sträcker sig från polispatrullerna, vittneskonfrontationerna, domstolarna, den skatteslukande och privata fängelseindustrin, till fråntagandet av rösträtten och den permanentade fattigdomen.
Kapitalisterna och Demokratiska partiet kommer att trappa upp attackerna mot Kshama Sawant och ösa miljontals dollar i smutskastningskampanjer. De förstår att det inte bara handlar om en plats i kommunfullmäktige. De ser med fasa på radikaliseringsvåg på våg i USA.
En del av radikaliseringen har manifesterats i ett masstöd bakom Bernie Sanders som en öppen socialist och på ett radikalt program, som snabbt har vuxit till att bli Hillary Clintons huvudutmanare i nomineringen till presidentvalet nästa år.
Kshama Sawant och Socialist Alternative är dock kraften som förklarar socialismen där Sanders misslyckas, som driver på för att bryta med tvåpartisystemet, för behovet av ett nytt massarbetarparti och menar att Bernie Sanders – efter att Clinton troligen har vunnit nomineringen – måste ställa upp som oberoende presidentkandidat och lansera ett sådant parti.
Pulitzerpristagaren Chris Hedges kallade Kshama ”den farligaste kvinnan i Amerika”. Idén om ett massarbetarparti sätter skräck i den ekonomiska eliten vars makt vilar på kontrollen av de två stora partierna.
Eller som den prisade journalisten Zeeshan Aleems intervju med Kshama lockade i somras: ”Möt socialisten som förändrar Amerika – och det är inte Bernie Sanders”. ■
