Kvinna, Liv, Frihet! Kvinno- och arbetarrevolten i Iran fortsätter

av Elin Gauffin & Vilgot Karlsson // Artikel i Offensiv

”Kvinna, Liv, Frihet” kommer att vara en slogan över hela världen på Internationella kvinnodagen den 8 mars. Det blev slagordet för rörelsen som startade med den iranska regimens mord på Jina Masha Amini den 16 september som trotsade förtrycket och tog av sig slöjan.
Parollen på kurdiska – Jin, Jyan, Azadi – var redan väletablerad i den globala kvinnokampen. Detta visar tydligt hur kampen i olika länder stärks av internationalismen, ger den snabbare utbrott, mer styrka och längre uthållighet. Men hur går det för kampen i Iran?

I början av 2023 var kvinnor utan den formellt fortfarande obligatoriska hijaben en vanlig syn på gatorna i Teheran, Isfahan eller Mahabad. Men regimen är fortfarande vid makten och moralpolisen är fortfarande verksam.
19 000 är gripna och 520 dödade. Regimen har dock tappat i stöd, framför allt bland ungdomar i städerna. I valet nästa år kan valdeltagandet bli så lågt som 15 procent.
Kvinnokampen, som snabbt utvecklade sig till en riksomfattande arbetarkamp omfattande många delar av samhället och nationaliteter, är inte den första, men den mest uthålliga proteströrelsen mot teokratin.
Ett axplock av protester från en februarivecka visar:
Bönder som har stannat traktorer, människor som går ut på kvällarna, protester mot fängslanden och försvinnanden, välordnade fredagsprotester i Kurdistan och Baluchistan, protester från jordbävningsoffer, ungdomar som kastar sten mot högtalare för böneut­rop, väpnat uppror i staden Abdanan som slogs ner, protester av televerkets pensionärer, strejker av oljearbetarna och zinkgruvarbetarna. Lärarstrejkerna sam­ordnas av rådsrepresentanter från 40 olika städer.
Problemet är att alla olika sorters protester fortfarande inte är samordnade till en stor rörelse som kan lamslå landet i en generalstrejk.

Vid årsdagen av den iranska revolutionen 1979 utropade åtta självutnämnda personer sig som liberala ledare och representanter för rörelsen. Människorättsaktivister, Abdulla Mohatadi, representant för Komala Kurdistan och nobelpristagaren Shirin Ebadi fanns med bland dessa, men även ”prinsen” Reza Pahlavi. Rojalisterna, shahanhängarna, får därmed en plattform och utökat inflytande.
Det här är ett slag mot till exempel oljearbetarna som direkt har gått emot shahanhängarna, och lärare och sockerarbetarna som kräver kamp mot makten. Shahanhängarna är inte alls liberala, utan representerar det blodiga styret som fanns innan revolutionen och är nu ute efter att få stöd av USA-­imperialismen.
Det verkar som att de får mycket stöd från Väst. Två av de åtta deltog till och med på Natotoppmötet i München. Hur reaktionära rojalisterna är visas av att de samordnar sig med högerextrema. Reza Pahlavi har exempelvis blivit inbjuden av SD-aren och EU-parlamentarikern Charlie Weimers till EU-parlamentet.

Den 8 mars demonstrerar Rättvisepartiet Socialisterna i Stockholm tillsammans med Shora, rådet till försvar för det iranska folkets frihetskamp. Mehrnosh Shafiee, en av Shoras talespersoner, kommenterar utvecklingen i Iran:
– Det är en känslig situation i Iran just nu. Därför är det förskräckligt att den nya opportunistiska oppositionen försöker kapa och utnyttja proteströrelsen. Många av de självutnämnda ledarna har pengar och inflytande, men folket vill inte ha dem. Risken finns dock att folket tröttnar och helt enkelt accepterar det ”mindre onda” alternativet, för att bli av med regimen. Men vi säger att det måste vara arbetarklassen som tar makten.
– Om en ny kapitalistisk ledning tar över kommer de kanske med vissa eftergifter som att ta bort kravet på hijab, men förtrycket och exploateringen kommer att finnas kvar. Det finns risk för nya repressioner, blodbad och diktatur.
– Det finns samtidigt en klasskamp som försöker organisera sig, ofta underjordiskt, och de som protesterar trots att många har fängslats och dödats. Men det måste organiseras mera, och man behöver formulera gemensamma krav.
– Därför är det viktigt att vi demonstrerar på 8 mars och visar vårt stöd, för det behövs en förstärkning av vänsteridéer i rörelsen.