Kvinnoförtryckets ursprung

av Elin Gauffin // Artikel i Offensiv

Det finns ett skriande behov av ett svar på högerns allt mer påträngande propaganda och antifeminism. Det är upprörande att möta hatet från Andrew Tate som upprepas av unga män och pojkar. 45 procent av män i åldern 18-29 år i USA uppgav i slutet av förra året att de upplever sig vara diskriminerade som män. Idag är det bara tio procent av de svenska 15-åriga killarna som kallar sig feminister. För fyra år sedan var det 14 procent.

Andrew Tate, med miljoner unga följare, säger saker som att män och kvinnor har olika uppgifter i samhället, och att kvinnor är svaga och odugliga. Mannen ska betala allt i förhållandet och i gengäld ska kvinnan städa hans hem. Hon är ett objekt. En riktig man ska inte visa känslor. Andrew Tate tror inte på depression, det är påhittat.
Andrew Tate kopierar allt från de olika flyglarna av den antifeministiska miljön, som manosfären, incels, och redpillrörelsen. Alt Right-rörelsen har fallit in i allt mer antifeminism. Den är också utbredd i antivaxxrörelser. Här sprids en analys om att män har berövats sin tidigare roll som familjeförsörjare och är förvirrade i sina könsroller. Därför krävs en återgång till det förment naturliga stadiet där män är viljestarka, dominerande och krigare.
Psykologiprofessor Jordan B Peterson är deras chefsideolog. Han kommer med utsagor om att kvinnor representerar ett negativt och farligt kaos. Män står för ordning, kreativitet, liv och civilisation.
Antifeminismen får också bekräftelse och understöd av en rättslig tillbakarullning, som till exempel avskaffad aborträtt i USA samt inskränkningar i Ryssland och Kina. Allt detta är uttryck för att det pågår en bredare backlash som har sin botten i kapitalismens ekonomiska förändring mot mer nationalistisk kapitalism.

De dominerande feministiska trenderna har svårt att ge svar på detta. Postmodernismen bygger på ordets kraft, att hur vi väljer att namnge oss själva delar upp samhällets tillstånd och hierarkier.
För att ge ett exempel: Den populärvetenskapliga boken Sapiens av Yuval Noah Harari har de senaste åren nått miljontals läsare världen över. När Harari ska förklara klassamhällets framväxt skriver han att kung Hammurabi år 1776 före Kristus meddelade att människor är uppdelade i de rika, de fria och slavarna, och att det därför var så.
Om medeltiden skriver han att ingen ung adelsman hade tagit på sig en arbetsblus. På den tiden var titlar viktiga, medan alla idag tilltalas likadant. Som om det är vad du har på dig eller vad du heter som avgör din plats i samhället.
Harari hoppar över förklaringar om ekonomin. Den marxistiska analysen säger istället att det är positionen i produktionen som ger dig din plats i samhället, vilket sedan leder till titlar, vad man tror på och klädkoder – inte tvärtom.

Manosfärens världsbild breder ut sig. Den påverkar till och med dem som ska kritisera manosfären. Hur kan man överhuvudtaget prata om könsroller och manliga och kvinnliga identiteter utan att prata om maktordningen. Hur du uppfattar din könsroll är så klart helt beroende på om du tillhör den privilegierade gruppen eller den förtryckta.
Men fallet i medvetenhet öppnar för dessa manosfäriska förklaringsmodeller om vilsna manliga identiteter i en falsk platt samhällsstruktur där kvinnor kanske till och med framställs som vinnare.
Så det första vi måste slå fast är att kvinnor som grupp fortfarande är förtryckta. Överallt kan vi se hur kvinnor sackar efter. Kvinnor tjänade 35 procent av den globala arbetsinkomsten 2022. Kvinnor är fattigare, arbetar längre och hårdare, har mindre trygga jobb och gör det mesta av det obetalda hemarbetet.
Det är inte så det ska vara. Tyvärr måste även denna självklarhet uttalas idag. Det finns inget naturligt eller biologiskt i det faktum att 30 procent av kvinnorna i världen har upplevt sexuellt våld. Det är ett resultat av hur människor konstruerar samhället. Och kvinnor är inte fattigare på grund av fri vilja. Det handlar om förtryck.

De senaste åren har vi sett bevis för påståendet att relationen mellan män och kvinnor är socialt skapad (och inte först och främst biologisk). Ett bevis med negativa konsekvenser, men ändå ett bevis. Pandemin utlöste en ekonomisk kris och en hälsokris.
Detta orsakade i sin tur också ett bakslag vad gäller jämställdhet mellan män och kvinnor. Kvinnor var majoriteten av dem som förlorade sina jobb, var tvungna att dubbelarbeta i sitt hem när mängden hushållsarbete exploderade på grund av nedstängningar och drabbades också av en skuggpandemi: mäns våld mot kvinnor exploderade under pandemin.
Med andra ord: När samhället och ekonomin förändras påverkar detta genusordningen. Socialistiska feminister pekar på detta och vänder det åt andra hållet. För att kunna nå jämställdhet måste vi förändra ekonomin. Därför behövs antikapitalismen.
På samma sätt är Engels studier om förhistorien användbar, tillsammans med senare antropologers studier, för att förstå hur könsbaserat förtryck först dök upp i historien. Detta skedde i samma process som klassamhället växte fram, för omkring 12-10 000 år sedan.

År 1884 skrev Friedrich Engels boken Familjen, privategendomen och statens ursprung. Ofta framställs marxismen, till och med av de som kallar sig marxister själva, som att den lägger allt fokus på produktionen och negligerar reproduktion, familj, genus och så vidare. Men i den här banbrytande boken är Engels väldigt tydlig med att historien bestäms av produktion och reproduktion.
Han lägger lika stor vikt vid arbetets och familjens utvecklingsstadium – ”båda slagen av produktion”. Utgångspunkten för boken är att spräcka hål på föreställningen om att männens ställning som hemmets herre är av Gud given, biologiskt nödvändig eller någon annan borgerlig idé. Familjen, privategendomen och statens ursprung är en kraftig injektion till den vid den tiden gryende kvinnorörelsen och förespråkar jämställdhet.
Engels (och även Marx) utgick i mångt och mycket från antropologen Lewis H. Morgans vetenskap. Engels skriver: ”En av de mest absurda av de föreställningar vi fått från 1700-talets upplysning är att kvinnan från början av samhällets utveckling skulle ha varit mannens slav.” Engels påvisade motsatsen: ”Kvinnan var inte bara fri utan hade en högt respekterad position.”

Detta var under den långa perioden av hundratusentals år när människan gick som jägare och samlare över jorden. Denna period utgör 95 procent av mänsklighetens historia.
Samhällena utgjordes av stammen som var som en stor familj där alla gemensamt ägde och kontrollerade de knappa resurserna. De var helt beroende av varandra och av samarbete. Män och kvinnor hade förmodligen ibland separata uppgifter, men den ena gruppen stod inte över den andra.
Att vara den som födde barnet och efter förlossningen ammade gav inte kvinnor en lägre position i samhället som det gör idag. Förmodligen gav det dem en starkare position, då de nya människorna som kom från kvinnors kroppar var viktiga för stammen.
Samhällena var matrilineära, alltså att barn ärvde genom moderslinjen. Samhällena var även matrilokala – när en man ”gifte sig” med en kvinna, vilket förmodligen var en lösare förening än idag, flyttade han in i hennes familjs hem.
Sarah Hrdy skriver i boken Mothers and Others om begreppet alloföräldrar. Hur stammen hjälpte till med barnen. Studier av Kungfolket i Kalahari visar att barnen 25 procent av tiden bärs av andra än de biologiska föräldrarna. Bland Hazdfolket bärs barnen 31 procent av tiden av alloföräldrar. Bland Eféfolket vårdas nyfödda av i genomsnitt 14 olika individer, inklusive pappan.

Historieskribenten Lasse Berg beskriver och berömmer med sina böcker Sanfolket i Kalahariöknen för deras samarbetsförmåga och kollektivism, som han menar är sann mänsklig natur. Det finns det många som gör, för sådan är människan.
Rent biologiskt kräver det nyfödda människobarnet flera år av föräldrarnas omsorg innan det kan stå på egna ben, vilket är ganska unikt jämfört med andra djurarter där avkomman föds med fler instinkter. Människan är i grunden en social varelse, och djurhonans omsorg om ungarna är en grundkod i utvecklingen från djur till människa.
Bland Kalahariöknens folk delas maten lika. Det finns en strikt lag om att inte vara arrogant eller att inte betona sin egen förträfflighet. Mobbning är strängt förbjudet. Konflikter löses genom att prata med varandra, prata mycket hela tiden. Dansen spelar en mycket central roll. Nätterna med transdans. De som dansar tillsammans håller ihop. Sanfolket lever som jämlikar.
Kollektivismen var nödvändig, det fanns ett ömsesidigt beroende. Varje medlem i gruppen var beroende av varandra för att producera tillräckligt med mat för allas överlevnad. Samarbetet behövdes för hela gruppen, alla var involverade i produktionen.
En annan som besökt San folket är Amanda Möller. Hon skriver i en artikel i Unearth Women om ett folk som inte känner till begreppet mäns våld mot kvinnor.
Förhistoriens kvinnorna hade mycket högre självförtroende än vad kvinnor vanligtvis har idag och såg sig själva som naturligt vackra och åtråvärda. Berg påpekar att när människor levde som jägare och samlare var det inte så stor skillnad i kroppsstorlek mellan män och kvinnor. Könsskillnader i kroppsstorlek var större när vi var apor, men minskade under den jämställda tiden som jägare och samlare, för att efter den neolitiska revolutionen och det fasta jordbruket börja öka igen och det fram till våra dagar.
Yuval Harari betonar också jordbrukets negativa inverkan på människors hälsa; med det följde sjukdomar och epidemier, förkortad livslängd och misär – men Harari kopplar det mer till vetets egenskaper än till den sociala strukturen som följde med klassamhällets framväxt.

Det gemensamma ägandet och att kvinnor hade en mycket högre position än idag, att det inte fanns en social kontroll över kvinnors sexualitet, verkar ha varit generellt. Så fritt har till exempel antropologen Kathleen Gough beskrivit 175 fortfarande existerande jägar- och samlarsamhällen.
Det ser alltså ut som att det var förändringar i produktionsförhållandena som gav upphov till klassamhället, den moderna parfamiljen och kvinnoförtrycket. Den neolitiska revolutionen innebar att människan gav upp det kringflackande livet och blev bofast. Det möjliggjorde ett riktigt jordbruk. För första gången i historien uppenbarade sig då överskottsproduktion.
Tidigare hade man bara kunnat producera precis eller knappt tillräckligt för att klara sig. Det gick ju inte att bära med sig eller förvara ett överskott. Med den neolitiska revolutionen och bosättningarna kunde ett överskott produceras.
En annan nyhet var att överskottet inte längre delades lika mellan alla gruppens invånare. En liten grupp lade beslag på det och berikade sig. Här ser vi klassamhällets födelse.

Frågan är varför den nya rikedomen kom just i männens händer. Det finns flera teorier och förklaringar. En är att produktionen av överskott gjorde att rikedom fick ett värde. Samhällena växte och konkurrerade med varandra. Krig uppstod. Männen hade fortfarande större muskelstyrka och hade varit dominerande i förhistoriens jaktlag. De krigsförband som skapades utgjordes av män, som därmed fick makt. Krigarna såg till att samhället kunde tillförskansa sig mer och bättre jordar, och senare med krigen även slavar.
En annan del i skapandet av den manliga makten var frågan om vem som hade kontroll över produktionsmedel. I jägar- och samlarsamhället var det fler män i jakten på djur. Samlandet av rötter, nötter, frukter, frön med mera var främst kvinnornas uppgift, och detta hade utgjort hela fyra femtedelar av ekonomin, enligt Lasse Berg, så kvinnornas arbete var det viktigaste att räkna med.
Det var genom detta arbete som kvinnor också upptäckte jordbruket, hur ställen de hade grävt rötter på ett år tidigare till exempel kanske hade fler ätbara grödor nästa år. Men när jordbruket växte i skala efter den neolitiska revolutionen togs kontrollen ifrån kvinnorna.
I studien On the Origins of Gender Roles: Women and the Plough, från Institute for the Study of Labor i England (2011) forskas det på en korrelation mellan ploganvändning och negativa attityder gentemot kvinnor. Plogen, till skillnad från hackan eller grävpinnen, kräver en stor mängd överkroppsstyrka, greppstyrka och förmåga till koncentrerade kraftansträngningar. Detta gäller antingen för att dra en plog manuellt eller för att styra ett djur som drar den. Alla dessa saker gav männen en fysisk fördel.
Alternativet till plogen – hackan eller grävpinnen – är mer lämpade att använda när du tar hand om barn eftersom de är mindre farliga och gör det möjligt att stanna och starta med mer regelbundna intervall.
Den här studien går genom massa historiska data och kommer fram till att det finns ett förhållande mellan ploganvändning och kvinnors deltagande i arbetskraften och attityder gentemot kvinnor. Där det fanns grödor eller mark som var mer lämpade för plog­användning hade kvinnor ett lägre deltagande i arbetskraften, och där fanns det mer negativa kulturella attityder gentemot kvinnor.
Denna studie bekräftar en teori som har lagts fram av historikern Fernand Braudel, som hävdade att en förändring av kvinnors ställning i det forntida mesopotamiska samhället, för mellan 6 000 och 8 000 år sedan, kunde förklaras med en förändring i jordbrukstekniker. Han hävdade att det var användningen av plogen som ledde till att detta samhälle blev patriarkalt (med manliga gudar, präster och så vidare). Tidigare hade man dyrkat allsmäktiga gudinnor, med kvinnor som präster och i viktiga politiska positioner.

Ett annat spår är boskapsskötseln. Man tror att boskapsskötseln hamnade i händerna på männen för att de hade varit dominerande i jakten. Antropologen Karen Sacks jämför kvinnors ställning i fyra afrikanska stamsamhällen: två av samhällena har kollektiv egendom med fullt jämställda kvinnor och män. Ett är ett klassamhälle där kvinnors arbete bara sker i hemmet.
Det fjärde samhället intar en mellanställning. I denna stam – som heter Pondo – är kvinnornas arbete visserligen socialt, vilket ger dem en mycket starkare ställning än i klassamhället. Men männen har kontroll över boskapen. Det innebär att boskap utgör viktiga betalningsmedel för till exempel brudköp, lån och fester. Så trots att Pondokvinnor står för ett viktigt socialt arbete begränsas Pondokvinnors politiska makt av det faktum att de inte äger den makt som egendom (boskap) ger.
Med den nya förmögenheten i händerna, från överproduktionen, blev det viktigt för de mäktiga männen att ta kontroll över sin avkomma för att säkerställa att arvet fördes vidare. I denna process ägde det världshistoriska nederlaget för kvinnan rum, då männen tog kontrollen över kvinnors sexualitet. Familjeformen ändrades också. Storfamiljens – stammens – betydelse minskade, parfamiljen tog form.
En illustration över privategendomens betydelse för kvinnoförtryckets uppkomst är hur bröllopsgåvor övergår till brudpris. Antropologen Robert Briffault har kartlagt detta, hur det uppenbarar sig där boskapsskötseln gjorde boskap till betalningsmedel. Han skriver i boken Mothers att brudköp förekom i Afrika, Europa och Asien som var boskapsskötande samhällen – men inte i Australien, Melanesien, Polynesien och Amerika.

”Det finns inga belägg för en stor kvinnlig revolt mot den gradvisa förstärkningen av männens auktoritet, som började redan med en stärkt ställning för morbröder, bröder och söner inom den matrilinjära släkten, och som så småningom ledde till att släktskapen kom att räknas på faderslinjen. Jägar- och samlarsamhället hade ingen stat eller maktorgan som kunde kullkastas eller försvara den bestående ordningen”, skriver Arne Johansson som för Offensivs räkning har fördjupat sig i detta ämne i skriften Marxism och Feminism.
Efter tusentals års kamp mellan könen var patriarkatet helt förankrat i antikens Grekland och Rom med fullt utvecklade statliga strukturer som understödde förtrycket. Kvinnor hade inte några lagliga rättigheter alls. Nu hade idén om att män och kvinnor är helt olika skapelser slagit rot.
Aristoteles skrev 300 f Kr att mannen är aktivitet, politik och kultur. Kvinnan är passivitet, vars plats är i hemmet, hon är natur och ett emottagande kärl för mannens säd.
I de grekiska dramerna skildras kampen mellan kvinnligt och manligt, som är en avspegling av historien. Utkomsten är fadersrättens seger över modersrätten. I Orestien friar Guden Apollo Orestes som har dödat sin mor med orden:

En moder ger ej livet åt det barn som kallas hennes.
Nej, hon vårdar endast den färska säd, som blev i henne sådd.
Och den som sår ger livet.
Modern är en främling blott som skänker skydd åt plantan.

Äktenskapsbrottet ansågs vara det värsta brottet. Mannens rätt till kvinnan begränsade sig inte till äktenskapstiden. Om en brud inte var oskuld hade männen i faderns hus rätt att stena henne till döds. Inte ens mannens död gjorde kvinnan fri. Straffen för ”äktenskapsbrott” var lika hårda för änkor som för kvinnor vars makar var i livet. Våldtäkter på slavar var vanliga, därefter blev slavarna helt värdelösa.
Det latinska ordet ”familj” betyder slavar som tillhör mannen. Och ordet far kan på alla språk härledas till ordet att äga. Även språket ger således en nyckel till förståelsen av familjens roll som ekonomisk enhet och ägandets roll i skapandet av manlig makt och kontroll över kvinnors sexualitet.

”Av alla väsen med förnuft och ande är kvinnan mest beklagansvärd på jorden.
Vi köpa med vår hemgift som betalning en make – en tyrann med envåldsmakt över vår kropp, vad ännu värre är”
(Medea i Euripides drama)

Historien slutade inte där som tur var. Tiden slutar aldrig. Och idag så kraschar starka vågor av kvinnostrejker, metoo-uppror och aborträttskamp mot den reaktionära högern.
Till de antifeminister som idag hävdar att mannens naturliga plats är att vara den ansvarstagande, den ekonomiskt starke och den dominerande så kan vi använda historien och visa att det inte alls stämmer. Det handlar om en liten del av mänsklighetens historia. Utan jämställdhet och jämlikhet hade människorna troligtvis inte ens lyckats ta steget från apa till människa, det krävde samarbete.
Till dem som hävdar att könsrollerna är för biologiska eller för fast rotade i traditionen för att ändras kan vi visa att de har ändrats så många gånger i historien. Vi kan skapa vilket samhälle vi vill. Men vi måste hitta roten till förtrycket. Och de finns i privategendomen och makthierarkierna som kommer därav.