foto: Sergey Prokudin-Gorsky
Samarbete och omsorg är mänsklig natur, och historiskt tog stammen hand om alla barn tillsammans.
Nu växer högerpopulismen och antifeminismen i världen. Idén om att könshierarkin mellan män och kvinnor är biologiskt skapad och naturlig får åter näring. Därför är det användbart att titta tillbaka på de marxistiska analyserna om var kvinnoförtrycket kommer ifrån och hur det kan avskaffas.
I höstas besökte den kontroversiella psykologiprofessorn Jordan B Peterson Sverige för att hålla föreläsningar som verkar påminna om idolshower i högerpopulism – trots att han tydligen inte ens är någon bra talare. Jag kan tänka mig att det är skiktet av nyvunna SD-väljare som lockas.
I Petersons värld står kvinnor för negativt och farligt kaos, medan män står för ordning, kreativitet, liv och civilisation. Det är männen som har byggt städer och samhällen och det ligger i männens gener att utmana varandra. Resonemang som att mobbare inte är något dåligt då det är svaghet som ska föraktas får den mestadels manliga publiken att jubla, som om det inte var mobbarna som var de svaga.
”Peterson anser att kön är otroligt grundläggande, något som har präglat varelserna på jorden under enorma tidsrymder och som styr oss och påverkar vårt beteende starkt. Det skulle då finnas en slags manlig och kvinnlig essens, vilka likt grundformer, arketyper, präglar oss bortom miljöfaktorer”, skriver Johan Frostegård i Aftonbladet och bemöter påståendet.
En annan som har varit ute och pratat om gener som berättigar hierarkier denna höst är mångmiljonären Leif Östling som anser att genetik avgör vilken samhällsklass du tillhör. Fattiga har sämre gener än överklassen. Allt för att ge skäl för sitt projekt Silver Life som är en slags lyxiga äldreboenden som bara rika har råd med.
”Jag brukar säga att naturen inte är jämlik heller. Vi har olika genetiska förutsättningar och det har naturen utrustat oss med”, säger Östling och hänvisar till Charles Darwin. Här kan Östling dessvärre få stöd för sina reaktionära teorier.
Medan Darwin revolutionerade synen på naturen genom att visa på den ständiga kampen för tillvaron och att inget är fasta värden utan förändras, arternas framväxt och så vidare stod han ändå för synen att kvinnorna var intellektuellt underlägsna männen. Det var visserligen ingen ovanlig ståndpunkt på 1800-talet då diskrimineringen till och med var inskriven i lagen.
Darwin förklarade detta med att hanarna genom årtusenden har tvingats utveckla sig för att attrahera en partner. ”Den väsentligaste skillnaden när det gäller de båda könens intellektuella förmågor visas av att mannen i allt han företar sig når längre än kvinnan – antingen det krävs djup eftertanke, logik, fantasi eller bara att använda sina sinnen och händer” (Darwin i Människans härkomst och könsurvalet).
Även en feministisk ideolog som Simone de Beauvoir verkade förstå kvinnoförtrycket som att det alltid har funnits. Den moderna feminismen resonerar sällan alls kring frågan var könsmaktsordningen kommer ifrån. Inom postmodernismen verkar det ha varit en ickefråga. Här har marxister en viktig uppgift. Friederich Engels, som var kompanion med Karl Marx, skrev boken Familjens, privategendomens och statens ursprung baserad på tidiga antropologer som Lewis Hanry Morgan och dennes studier av ursprungsbefolkningar.
För att sammanfatta Engels slutsatser har könsmaktsordningen inte alls alltid funnits, utan uppkom först i och med den neolitiska revolutionen för cirka 10 000 år sedan – i processen när samlare och jägare blev bofasta. I 95 procent av homo sapiens historia har vi med andra ord levt mycket mer jämställt och jämlikt. Under denna långa period av samlande och sparande, som Marx och Engels kallade ”urkommunismen”, var inte parfamiljen den ekonomiska enhet den är idag.
Stammen var som en stor familj där alla ägde och kontrollerade de knappa tillgångarna gemensamt. Man var helt beroende av varandra och av samarbete. Män och kvinnor hade troligtvis ibland skilda arbetsuppgifter, men den ena gruppen stod inte över den andra. Samhällena var matrilinjära, vilket betyder att barnen ärvde på mammans linje och matrilokala – när en man ”gifte” sig med en kvinna, vilket troligen var ett lösare förbund än idag, flyttade han hem till hennes släkts hem.
Med jordbrukets uppkomst förändrades detta. Jordbruket innebar en ökad produktion, vilket innebar ett ekonomiskt överskott för första gången. Detta möjliggjorde i sin tur för uppkomsten av hierarkier då en liten grupp gjorde anspråk på överskottet. För första gången blev privategendomen viktig. Kontrollen av den del av ekonomin som producerade överskottet föll i männens händer. Engels kallar detta för det kvinnliga könets världshistoriska nederlag.
Fram växte de mäktiga männens behov av att kontrollera kvinnornas sexualitet för att säkra att den privata egendomen ärvdes vidare till just sina egna barn och inte hamnade någon annanstans. Så befästes också kärnfamiljen som ekonomisk enhet och gruppfamiljen förlorade i betydelse.
Efter tusentals år av kamp mellan könen var patriarkatet helt befäst under antikens Grekland och Rom där kvinnor helt saknade juridiska rättigheter. Ordet familj på latin betyder de slavar som tillhör mannen. Och ordet fader kan i alla språk härledas till ordet äga.
Den populärvetenskapliga boken Sapiens av Yval Noah Harari har de senaste åren fått miljontals läsare över hela världen. Den är ett uttryck för en idealistisk, det vill säga omaterialistisk, historieskrivning som finner förklaringar i människans tankebanor eller som när det gäller genus i biologi. ”Eftersom patriarkatet är universellt kan det inte vara resultatet av en ond cirkel”, skriver Hariri och fortsätter: ”Det är mer sannolikt att det finns någon allmän biologisk orsak till varför nästan alla kulturer har värderat manlighet högre än kvinnlighet, även om den exakta definitionen av man och kvinna har varierat. Vi vet inte vilken denna orsak är. Det finns gott om teorier, men ingen av dem är övertygande”.
När Harari ska förklara klassamhällets uppkomst skriver han att kung Hammurabi år 1776 f.Kr. kungjorde att människorna indelas i välborna, friborna och slavar och därför var det så. Om medeltiden skriver han: ”Under medeltiden trodde människor på klassamhället, så ingen ung adelsman hade tagit på sig en arbetsblus. På den tiden var titlar viktiga, medan alla tilltalas likadant idag”. Som om det är vad en har på sig eller vad en kallas för som avgör ens plats i samhället. Han hoppar helt över ekonomin.
Självklart är det ställningen i produktionen som ger platsen i samhället, vilket därefter leder till titlar, vad man tror på och klädkoder – inte tvärtom.
Under jägar- och samlartiden hade kvinnan en stark ställning i produktionen. Eventuellt var jakten mer männens område eftersom kvinnan inte var lika rörlig då hon bar, födde och ammade barn, men jakten i sig utgjorde bara en mindre del av den pålitliga födan som alla var beroende av. Samlandet av rötter, nötter, frukter, frön med mera som främst var kvinnornas uppgift stod för fyra femtedelar av ekonomin (Lasse Berg).
En annan del av produktionen gav kvinnorna en unik ställning, just födandet av barnen. Man kan föreställa sig att man inte hade full koll på hur barn blev till, men uppenbarligen kom de ur kvinnorna som kanske gav upphov till en magisk aura. En särart med vår art, homo sapiens, är att vi föder så ofärdiga ungar. Alla däggdjursbarn kräver omvårdnad, men människobarnen kräver väldigt många års omvårdnad. Faktiskt så mycket att en eller två föräldrar inte klarar det ensamma.
Sara Hrdy skriver i boken Mothers and Others om begreppet alloföräldrar. Hur stammen hjälps åt med barnen. Studier om !Kungfolket i Kalahari visar att barnen bärs 25 procent av tiden av andra än de biologiska föräldrarna. Hos Hazdfolket bärs barnen 31 procent av tiden av alloföräldrar. Hos Eféfolket tas nyfödda om hand av i genomsnitt 14 olika individer, däribland pappan.
Under hösten har bland annat två program i SVT lyft upp ämnet klimakteriet. Till könsmaktsordningen hör att mannens kropp gjorts till normen och kvinnan till det andra könet. Det är därför inte förvånande att forskningen vet så lite om klimakteriet, det är ju ”bara” hälften av jordens befolkning som är i denna fas med uppåt 25 olika besvärande symptom under kanske en femtedel av sin livstid. Nåväl, förhoppningsvis gör den malande kvinnofrigörelsen att detta tabu nu ifrågasätts.
Till detta ifrågasättande hör – varför finns klimakteriet? Det är bara hos homo sapiens samt späckhuggare och grindvalar som honor lever många år längre än sin reproduktionsförmåga. Vad är den evolutionistiska vitsen med det?
Angela Saini går i boken Underlägsen: den misslyckade vetenskapen om kvinnan igenom olika teorier kring detta. År 1957 kom evolutionsbiolog George Williams med mormorshypotesen; att det var större chans för arten att överleva om mormor och farmor hjälper till med barnen som redan har fötts, vilket de har tid att göra när de inte längre kan föda egna barn.
Saini tar exempel på uttrycket ”det krävs en hel by för att föda ett barn” från Afrika och Asien där 40 procent av barnen lever i familjer där fler än föräldrarna ingår och ställer den mot vår kulturs nidbild av en kvinna i klimakteriet: ”Bilden av den odugliga haggan ersätts av en kvinna som behövs. Hon står i förgrunden. Hon är ett stöd för familjen. Det faktum att hon överhuvudtaget finns kan vara ett levande bevis på hur viktig hon är för oss.”
Bland Hadzafolket i Tanzania spelar de äldre kvinnorna en avgörande roll. De är hårt arbetande. Deras insatser med barnbarnen gör att de yngre mödrarna kan korta tiderna mellan graviditeterna. De äldre står också för en samlande kunskap om allt från var de bästa jaktmarkerna finns till hur konflikter inom gruppen kan lösas och sjukdomar botas.
Saini berättar att det kom en kontrateori efter ”mormorshypotesen” från en Rama Singh som istället ville framhäva männens betydelse. Resonemanget går ut på att eftersom vi alla vet att både äldre och yngre män föredrar yngre kvinnor, kommer äldre kvinnor därför inte att ha lika många manliga partners. Eftersom de inte kommer att ha sex lika mycket behöver de inte vara lika fruktsamma. Äldre kvinnor blir ofruktsamma på grund av att män inte uppfattar dem som attraktiva.
Rebecca Sear svarar detta cirkelresonemang. ”Anledningen till att äldre män föredrar yngre kvinnor är att de inte har passerat klimakteriet och inte kan få barn – inte tvärtom”.
En som verkligen har velat framhäva kvinnornas roll i urhistorien är Evelyn Reed. Hon hänvisar till antropologen Robert Briffault som menar att den sociala förmåga som har varit nödvändig för att människan har kunnat utvecklas från djur till människa har sitt ursprung i djurhonans omsorg om ungarna. Denna blev grundval för den mänskliga företeelsen ”samhällsomsorg” och stammens samarbete. ”Det finns inget samarbete bland djuren för att skaffa fram mat med undantag för honans försörjning av barnen.” Ju färre instinkter ett djur har, desto mer måste den lära sig av föräldrarna. Med det följer att ju färre instinkter, desto mer utrymme för variationer, vilket i sig är förutsättningen för mer sociala förmågor och samarbeten.
Reed står för en matriarkalisk syn och menar att ”det var honan som ledde färden över bron mellan djurens tillvaro och den mänskliga tillvaron. Det var endast mödrarna som hade utrustats med den moderliga och känslomässiga reaktionsförmågan som i den mänskliga tillvaron skulle komma att utvidgas till socialt samarbete”.
Det är möjligt att kvinnornas roll överdrivs hos Reed. Men vi kan i alla fall konstatera att barnafödandet och omhändertagandet knappast kan ha haft den negativa inverkan under 95 procent av människans historia som den har idag, då motsatsen gäller. Det är så som lönediskriminering går till. Kvinnlig arbetskraft anses i dagens kapitalistiska marknad vara mindre pålitlig än den manliga, risk för att vara borta mer på grund av barnen, vilket marknaden prissätter med lägre lön.
En annan populär historieskrivare är Lasse Berg med sina böcker om folken i Kalahariöknen, människans vagga. Han beskriver och hyllar Sanfolken för deras samarbetsförmåga och kollektivism, som han menar är den sanna mänskliga naturen. Grundläggande är att maten delas lika. Det råder en stenhård jantelag. Man får absolut inte förhäva sig. Översitteri är stängt förbjudet. Konflikter löses genom att man pratar med varandra, pratar jättemycket hela tiden. Dansen spelar en väldigt central roll. Nätterna med transdans. De som dansar tillsammans håller samman.
De lever jämställt. Kvinnorna har mycket stort självförtroende och såg sig som naturligt vackra och åtråvärda. Berg påpekar att när människan levde som jägare och samlare var det inte så stor skillnad i kroppstorlek mellan män och kvinnor. Skillnaden hade krympt jämfört med när vi var apor, för att sedan öka igen efter jordbruksrevolutionen till våra dagar. Även Harari framhåller jordbrukets negativa inverkan på människans hälsa; i och med det kom sjukdomar och epidemier, förkortad livslängd och elände – men han knyter det mer till själva vetets egenskaper än till den sociala strukturen, uppkomsten av klassamhället.
Lasse Bergs egna studier av ursprungsfolk i Asien tecknar en mer våldsam och krigisk bild än i det idylliska Kalahari, men i studier av nu levande ursprungsfolk är alltid frågan om hur mycket de ändå har påverkats av en kolonialistisk, imperialistisk och kapitalistisk omgivning i olika epoker.
Det gemensamma ägandet och att kvinnor hade en mycket högre ställning än idag med avsaknad av kontroll över kvinnors sexualitet verkar ändå vara överlag överensstämmande, vilket Arne Johansson tidigare har konstaterat i Offensiv baserat på bland annat vad Kathleen Gough skrivit om 175 ännu existerande jägar- och samlarsamhällen.
Offensiv kommer att återkomma till ämnet mer ingående om hur kvinnoförtrycket kunde uppkomma och hur detta skedde genom samma process som ledde till klassamhällets framväxt.
Genom att peka på den långa förhistorien kan vi motbevisa alla biologister och antifeminister som menar att könshierarkin på något sätt skulle vara naturlig. Tvärtom! Det ligger mer i människans natur att samarbeta och värdesätta de specifikt kvinnliga förmågorna.
Kapitalismen, som är dagens klassamhälle, må innebära en snabbare teknisk utveckling som överträffar allt som tidigare skådats. Men den för oss samtidigt allt närmare ett sammanbrott eftersom makten blir extremt koncentrerad i ett fåtal supermiljardärers händer allt medan produktionssättet förgör mänskliga och ekologiska resurser. Socialister menar att människan måste hitta tillbaka till det kollektiva ägandet och styrandet. Då för några tusen individer med händerna som främsta redskap, nu baserat på högteknologi för miljarder människor. Historien stannar aldrig – det är fullt görbart.
