Kvinnojourerna hotas av marknadskaoset

av Natalia Medina // Artikel i Offensiv

Tidigare var det skolan, sedan vården, hyresrätterna och så flyktingmottagandet, men i och med att Sveriges gränser i princip stängdes 2015 har efterfrågan på asylboenden sjunkit. Istället finns ett stort behov av boende för våldsutsatta kvinnor. 

I över 40 år har kvinnojourerna byggt upp sin ideella verksamhet. De har gått från 2 till 200 jourer runt om i landet. Nu riskerar hela verksamheten att slås sönder när även de våldsutsatta ska bli kunder på en marknad. 
Kommuner har i allt större utsträckning börjat upphandla platser på så kallade ”skyddade boenden” av privata aktörer istället för att erbjuda platser genom kvinnojourerna, samtidigt som anslagen till kvinnojourerna då har minskat. 
Sveriges radio rapporterade i början av januari att sex av Stockholms 26 kommuner upphandlar platser av privata aktörer.  
Roks (Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige) har larmat om att allt fler kvinnor som har blivit placerade på de privata boendena hör av sig till kvinnojourerna för att få stöd och hjälp då de skyddade boendena inte erbjuder mer än en sovplats. 

År 2019 polisanmäldes 28 000 fall av misshandel av kvinnor enligt Brottsförebyggande rådet. Av dessa var 31 procent av förövarna en partner eller en före detta partner. Forskning visar att risken för att utsättas för grövre våld ökar när kvinnan försöker avsluta en relation (Aldrige & Brown, 2003; Campbell et al. 2003).
Att i den situationen lämnas utan det stödet som kvinnojourerna tidigare har stått för kommer i många fall att innebära livsfara.

Idén om kvinnojourerna växte som en rörelse ur kvinnoseparatistiska möten på 1970-talet som ett sätt för kvinnor att ge stöd till varandra. Den ideella verksamheten som kvinnojourerna bygger på konkurrerar dåligt med boenden som drivs som företag. Lägst bud vinner i upphandlingskriget och samtidigt spolas 40 års erfarenhet bort. 
Separatismen är heller inget krav och kvinnor och tjejer som flyr manliga förövare kan bli tilldelade platser där manlig personal arbetar.

Kvinnojourerna innebär så mycket mer än ett tak, en säng och fyra väggar; de erbjuder stöd och har kunskap om våld och utpressning. De har även byggt upp rutiner för  kontakter med myndigheter. 
När kvinnojourerna tvingas stänga ner eller begränsa sin verksamhet innebär det en enorm kunskapsförlust och en ökad fara för alla de kvinnor som är i behov av hjälp.