Den vildsinta högerpolitiska Trump-agendan har knuffats tillbaka i mellanårsvalen då 41 republikaner i kongressen kastades ut av väljarna. Miljontals kvinnor är äcklade av den öppna sexismen från Trump och de republikaner som fick Brett Kavanaugh att bli vald av senaten till Högsta domstolen, trots de många trovärdiga anklagelserna om att han har utfört flera sexuella övergrepp.
I allt större grad förargas kvinnor över att det finns en lagbok för eliten och en annan för alla andra. Republikanerna visade med Kavanaugh att de inte upphör med sina attacker på kvinnor, hbtq+-personer, immigranter, arbetare och andra förtryckta grupper. Det kommer att krävas en beslutsam rörelse på gatorna, arbetsplatserna, skolorna och i samfunden för att stoppa Trumps högeroffensiv.
En ny kvinnorörelse har utvecklats genom de enorma kvinnomarscherna, explosionen online i och med #Metoo och nu genom att arbetare utför aktioner på jobben i kampen mot sexuella trakasserier.
Den första fasen av #Metoo var kraftfull i sig själv. Individer delade sina berättelser och blev en del av en kollektiv ilska, och företagsmoguler, politiker och andra som avslöjades som seriemisshandlare har fallit från nåder. Den nya fasen av #Metoo handlar om att organisera på våra arbetsplatser, antingen i fackföreningar eller i nya organisationer, för kampen för rättvisa på jobbet.
Från några av de mest välbetalda arbetarna på Google till de mest förtryckta på McDonalds har kvinnliga arbetare – ofta tillsammans med sina manliga arbetskamrater – börjat organisera sig och genomför walkouts för att pressa cheferna att agera mot sexuella trakasserier på arbetsplatser. Googleanställda har redan vunnit en delseger efter sin walkout i november där 20 000 deltog internationellt – ledningen har gått med på att avsluta framtvingade förlikningar i sexualbrottsfall.
Efter långa strejker i flera städer vann fackliga arbetare på Marriotts hotell nyligen starkare skydd mot sexuella övergrepp från gäster samt stora lönehöjningar. Facken borde inkludera krav kring sexuella trakasserier i deras kollektivavtalsförhandlingar, vilket de ibland gör. De borde också öppna för kritiska diskussioner inom sina medlemsled om hur sexism på jobbet ska bekämpas samt om hur nödvändigt det är med en enad arbetsplats oavsett kön, etnicitet och andra skiljelinjer för att vinna i alla frågor, inklusive löner och förmåner.
Den nya fasen av #Metoo – att organisera och även strejka om nödvändigt – har en enorm potentiell kraft att förbättra det dagliga livet för miljontals kvinnor. Genom att bygga arbetsplatsorganisationer kommer det också att förbättra livet för manliga arbetare.
Med ärkekonservativa i majoritet i Högsta domstolen måste försvaret och utvidgningen av aborträtten bli en huvudprioritet för kvinnorörelsen 2019. Roe v. Wade [ett domslut från år 1973 som etablerade att fri abort ingår i den konstitutionellt skyddade rätten till privatliv] vanns under de viktiga 1960- och -70-talens kvinnorörelser, där en konservativ Högsta domstol pressades av kraften, händelsernas fart och en snabbt förändrad opinion.
Opinionsundersökningar visar ett stöd för Roe v. Wade på 71 procent, och ett stöd på 52 procent bland republikaner. Även om Högsta domstolen inte närmar sig Roe v. Wade behövs det akut en massrörelse för att vinna tillbaka vad som har tagits bort av reproduktiva rättigheter under de senaste årtiondena av högerattacker.
De traditionella kvinnoorganisationernas strategi av nära samarbete med Demokraterna och dess etablissemang har varit ett nedrigt misslyckande i att försvara kvinnors reproduktiva rättigheter. Unga kvinnor förkastade de stela argumenten från företagsfeminismen och röstade istället på Sanders i primärvalen 2016.
En ny kvinnorörelse måste gå längre och samarbeta med radikaliserade fackliga arbetare, hbtq+-rörelsen, Black Lives Matter, flyktingaktivister, miljöaktivister och andra för att bilda ett nytt parti, oberoende av storföretagen, med ett pro-arbetar- och vänsterprogram som kämpar för alla förtryckta människors rättigheter.
I mycket av massmedierna har feminismen det senaste årtiondet dominerats av individualism. Denna slags feminism firar de förmögna härskande klassernas bedrifter, som Hillary Clinton, och lägger fokus på att kvinnor kan ta individuella aktioner för att nå högre nivåer i livet och arbetet.
De ”feministiska” vd:arna och kapitalistiska politikerna vill se fler kvinnor i toppen, där de aktivt arbetar emot arbetarklasskvinnors intressen. Det vinstdrivande sjukvårdssystemet, höga boendekostnader, låglönejobb: dessa faktorer och fler bidrar tillsammans med tillbakarullningen av reproduktiva rättigheter till kvinnoförtrycket. Vi behöver fortsatt förkasta en elitens feminism som försonas med att några få symbolkvinnor krossar glastaket.
Vi behöver en kvinnorörelse med en organiserad socialistisk feministisk flygel som kämpar för att centrera behoven hos arbetarklassens kvinnor, färgade kvinnor och hbtq+-kvinnor.
Nödvändigt är att en socialistisk feministisk plattform lägger fokus på behovet av ekonomisk stabilitet. Den måste kämpa för köns- och etnicitetsrättvisa samtidigt och stå för lika rättigheter och jämställdhet för hbtq+-personer. Men framför allt måste den visa på en väg bort från ett system organiserat enbart med vinstintresset som grund, mot ett nytt jämställt socialistiskt samhälle där människors behov är högsta prioritet.