Av Per Olsson // Artikel i Offensiv
Årets första sex månader har gett besked om att det finns en växande vilja till förändring. Den viljan märktes också i EU-valet, som blev till en misstroendeförklaring mot den blåbruna regeringen. SD backade för för första gången i val, medan Vänsterpartiet ökade mest av alla partier. Utgången av EU-valet avspeglar den stämningsförändring som har ägt rum sedan de blåbruna partierna vann valet 2022. ”Invånarna placerar sig nu mer till vänster än höger, på en partipolitisk skala. I samband med val får man gå tillbaka till 2002 för att hitta en vänsterövervikt i befolkningen”, konstaterade Medieakademin i sin senaste Förtroendebarometer från mars i år. Det är de stämningarna som Vänsterpartiets ledning bör ta fasta på istället för att anpassa sig till en socialdemokrati som går högerut.
Viljan till förändring har också tenderat att uttryckas i ett mer aktivt och uthålligt motstånd. Årets första sex månader ger flera exempel på detta. Varje vecka har tusentals människor gått ut på gatorna i protest mot den israeliska regimens massaker på Gazas invånare och den svenska regeringens stöd till kriget. Under årets första hälft har skolkampen fortsatt mot nedskärningar och marknadsskolan. I motståndet mot DCA-avtalet har antimilitarismen hållits levande, även efter att Sverige har blivit med i NATO.
Att tusentals samlades i Gubbängen i protest mot nazistvåldet den 27 april jämte Tillsammans mot rasisms demonstration i Stockholm den 2 juni har gett en plattform för att börja återuppbygga antirasismen samt stärkt kampfronten mot angiverilagen.
”Vad ska vi göra? Rädda vården! När? Nu! När, när när? Nu, nu, nu!”, ropade sjuksköterskorna när Vårdförbundets strejk inleddes den 4 juni. Sjuksköterskornas strejk har oavsett utgången sett till att kampen för kortare arbetstid nu har en given plats på dagordningen.
Att det blev vårdstrejk berodde på att arbetsgivarna, det vill säga nedskärningspolitikerna i SKR och Sobona, överskattade sin egen styrka och inte räknade med att vårdkampen också skulle kunna få en fortsättning i avtalsrörelsen.
Den blåbruna regeringen hämtar styrka och stöd från den svaga opposition man möter i riksdagen. Men regeringen har försvagats och pressas allt mer av det missnöje som den fördjupade välfärdskrisen, de växande klassorättvisorna och klimatfientligheten skapar. Lågkonjunkturen och den ökade arbetslösheten bidrar dessutom till att ytterligare försvaga regeringen, som i allt högre grad kommer att besvara det sviktande stödet med att trappa upp sin rasism, skuldbeläggning och krigshets för att om möjligt splittra och avleda. Men det kommer inte att ta udden ur viljan till förändring, utan kan snarare bidra till att motståndet blir mer beslutsamt.
Kampen mot angiverilagen – den 30 september ska utredningen vara klar – kan såväl samla motståndet i höst som slå den första avgörande spiken i regeringskistan. De fackförbund som har sagt ”Vi vägrar att ange” bör ta initiativ till en gemensam protestdag tidigt i höst och förbereda för de politiska strejker som sannolikt kommer att krävas för att stoppa angiverlagen från att antas. Om inte fackförbundsledningarna är beredda att gå från ord till handling måste motståndet byggas underifrån av de som vill ta striden fullt ut. Genom att ta sikte på stora kollektiva samlande aktioner för att verkligen stoppa angiverilagen ges också stöd till arbetet att göra varje arbetsplats till ett motståndsfäste.
• Bort med den blåbruna regeringen – för en socialistisk arbetarpolitik.
• Vi anger inte! Vägra anmälningsplikten.
• Rusta välfärden–inte militären.
• Gemensam kamp mot rasism och skuldbeläggning: för jobb, välfärd och bostad till alla – låt superrika, banker och storbolag betala.
• Slut på fackliga eftergifter – ta kamp med protestdagar och strejker för att fälla regeringen.
• För arbetarrörelsens socialistiska återfödelse med demokratiska och kämpande fackföreningar och ett nytt arbetarparti.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.