Läget försämras snabbt för svensk ekonomi

av Per Olsson // Artikel i Offensiv

Redan innan coronaviruset hade svensk ekonomi bromsat in och arbetslösheten börjat öka igen. Landets ekonomi är inne i en tydlig avmattningsfas, konstaterade exempelvis Konjunkturinstitutet (KI) i sin höstprognos 2019. Men nu kan läget beskrivas som ”en allvarlig kris för svensk ekonomi och världsekonomin” (Finansinspektionens generaldirektör Erik Thedéen den 13 mars).

Under de senaste åtta månaderna har arbetslösheten stadigt ökat och i februari låg arbetslösheten på 8,2 procent, enligt SCB den 13 mars. I mars kommer ännu fler att förlora jobbet helt eller delvis. Varselvågen är nu den värsta sedan finanskrisen 2008.
Under den senaste veckan har tusentals anställda varslats inom hotell- och restaurangbranschen samt transportnäringarna. Hotellkedjan Scandic har varslat halva personalstyrkan, totalt 2 000 anställda. Flygbolag som SAS permitterar 90 procent av arbetsstyrkan, och i måndags varslade rederiet Stena Line 950 anställda i den svenska verksamheten om uppsägning.
I alla delar av ekonomin märks den snabba nedgången. ”Fastighetsbranschen drabbades av 20 procent fler konkurser i februari, jämfört med samma period året innan. Och enligt fack och arbetsgivare är det bara en tidsfråga innan coronaepidemin drabbar städjobben”, larmade Fastighetsanställdas förbunds tidning Fastighetsfolket i måndags.
Att coronavirusets spridning fick världens näst största ekonomi Kina att helt stanna av och att ekonomin i en rad länder, inte minst i Europa, därefter har tvärbromsat slår hårt mot den exportberoende svenska kapitalismen. Den utveckling med sjunkande export som inleddes i slutet att förra året kommer därför att fortsätta.
Därmed står ekonomin utan ett av de ben som de senaste årens ekonomiska tillväxt har vilat på.

Den vändning nedåt som har skett i den svenska ekonomin och i världsekonomin som helhet är den omedelbara anledningen till de historiska fall som har skakat världens aktiebörser de senaste två veckorna.
Men bakom börsrasen finns också de väldiga obalanser och skuldberg som har byggts upp samt insikten om att mer likvida medel och räntesänkningar inte förhindrar att coronaviruset paralyserar ekonomin. Till det ska läggas det oljepriskrig som har startat och som varslar om flera liknande priskrig inom ramen av ett upptrappat globalt handelskrig.
”När Stockholmsbörsen kan gå ner drygt 11 procent på en enda dag (den 12 mars) innebär det att något är fundamentalt fel och vanliga regler inte längre gäller”, skrev Dagens Nyheters ekonomireporter Hans Strandberg den 14 mars efter de senaste veckornas ras som raderade ut fem års börsuppgång och som gjorde att börsen tappade 2 000 miljarder i värde.
Börsfallet sätter även ett tryck nedåt på pensionerna.
– Premiepensionen och fondförsäkringarna har redan sjunkit, nu är det sannolikt så att även de traditionella gör det också, och nästa år eller så sjunker förmodligen den statliga pensionen också, säger Kristina Kamp, pensionsekonom på Min pension, till SvD Näringsliv den 16 mars.

Denna vecka inleddes med ett nytt börsras i Sverige och globalt, trots regeringarnas och centralbankernas massiva stödinsatser.
I Sverige sjönk börsen samtidigt som regeringen lanserade sitt nya ”Krispaket för svenska företag och jobb”, som i sitt innehåll inte innehöll så många nya åtgärder. De flesta av krispaketets punkter hade tidigare presenterats, som korttidsarbete och att staten tillfälligt tar hela kostnaden för arbetsgivares sjuklöner. Det nya var förslaget om korttidspermittering som innebär att staten tar arbetsgivarens lönekostnader med upp till 50 procent om den anställde går ner i arbetstid, medan den anställde själv får behålla omkring 90 procent av lönen. Det är samma modell som korttidsjobben, men med större statlig lönesubvention.
Totalt omfattar krispaketet enligt regeringen 300 miljarder kronor och den största kostnaden är den likviditetsförsäkring som företagen får genom att de kan få anstånd med betalning av arbetsgivaravgifter, preliminärskatt på lön och moms samt hjälp med att få tillbaka redan inbetald skatt.

 I krispaketet finns det inget som ger extra skydd och stöd till de tillfälligt anställda som får gå först. I LO:s tidning säger Malin Ackholt, ordförande för Hotell- och restaurangfacket, att hon har fått uppgifter om att 10 000 personer som jobbar extra i branschen har blivit av med sina jobb.

Åtgärderna riktar sig främst till de stora företagen: SAS räddas, men inte den lokala pizzerian. Krispaketet har fått stöd av såväl de fackliga organisationernas ledning som högeroppositionen och arbetsgivarorganisationerna. Men de sistnämnda vill ha mer i subventioner och stöd, vilket de sannolikt kommer att få när ekonomin inte lyfter, trots att regeringen, Riksbanken och Finansinspektionen (FI) har skruvat upp de likvida kranarna.
Riksbanken har inom loppet av några dagar beslutat att dels låna ut upp till 500 miljarder kronor till företagen via bankerna och dels öka sitt innehav av värdepapper samt flaggat för nya räntesänkningar. Dessutom har FI beslutat att helt slopa kravet på att bankerna skulle hålla extra kapitalbuffert, vilket åtminstone på papperet ska skapa utrymme för bankerna att öka sin utlåning med 800-900 miljarder kronor.
Men om bankerna lånar ut i den omfattning som det är tänkt är en helt annan fråga. Bankernas ägare siktar i första hand på att upprätthålla vinst och utdelning, inte att låna ut till särskilt utsatta branscher eller mindre företag.

”Vi ska mycket noga följa upp att pengarna inte går till bankernas ägare”, hävdar FI. Men FI är ökänd för sitt knäfall inför bankernas krav och framfart. Av de 13 utredningar som FI har gjort av bankernas penningtvättaffärer har noll slutat i att bankerna fällts.
Det är värt att påminna om att de banker som räddades av staten, skattebetalarna, under finanskrisen 2008-2009 använde de många stödmiljarder som de fick för att i första hand förbättra sina egna balansräkningar, inte till att tillhandahålla billiga krediter.
Det i sin tur möjliggjorde för bankerna att bli extremt lönsamma när finanssystemet hade räddats och ekonomin började återhämta sig efter krisen 2008-2009.
Den vinstrika kreditgivning som sedan följde gjorde de svenska bankerna till Europas lönsammaste, men innebar också att Sverige blev ett av världens mest skuldsatta länder (vad gäller bolag, finanssektorn och hushållens skulder), vilket har gjort ekonomin än mer sårbar och obalanserad.
Detta tillsammans med det borgerliga systemskiftets nedskärningar, avregleringar och privatiseringar samt de klyftor som sliter landet isär gör att ekonomin och samhället står sämre rustat än tidigare att möta den nya globala kapitalistiska kris som utvecklas.