foto: Politikerveckan Almedalen / Flickr CC
Jonas Sjöstedt slog redan i V:s kongressinledning an en skarpt kritisk ton mot Löfvens presentation av S som ”ett mittenparti” som öppet vill byta ut budgetsamarbetet med V mot borgerliga partier. Samtidigt som han förklarade att V:s nya mål var att åter göra Sverige till ”världens mest jämlika land” satte partiledningen in all nödvändig kraft på att avvisa motionen med rubriken ”Totalrenovera Sverige”, som hade samlats bakom krav på omfattande och lånefinansierade offentliga investeringar, långt utöver dagens snäva budgetramar.
Ett ganska imponerande stöd för motionen hade enligt motionärerna getts från ”sex partidistrikt, tio partiföreningar och ett myller av enskilda”.
Men partiledningen vann relativt lätt över de vänsteroppositionella som ville beväpna sitt parti med en rejäl ”game changer” i stil med de krav på stora offentliga investeringar som bidragit till att lyfta Corbyn, Mélenchon och Sanders. Röstsiffrorna för att inte utmana det finanspolitiska ramverket var 187-35 och 156-60 mot kravet på ett lånefinansierat investeringsprogram, ungefär lika många som på förra kongressen ville öppna V åt vänster med en motion om tendensfrihet.
Avgörande för de många kompromissvana V-politikerna bland ombuden i Karlstad var givetvis argumentet att en seger för motionen definitivt skulle stänga dörren för V som ett ”ansvarsfullt” stödparti till en ny S-ledd regering om Löfvens inviter ändå skulle nobbas av Centern och Liberalerna.
”Ett Sverige för alla – inte bara för de rikaste” kallas den V-valstrategi som kombinerar en katalog av schysta värderingar med en kritik mot de ökande klyftorna, trots Ulla Anderssons hyllade små eftergifter åt vänster, som man hoppas kunna vända till världens mesta jämlikhet med hjälp av omfördelande skatter. Det är möjligt att det kan räcka till ett V-lyft i valet med en skärpt kritik mot S skamlösa flirt med Allianspartier och nya tävlingar i ”hårdare tag” med M och SD. Men till någon utväg ur vänsterns återvändsgränd räcker det inte.
Rättvisepartiet Socialisterna välkomnar att vänsterkritiker inom V vågar kombinera krav på massiva offentliga investeringar för välfärd, infrastruktur och klimatomställning med en vass kritik mot det egna partiets kapitulation för de nyliberala budgetreglerna. Om partiet verkligen skulle öppnas för tendensfrihet och en fri debatt om socialistiska lösningar skulle RS rentav kunna överväga att gå med.
Motionärerna bakom ”Totalrenovera Sverige” riktar en berättigad kritik mot en budgetpolitik som är så stram att konjunkturen skulle knäckas om den inte hölls under armarna av de rekordlåga räntor och ränteavdrag som istället skapar skenande bostadspriser och spekulationsbubblor. Eftersom det är helt omöjligt att finansiera de investeringar som krävs inom löpande årsbudgetar med balansmål och beskedliga skattehöjningar som partiledningen vill se, föreslår de statliga budgetunderskott med 3-4 procent under 20 år.
Dessvärre saknas även i denna kalkyl en socialistisk analys över de grundläggande hinder som utgörs av det kapitalistiska systemet. Låt oss enas om nödvändigheten av en massiv facklig och politisk rörelse för de investeringar som krävs. Men för att genomföra dessa krävs en behovsstyrd omställning av såväl produktion som fördelning, som direkt kolliderar med den parasitära finanselitens ekonomiska och politiska makt och bara kan brytas med ett socialistiskt program för samhälleligt ägande och demokratisk planering av banker, byggbolag och andra strategiska storföretag. ■
