Sopgubbarna har återlanserat begreppet strejk underifrån, det som kallas vild strejk.År 2007 satte sig gruvarbetarna ”spontant” och vann ett lokalt avtal långt högre än det IF Metall förhandlade sig till, men därutöver har strejker underifrån varit ovanliga sedan 1970-talet.
Att arbetare tar saken i egna händer är enormt viktigt.
Redan innan förändringarna med det nya huvudavtalet, är lagar och fackstrukturer konstruerade för att förhindra arbetarkamp.
Transportarbetareförbundet kallade strejken för olaglig. Det brukar fackförbunden göra vid strejker som beslutas och genomförs underifrån, dels för att de är rädda för höga böter och dels för att de mer militanta kampmetoderna indirekt även utmanar fackpampars byråkratvälde.
Men Transport hade inte per automatik behövt benämna strejken som olaglig.
Dels hade facket självt stämt företaget till arbetsdomstolen för att de försämrade lönesystemet under rådande avtalsperiod och för olagliga varsel. Man hade också kunnat hävda att det var en laglig politisk strejk mot upphandlingssystemet.
I en underifrån kontrollerad strejk har medlemmarna beslutanderätten. Sopgubbarnas stormöten både starta-de och avbröt strejken och kommer att kontrollera vilket avtal som skrivs på.
Rättvisepartiet Socialisterna (RS) har länge kämpat för att viktiga avtal som sluts av fackförbunden ska ut på omröstning och godkännas av medlemmarna.
Vårdförbundets strejk förra våren visade på en fantastisk kampanda med demonstrationer på ett femtiotal orter och en total uppbackning av allmänheten. Men så blev sjuksköterskor, biomedicinska analytiker m fl huggna i ryggen av sitt eget fackförbund, då ombud över deras huvuden slöt ett avtal på bara en halv procent över det bud som utlöst strejken. Sådana svek kan stoppas genom medlemsomröstningar.
Sopstrejken visade att det är mest effektivt att ta ut alla löntagare på samma gång. Till skillnad från stafettstrejker (som fackförbunden oftast kör med) ger man inte arbetsgi- varna andrum, strejken blir mer slagkraftig och därmed oftast kortare.
Under strejken skymtade lite av den makt som arbetare kan erhålla när man själv beslutar om produktionen. Det moderata renhållningsborgarrådet Ulla Hamilton fick äta upp att hon sagt att strejken inte skulle märkas. Tvärtom hade den en absolut förödande effekt. Hade den pågått lite till hade dessutom Stockholm fått energiförsörjningsproblem p g a effekterna på förbränningen.
Strejken synliggjorde det viktiga arbete som sophämtarna står för, som nedvärderas av det borgerliga samhället men som samhället inte klarar sig utan. De strejkande beslutade och kontrollerade själva en s k samhällshämtning under strejken; på sjukhus, äldreboenden och förskolor. Företagens chefer hämtade sopor på lyxrestauranger.
Sammanhållningen som Marcus och Mats talar om (se artikel intill) var vital för framgången. När man besökte strejkvaktkedjan var beslutsamheten, självsäkerheten och seger- vissheten påtaglig. Den aggressiva instämningen till arbetsdomstolen, som arbetsgivarna gjorde den andra strejkdagen, bemöttes med upptrappad kampvilja. Man svarade med att dra in samhällshämtningen.
Till sist var stödet för strejken viktig. Gruvtolvan och Gruvfyran skickade stöduttalanden och bussförare kom och gav sitt stöd. Hade strejken fortsatt fanns det planer på att omedelbart börja samla in pengar till en stödfond (för att ta strejkböter, hålla moralen uppe liksom att knäcka arbetsgivarnas moral).
Även någon form av massmobilisering från stockholmarna hade varit nödvändig.
Väldigt många var oerhört glada, både av att se några som kämpade för sina rättigheter överhuvudtaget och specifikt emot det hatade upphandlingssystemet och privatiseringarna.
Elin Gauffin
