| BOK |
| Titel: Vädermakarna – Människan och klimatet. Författare: Tim Flannery. Förlag: Månpocket Fakta 2006; Norstedts 2006. |
Professor Tim Flannery presenterar de senaste årens klimatforskning i sitt sammanhang. Det är lätt hänt att man drunknar i massmedias rapportering om nya rapporter som ständigt släpps om olika djurarters utrotning eller temperaturgrader hit och dit. Vädermakarna förklarar hur det hela hänger ihop.
Tim Flannery har varit akademiker hela sitt liv och doktorerade som ung på 1970-talet i paleontologi (vetenskapen om utdöda växter och djur). 30 år senare skrev han Vädermakarna. Under åren däremellan har han samlat ihop fakta från alla världens hörn, resultat från alla de 10 000-tals olika forskarstationer som finns. Allt har gåtts igenom och det viktigaste har plockats fram.
Att siffror och statistik kan vara så intressant chockerar till och med en inbiten klimatnörd som mig själv. Tim Flannery svarar på de flesta frågor man kan ställa sig angående klimatet; allt ifrån historiskt klimat, framtida klimat, lokala klimatförändringar, djurarters problem med att anpassa sig, ökenspridning, världssvälten, tekniska lösningar och deras brister, m m.
Tättskrivet, men lättläst
De 330 sidor boken består av känns väldigt tätt skrivna och tar längre tid att läsa än vad man vid en första anblicken tror när man ser en liten pocketbok.Samtidigt är boken inte alls svårläst. Vem som helst, oavsett om man var bäst i klassen i naturkunskap eller inte, kommer att förstå vad Flannery vill få fram.
Trots alla vetenskapliga bevis som radats upp under årtionden, har utvecklingen inte gått framåt utan bakåt. Varje dag ökar utsläppen av växthusgaser i okontrollerad takt. Forskarvärlden har under lång tid vädjat om en förändring, men trots deras larmrapporter har ingenting hänt.
I boken finns det många historiska anekdoter om forskares tidiga uttalanden. Exempelvis den mångsidiga Alfred Russel Wallace som 80 år gammal, några år före första världskriget, manade till kamp mot förorenarna; ”lägg allt annat åt sidan! …liksom ett erövringskrig eller ett anfallskrig måste allt underordnas målet att segra”.
Tim Flannery ger hundratals exempel på vilka konsekvenser som klimatförändringen för med sig, allt ifrån polarisarnas försvinnande till grodarters utrotning, till hur mycket koldioxid ett kolkraftverk släpper ut. Hatet mot kolkraftverk är stort, och det smittar av sig! Att ens komma på tanken att öppna ett nytt kolkraftverk idag framstår som självmord.
Den vetenskapliga och seriösa nivån är hög – tills dess frågan om vilka åtgärder som behövs för att lösa problemet kommer upp. Resonemangen kring miljöteknik och tekniska lösningar är mycket intressanta och andas en viss antistorföretagsinställning och socialistisk reformism. Tim Flannery drömmer om att vi en dag ska vara oberoende av storföretagen och alla producera vår egen energi från sol, vind och bergvärme. Där nämns Danmark som ett föregångsland, där många storbönder även äger vindkraftverk.
Jag tror att Flannery har en poäng när han föreslår att man ska producera miljövänlig energi lokalt, under lokalbefolkningens kontroll. En effekt är att man ser utsläppen konkret och får en morot att dra ner på energislöseri. Dock kommer inte en sådan utveckling av sig självt, utan kräver en medveten process.
Vädjar till ledarna…
Flannery skriver också att det skulle behövas en global miljöplan utifrån vad planeten klarar av. Men ifråga om hur denna ”plan” skulle genomföras vädjar Flannery till världens företagsledare och politiker. Dessutom vädjar han till oss om att vi ska följa hans goda exempel och stämma in i kören av vädjanden – häri ligger bokens brister.Utan att ge ett enda exempel på när det har fungerat så säger han att alla borde skicka ett brev till en politiker, vilket han påstår kan förändra världen. Samtidigt talar alla fakta i boken om för oss hur ont om tid vi har. Att då vända sig till de som är ansvariga för att utsläppen ökar och vädja om åtgärder är inte bara slöseri med tid utan även en fara, om man tror att det kan hjälpa.
Att medborgare lokalt ska kunna styra över sin egen produktion samtidigt som globala planer görs för en minskning av utsläpp kräver socialism. Först då kan de stora transnationella företagens makt brytas och människors och miljöns behov sättas först.
Joel Eriksson
