Låt de rika, storbolag och banker betala

av Per Olsson // Artikel i Offensiv

Den fortsatt ökade vård- och hälsoskulden kräver satsningar som både är större och har en annan inriktning än de som hittills har gjorts. En stor del av regeringens satsningar har gått till bolagen och fungerat som en väldig stimulans på vinster och aktiekurser. Det i sin tur har inneburit att de redan rika har dragit ifrån ännu mer och att klyftorna ökat.

Under 2020 ”skapades minst 40 nya börsmiljardärer. Värdet på 169 personers och familjers innehav ökade med 295 miljarder kronor till över 1,300 miljarder” (Dagens Industri den 29 januari). Men för många arbetarhushåll har inkomsterna minskat. 
I en undersökning gjord av Hyresgästföreningen uppgav två av fem (41 procent) hyresgäster att de har fått sämre ekonomi under pandemin.
Vidare har bostadspriserna fortsatt att stiga, delvis som en del i en global trend, men också som följd av ökad bostadsbrist och den växande klyftan mellan de som har och inte har. ”Det krävs en bostadspolitisk systemförändring för att inte förvärra klyftorna ytterligare”, konstaterar författarna till rapporten Ökad ojämlikhet i boendet i spåren av coronapandemin, som gavs ut i november förra året.

Utan massiva satsningar på välfärd, byggandet av billiga bostäder, infrastruktur och klimatomställning är det inte möjligt att börja läka de sår som krisen har skapat. Det kommer att kosta att rusta upp välfärden igen och påbörja den samhällsomställning som är nödvändig för att säkra en hållbar utveckling. 
Bara kostnaden för att återgå till tidigare välfärdsambitioner kan illustreras med att: ”År 1980 var Sverige ett föregångsland när det gäller offentliga satsningar inom välfärdspolitiken. Inget annat land satsade så ambitiöst på det sociala skyddet, en tredjedel av BNP. Därefter har avtagande välfärdsambitioner kännetecknat utvecklingen fram till idag. Motsvarande andel var 28,2 procent 2018. Vad betyder då detta? Fem procents skillnad i välfärdsambitioner motsvarar cirka 240 miljarder kronor” (Ökad ojämlikhet i boendet i spåren av coronapandemin).
Även LO-ledningen känner nu sig manad att kräva ökad beskattning av de rika som i huvudsak får sina inkomster från kapital (vinst från försäljning av bostad, aktier och fonder, utdelning från aktier och fonder med mera). Av de totala kapitalinkomsterna går över hälften till Sveriges rikaste procent och i princip alla kapitalinkomster går till de rikaste tio procenten.

LO:s krav på mindre höjningar av kapitalbeskattningen och en särskild miljonärsskatt har fått det så kallade näringslivet att gå i taket och regeringen, som inte har tagit tillbaka en enda av Alliansregeringarnas skattegåvor till rika och storbolag, har ställt sig avvisande.
RS/Offensiv stödjer kravet på höjd skatt på kapitalinkomster, men till skillnad från LO-ledningen gör vi inte halt vid bolagsskatten som har sänkts från 28 procent 1994 till dryga 20 procent idag. 
När LO hänvisar till ”konkurrenskraften” i sitt försvar av den låga bolagsskatten hamnar man till höger om inte bara Bidenadministrationen, utan även den brittiska regeringen. LO har dock helt rätt när man skriver att ”den kraftigt reducerade fastighetsskatten samt slopandet av arvs-, gåvo- och förmögenhetsskatten har varit starkt pådrivande för att göra Sverige till det OECD-land där förmögenhets- och inkomstskillnaderna ökat snabbast” (Skattepolitik för det 21:a århundradet – LO:s policy).
Totalt har skattekvoten minskat med 7 procentenheter sedan 1990 – vilket innebär minskade skatteintäkter med 350 miljarder kronor.

För att sätta den nya ”skattepolicyn” i rörelse krävs dock mer än ord. Nu är det upp till bevis. Vågar LO ta strid för sina krav och utmana regeringen?
Ökad beskattning av rika och börsbolag kan inte ensamt möjliggöra en omfördelning från kapital till arbete och välfärd. Utan för att så ska ske krävs en socialistisk kamp och politik mot själva grunden till kapitalisternas makt och rikedomar – det privata ägandet av produktion, naturtillgångar och andra resurser. 
Det man inte äger kan man inte kontrollera, och därför behöver storföretag och banker överföras i samhällets ägo under de anställdas kontroll och styre, vilket skulle ge oanade resurser och möjligheter att skapa jobb, välfärd och bostad åt alla samt säkra en utveckling i samklang med naturen.