Latinamerika: Covid-19 blottlägger klyftorna

av Natalia Medina // Artikel i Offensiv

Covid-19 nådde Latinamerika senare än Asien, Europa och USA. Det första fallet rapporterades i Brasilien den 26 februari. Sedan dess har det spridit sig över hela regionen och nu börjar de allvarliga effekterna att synas.

Under den senaste månaden har regeringar runt om i Latinamerika balanserat mellan lavinartad sjukdomsspridning och ekonomisk kollaps med USA som ett varnande exempel.
Sammanlagt har regionen passerat 20 000 döda och spridningen av viruset fortsätter att öka. Det första bekräftade dödsfallet var i Argentina som tidigt stängde sina gränser och införde restriktioner i hopp om att bromsa smittan. Argentina började i dagarna att lätta på restriktionerna i vissa provinser, men behåller de strikta karantänreglerna i Buenos Aires. 
Brasilien är det land i Latinamerika som hittills har drabbats hårdast. Trots att de nyligen passerade 10 000 döda förväntas siffrorna vara underskattade då långt ifrån alla dödsfall rapporteras in till myndigheterna. Flera brasilianska städer har nyligen infört hårdare restriktioner. 

Den på många håll underfinansierade sjukvården i Latinamerika närmar sig en total kollaps efter att ha mött coronakrisen med brist på medicinsk utrustning, skyddsutrustning, mediciner och personal. Bara Uruguay och Costa Rica lägger över 6 procent av sin BNP på sjukvård, vilket är vad WHO rekommenderar som ett minimum. 
Med över 3 000 bekräftade döda i covid-19 har Mexiko näst flest döda i Latinamerika. Al Jazeera rapporterade i april om flera fall i Mexiko där sjukvårdspersonal har förbjudits att använda ansiktsmasker och visir för att inte sprida panik bland patienter. Under den före detta presidenten Peña Nietos regeringstid (2012-2018) innebar den omfattande korruptionen att sjukvårdssystemet dränerades på pengar. 

De ekonomiska effekterna av coronakrisen har redan börjat kännas i Latinamerika. Kinas inbromsning slår hårt eftersom Kina står för 32,4 procent av Chiles, 28,1 procent av Brasiliens och 10,5 procent av Argentinas totala export. Samtidigt importeras viktiga komponenter till bil-, maskin- och elektronikindustrin i Mexiko och Brasilien från Kina. 
Mexiko exporterar lika mycket som resten av de latinamerikanska länderna tillsammans. Med en minskad efterfrågan både nationellt och internationellt, särskilt USA, har produktionen under april sjunkit avsevärt i hela regionen och arbetslösheten förväntas öka de kommande månaderna. 
Låga skatteintäkter gör regionen än mer beroende av export i ett läge där exporten minskar och priserna på de största exportvarorna olja, koppar och soja rasar. Oljepriset är nere på rekordlåga nivåer och Brasilien, Colombia, Mexiko, Ecuador och Venezuela är alla länder som är beroende av sina oljepengar. 
För många länder i Latinamerika är även turismen en av de stora inkomstkällorna – med stängda gränser och reserestriktioner är även den näringen hotad. I Costa Rica arbetar cirka 220 000 personer inom turismrelaterade yrken och turistnäringen står för 8,2 procent av landets BNP.

De långsiktiga ekonomiska effekterna kommer troligtvis bli större än de efter krisen 2008-2009 och precis som tidigare kommer krisen att slå ojämnt. I framför allt Centralamerika finns en stor informell sektor som lever från dag till dag och karantänreglerna har försvårat eller helt omöjliggjort deras arbeten då de tvingas att antingen utmana nedstängningen eller svälta. 
I länder som El Salvador har gatuförsäljare arresterats då de brutit mot karantänreglerna. I Argentina har regeringen delat ut så kallade helikopterpengar i de fattigare delarna av Buenos Aires i ett försök att bromsa misären. I Colombia har nöden blivit så svår att många inte vet hur de ska få tag på nästa mål mat. Röda flaggor från fönster eller på dörrar har blivit ett rop på hjälp bland de som inte har mat för dagen.
I Colombias huvudstad Bogota har alla typer av brott sjunkit utom våldet mot kvinnor som tvärtom har ökat under karantäntiden. I Latinamerika, som redan har höga siffror, har nedstängningen inneburit en ny våg av våld mot kvinnor. Att vara instängd, ofta på liten yta i kombination med en oro över framtiden, en känsla av att mista kontrollen och ekonomisk osäkerhet har förvärrat en redan ohållbar situation. 

De långsiktiga ekonomiska effekterna kommer troligtvis bli större än de efter krisen 2008-2009 och precis som tidigare kommer krisen att slå ojämnt.

Under förra veckan hade hittills 36 kvinnor mördats i Argentina under karantäntiden; 117 mord under 2020 enligt Ahora Que Si Nos Ven. I Peru har det sexuella våldet mot flickor ökat. Kvinnoorganisationer varnar också för att det har blivit svårare att larma då det inte går att ringa varken till stödlinjer eller polisen med sin förövare hela tiden i sin närhet. Inte ens den lilla paus som ett arbete utanför hemmet innebär finns kvar.
Knappt två månader har gått sedan kvinnor höjde sina röster i demonstrationer och strejker mot mäns dödliga våld mot kvinnor och över en natt förvärrades en redan fruktansvärd situation när många länder stängde ner. I Bogota har våldet och hoten mot transpersoner ökat efter att karantänreglerna infördes då restriktionerna har varit könsbaserade. Kvinnor får gå ut på nödvändiga ärenden på jämna dagar och män på ojämna dagar. 
Organisationen Red Comunitaria Trans rapporterar om våldsamma attacker mot transpersoner bland annat i mataffärer. 

En annan grupp som har drabbats hårt under coronakrisen är ursprungsbefolkningen. 8,5 procent av Latinamerikas befolkning tillhör ursprungsbefolkningen. De är  överrepresenterade vad gäller diabetes, undernäring och övervikt, och har därför en hög andel som tillhör riskgrupperna. Delar av ursprungsbefolkningen lever i utkanten av samhället och har möjlighet att isolera sig. 
Men många arbetar i städerna som hushållerskor, barnflickor, vaktmästare eller liknande och när de återvänder till sina familjer riskerar de att ta med sig smittan. Även om isoleringen kan ge skydd  kan den inte helt hindra smittan. När smittan väl kommit kan följderna bli förödande då de är långt ifrån sjukvården och läkare tvingas färdas stora avstånd via otillgängliga vägar för att nå dem. Smittan riskerar också att spridas via sjukvårdspersonal med undermålig eller återanvänd skyddsutrustning.

Sjukvården och den allmänna välfärden ansågs redan innan krisen som en av de viktigaste frågorna och i länder som Chile kokade samhället av protester. Nu med än mer akuta problem och orättvisor läggs grunden för fler folkliga uppror. 
I Chile klockan nio på kvällen varje fredag fortsätter protesterna i trädgårdar och på balkonger genom kastrullprotester (cacerolazo) med krav på att släppa alla politiska fångar. I Honduras, där cirka 50 procent lever i fattigdom, har arbetslösa, gatuförsäljare och sopsamlare blockerat gator i protest mot hur regeringen har hanterat nedstängningen av samhället. Statsmakten har svarat med tårgas och hot. 
I Panama har polisen arresterat människor då de har plundrat mataffärer. I El Salvador har människor demonstrerat utanför de statliga byggnader som fördelar nödbidragen. Även i Brasilien, där presidenten Jair Bolsonaro har kallat krisen för en fantasi och själv trotsat karantänreglerna, har folket demonstrerat. 

Kriserna hopar sig; covid-19, råvaruprisfall, minskad efterfrågan, växande skuldberg, ökad arbetslöshet, ökade kostnader för sjukvård och stängda gränser som tar död på turistnäringen. Covid-19 har blottlagt de enorma klyftorna i regionen och den styrande överklassens totala inkompetens i en så allvarlig hälsomässig och ekonomisk kris som viruset leder till. 
De sociala rörelserna må vara intvingade i karantän, men missnöjet kommer inte att försvinna med viruset.