Latinamerika mot coronaruinens brant

av Louise Strömbäck // Artikel i Offensiv

Världshälsoorganisationen WHO har kallat Latinamerika det nya epicentret för coronapandemin. Situationen i många av världsdelens länder beror till stor del på den nyliberala politiken som förs, där sjukvården privatiserats och nödvändiga resurser saknas.

I Latinamerika har coronaspridningen slagit hårt, vilket utöver dödsfallen har lett till ökad fattigdom och även svält. I Chile rapporteras i snitt 4 000 nya fall av covid-19 varje dag, och intensivvårdsplatserna håller nu på att ta slut. Detta trots att landet dubblat antalet intensivvårdsplatser sedan pandemin nådde landet.
Chile ligger på tredje plats i regionen vad gäller antalet smittade, efter Peru och Brasilien. Brasilien, som ligger på andra plats i världen bara efter USA, har över en halv miljon smittade. Brasiliens högerextrema president Bolsonaro har uttalat sig om pandemin genom att jämföra den med en förkylning, och en sådan attityd kommer definitivt att synas i dödssiffrorna.

Brasiliens dagliga dödstal har dessutom överstigit USA:s, vilket innebär att det dör fler personer dagligen i Brasilien av covid-19 än i något annat land i världen. Bolsonaro blir nu varnad av flera olika regeringar och hälsoinstitutioner att om inga åtgärder införs kommer dödssiffran att stiga drastiskt. 
Enligt en studie från University of Washington i USA kan antalet döda i Brasilien nå över 125 000 bara fram till början av augusti.
Dödssiffran i Brasilien ligger på strax under 30 000, och det är alltså en risk att nästan 100 000 fler dör inom två månader. Det kan jämföras med de totalt 375 000 som hittills dött av covid-19 i hela världen.

I Chile inkom den 28 maj det högsta antalet döda av covid-19 någonsin i landet. Samtidigt rapporterades det att minst 97 procent av alla intensivvårdsplatser var upptagna, och många läkare vittnar om att de har fler patienter i behov av intensivvård än platser. Detta trots att det finns ett nästan totalt utegångsförbud i huvudstaden Santiago sedan två veckor tillbaka.
Chile har en högerregering som för en mycket nyliberal politik, och de är inte villiga att fatta beslut som skulle påverka kapitalismen negativt. Detta innefattar att tvångsförstatliga den privata vårdsektorn för att kunna skapa fler vårdplatser och få tillgång till personal och resurser.
Samma sak gäller i Brasilien, där folk inte har något annat val än att gå och jobba och riskera att smittas, eftersom de inte får in någon inkomst om de stannar hemma. Skulle staten däremot besluta om karantän skulle den också åtminstone i teorin ha ett ansvar över att alla får det de behöver.