av Ann-Christine Holmström // Artikel i Offensiv
Farid Wafa är en av de miljontals som har fastnat i EU:s flyktingnät. Just nu befinner han sig i Camp Moira i Grekland. Offensiv har pratat med honom om situationen.
Var kommer du ifrån och varför är du på flykt?
– Jag kommer ifrån Afghanistan och har länge jobbat som journalist. Jag och min familj fick dödshot av extremistgrupper upprepade gånger. Vi var tvungna att fly till Iran. Min familj är i nuläget i Iran och jag är här i Grekland i Camp Moira på ön Lesbos. I sex år har jag varit på flykt och jag har blivit deporterad tillbaka till Afghanistan många gånger.
– Jag har suttit i fängelse i Bulgarien i sex månader och även suttit i fängelse i Turkiet. Flera gånger har jag också blivit tagen som gisslan och varit tvungen att betala tusentals euro för att släppas fri.
Hur var flykten från Afghanistan?
– När vi bestämde oss för att fly var gummibåtarna över Medelhavet det enda alternativet och den som vi var på var överfylld. Vi satte oss i gummibåten den natten med 50 andra människor och målet var ön Samos. Mitt på havet kom en jättevåg och välte båten; minst 10 personer dog. Vi var i vattnet i cirka två timmar innan den turkiska kustbevakningen kom och räddade oss. Människorna som dog fick begravas i Turkiet. Jag kommer aldrig att glömma den händelsen. Detta är något som hela tiden händer.
Hur många finns det nu i lägret?
– 23 000 flyktingar är här just nu.
Hur fungerar det i lägret?
– Det finns kort med olika färger och det blå kortet är bäst. När du anländer till lägret får du ett rött kort och det innebär att du måste stanna i lägret hela tiden; du får inte åka till fastlandet. Man är tvungen att stanna på en överfylld plats med kö till allt, långa köer till toaletterna, långa köer till duscharna, och man delar tält med flera personer. När de tar bort det röda kortet kan man lämna lägret och åka till fastlandet eller andra platser i Grekland, men det brukar bli så att man blir förflyttad till ett annat läger med ungefär samma förhållanden.
– När man väl har hamnat på fastlandet kan man söka asyl och asylproceduren börjar. Men man måste ha det blåa kortet och då först kan man ansöka om att få ett ID-kort. När man får det blåa kortet kan man börja återuppbygga sitt liv, men det kan ta flera år innan man får det blåa kortet. Så färgen på kortet man får är viktig. Detta gäller bara på ön, inte fastlandet.
Hur tillbringar du dina dagar?
– Jag har arbetat som volontär åt Drop in the ocean och åt en annan organisation som heter Teach beyond borders. Jag arbetade främst som tolk i barnklasser. Dessa organisationer koordinerar hjälpen på platser såsom Camp Moira och bidrar med hjälp till att studera engelska och matematik.
Hur mår du just nu?
– Allt är förlorat. Min familj och mina vänner är borta, liv har gått förlorade, och det allra värsta är alla löften som inte blir uppfyllda. Jag vill verkligen återse min familj och mitt land igen, men det ser svårt ut. Mitt hjärta har blivit krossat och alla mina drömmar och önskningar har blivit till besvikelser. Min penna är mitt vapen för att bekämpa orättvisor och berätta om vad som sker.
– Jag tänker att det är upp till politikerna att lösa den här situationen. Människor lider och far väldigt illa. Nån dag, nån gång kommer kanske de som har möjligheten att ändra och påverka att skämmas över hur de hanterade flyktingkrisen i världen. Jag hoppas att politikerna inte glömmer flyktingarna här i Grekland eller på andra ställen i världen. Jag hoppas att det snart blir en lösning för alla flyktingar i Grekland, Spanien, Italien och över hela Europa.
Det är ingen som flyr som inte måste det, alla vill leva tillsammans med sin familj. Alla vill veta att nära och kära har det bra, ingen vill skicka sitt barn tvärs över världen ensam.
• Stoppa jakten på flyktingar. Återinför asylrätten för alla som flyr från krig och förtryck – låt storföretag och skatteflyktingar betala! Riv fort Europas murar mot flyktingar.
• Amnesti till alla som väntar, fått avslag och för papperslösa.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.