– De krav vi har lagt är ansvarsfulla och tar hänsyn till samhällsekonomin, försäkrar LO:s nye avtalssekreterare Per Bardh till LO-Tidningen.
Samtidigt är tonen trots de låga lönekraven gäll från arbetsgivarna. Frågan är nu hur långt LO-facken är beredda att ta striden mot de osäkra jobben.
Lägst 2,6 procent för både löner och semesterersättningar betyder i snitt 620 kronor per heltidsanställd. Därutöver vill LO ha en låglönepott på 125 kronor per heltidsanställd, där snittlönen ligger under 21 300 kronor i månaden, som beräknas kosta i snitt 0,3 procent.
– Det är en jämställdhetssatsning som träffar kvinnodominerade områden, anser Per Bardh, LO.
Facken inom industrin har presenterat samma krav på 2,6 procent med tilläggskrav på en individgaranti på lägst 430 kronor. Inom IF Metalls områden blir det främst tvätterierna som kan lyftas av låglönepotten. Samtidigt avvisas arbetsgivarnas krav på fortsatta krisavtal med lokala lönesänkningar.
Kraven är låga, samtidig som förväntningarna på golvet sänkts av arbetslösheten och åratal av fackliga re- trätter.
Vad som lätt glöms är att många företag fortfarande går med god vinst, efter ett krisår med snabba avskedanden. Ändå visar den gälla ton-en från arbetsgivarna att de vill rida på rädslan för att förlora jobbet.
– Det här kravet är ett dråpslag mot företag som har det väldigt kärvt, säger Bengt Huldt, vd för Stål- och metallarbetsgivarna, enligt LO-Tidningen.
– Detta riskerar att hota både kvaliteten i välfärdssektorn och jobben, mässar Anders Knape, ordförande för Sveriges Kommuner och Landsting, som hotat med att säga upp Vårdförbundets tredje avtalsår med dess tvåprocentiga lönelyft 2010.
Kravet på 2,6 procent lär enligt LO-Tidningens chefredaktör Tommy Öberg prutas ned till just 2 procent, varigenom Vårdförbundets sjuksköterskor, barnmorskor och laboratorieassistenter blir avtalsrörelsens rikt- märke. LO-Bardh har dessvärre signalerat att de redan låga 2,6 procenten bara är ett utgångsbud. Men lägre än så kan LO-facken knappast pruta lönekraven utan att varsla om strejk.
Om arbetsgivarna på allvar försöker driva igenom nollavtal för 2010 och nya krisavtal med lokala lönesänkningar inom industrin, talar mycket för strejker.
Avtalsrörelsen gäller dock mer än så. Ännu större sprängkraft kan kraven på rätt till heltid och begränsningar av bemanningsföretag och visstidsanställningar få, om facken menar allvar.
– Skulle vi få nej i dessa viktiga frågor blir det inget avtal. Då förstår både du och jag vad som kan hända på svensk arbetsmarknad, säger Per Bardh till den värmländska nättidningen nwt.se.
Frågan är nu hur mycket Bardhs ord är värda. I LO-Tidningen varnar Tommy Öberg för att fokus på lönerna i ett kort avtal kan gå ut över dessa andra krav. Det talar för den stora betydelsen av att IF Metall inte prutar, vare sig på lönekravet eller kraven mot de osäkra jobben.
Rättvisepartiet Socialisterna beslutade på sin kongress att bidra till opinionsbildningen med en kampanj mot ungdomsarbetslösheten och de osäkra jobben, där udden riktas mot Svenskt Näringslivs krav på sänkta ungdomslöner, om möjligt med en höjdpunkt innan de flesta fackliga avtalen går ut i slutet av mars.
Arne Johansson
RS/Offensiv kämpar för ▼
- Ingen prutmån från lönekraven: minst 620 kronor för alla; höjda lägsta-, ingångs- och kvinnolöner; stopp för alla krisavtal med lönesänkningar.
- Ingen ska tjäna under 19 000 kronor för ett heltidsjobb; nej till Svenskt Näringslivs sänkta ungdomslöner.
- Rätt till fasta heltidsjobb; kraftig begränsning av bemanningsföretag och visstidsan- ställningar med facklig vetorätt.
- Stopp för alla bonusar och fantasilöner till bankdirektörer och chefer – hård beskattning av de rikas inkomster, arv och förmögenheter.
- Avtalen ut på omröstning; fackliga ledare på arbetarlön.
- Nog av reträtter – förbered för strid i avtalsrörelsen.
- Arbete och gröna jobb åt alla.