LO-rapport: Mångmiljardbelopp saknas till välfärden

av Anders Wemmert // Artikel i Offensiv

I förra veckan kom en rapport om välfärden från LO, med titeln Välfärdsgapet 2023. Slutsatsen i rapporten blir att minst 51 miljarder kronor till i statsbidrag behövs fram till 2027, utöver vad som redan har beslutats, för att upprätthålla samma nivå i välfärden som 2022. Men den slår vidare fast att det inte bara räcker med att bibehålla dagens nivå, utan för att åtgärda ”dagens brister” behövs ytterligare 35 miljarder kronor fram till och med 2027.

Rapporten talar om nödvändigheten av att minska det ökande välfärdsgapet och drar fram några exempel på negativa tendenser som visar på de ökande klyftorna. Några exempel är:
• Barngrupperna på förskola och fritidshem har blivit allt större.
• Ingen region i Sverige når upp till Socialstyrelsens riktvärde om att en specialistläkare i primärvården som allra mest ska ha hand om 1 000 invånare.
• En allt snävare tolkning görs av vad som är en skälig levnadsnivå för äldre personer som behöver omsorg.
• Skolan brister i sitt kompensatoriska uppdrag. I årskurs 9 är det mer än fyra gånger vanligare att barn till föräldrar utan högskoleutbildning får betyget F, alltså underkänt, i engelska än barn till högskoleutbildade föräldrar.
• Det ökade antalet som har
privata sjukvårdsförsäkringar, 761 000 personer år 2022, är ett symptom på en bristande tilltro till välfärden och kan minska viljan att bidra till offentligt finansierad vård.

Rapporten räknar upp flera exempel på hur välfärdsgapet ökar i en allt snabbare takt. Slutsatserna som författarna drar i LO-rapporten är att det behövs mer pengar till välfärden. Men man beskriver inte varifrån dessa pengar ska komma eller hur de ska fördelas. Man skriver endast lite vagt om att privatiseringarna borde minska inom både skolan och sjukvården.
Det ökade välfärdsgapet som LO-rapporten beskriver är inget som har uppstått nyligen. Nedskärningar inom skola, vård och omsorg har pågått sedan början av 1990-talet, med försämrad välfärd som följd. Både S-regeringar och borgerliga regeringar och den nuvarande blåbruna regeringen har alla bidragit till ökat ett välfärdsgap, och denna tendens fortsätter.
För att sätta stopp för nedskärningar och försämringar av välfärden måste en helt annan politik till. Bankernas och storföretagens miljardvinster måste konfiskeras, och inga pengar ska gå till militär eller till polis. De som arbetar inom välfärden måste mobilisera tillsammans med arbetare inom industrin och den privata sektorn för att bryta nedskärningspolitiken.