Att LO-basen Wanja Lundby Wedin reagerar positivt på Svenskt Näringslivs invit till samtal om ett nytt huvudavtal i stil med Saltsjöbadsavtalet från 1938 är djupt oroande, men ingen överraskning. Det var ju hon själv som först föreslog just detta i Almedalen.Enligt Lundby Wedin visar inbjudan att SN nu ”vill slå vakt om den svenska modellen och tillsammans med oss är beredda att försvara kollektivavtalen genom ett nytt huvudavtal”. Men att SN-chefen Urban Bäckström & Co svängt till förhandlingar beror bara på att han inte, trots stöd från c, fp och kd, fått sina moderata partivänner i regeringen med på en direkt lagstiftning.
Svenskt Näringsliv hymlar inte om vad arbetsköparna vill: ”En översyn och modernisering av reglerna för kollektivavtalsförhandlingar och spelreglerna vid arbetsmarknadskonflikter”. På önskelistan finns både ”proportionalitetsregler” som kan begränsa en konflikts omfattning, förbud mot sympatiåtgärder, skiljenämnder, befogenheter för medlare att skjuta upp/ställa in varslade stridsåtgärder och flera andra förbud: mot ”samhällsfarliga” konflikter; mot stridsåtgärder från organisation som saknar kollektivavtal där ett annat kollektivavtal finns; mot stridsåtgärder mot företag där en organisation saknar medlemmar.
Svenskt Näringsliv vill också dumpa LAS och införa skiljenämnder: ”Liksom fallet var under åren 1938-1974 skulle parterna i ett huvudavtal också kunna reglera frågor om anställnings upphörande och andra frågor som idag regleras i den alltmer otidsenliga lagen om anställningsskydd, LAS.”
Wanja Lundby Wedin förnekade senast på Transports kongress att LO är redo att kompromissa om konfliktreglerna. Enligt henne ska överläggningarna handla om vällovliga frågor som hur ungdomar, invandrare och funktionshindrade lättare ska få in en fot på arbetsmarknaden. LO vill också diskutera arbetsmiljö och omställning.
Ungefär detsamma säger LO:s avtalssekreterare och vice ordförande Erland Olausson i en intervju i Kommunalarbetaren, men med ett tillägg som ställer allt på huvudet:
– Om vi inte är beredda att diskutera det arbetsgivarna tycker är ett problem med dagens konfliktregler, kan vi inte begära att de ska lyssna till det som vi ser som problem.
Enligt Olausson måste LO därför vara beredd att kompromissa om förhandlingsordningen, hur förhandlingar ska gå till, varsel inför en konflikt och när en opartisk ordförande ska kallas in för att lösa tvister.
Enligt Olausson begränsar redan det gällande huvudavtalet från 1938 rätten till stridsåtgärder, som rätten till sympatiåtgärder.
– Arbetsgivarna skulle faktiskt kunna hävda att vissa fackliga konflikter strider mot huvudavtalet. Men jag tänker inte ge några exempel. Det får arbetsgivarna själva komma på. Men det kan vara dags att se över huvudavtalet, säger Olausson.
Enligt Transports ordförande Per Winberg finns det ingen majoritet för Olaussons uppfattning inom LO. Enligt tidningen Transportarbetaren är det heller inget LO-förbund som aktivt driver frågan.
– Det här har diskuterats i en speciell grupp, avtalssekreterarnas grupp, och även där har man varit långtifrån eniga. Jag vet inte vad han har för mandat, säger Winberg till Offensiv.
Frågan togs också upp av Gruvtolvans ordförande Harry Rantakyrö på den stora gräsrotsdemonstrationen mot högerpolitiken den 18 september:
– Det som verkligen även gör mig oroad eller rentav förbannad är att LO går ut och bjuder in Svenskt Näringsliv till samtal om strejkrätten, det som är fackföreningarnas starkaste vapen att ta till. Genom denna inbjudan så har man öppnat dörren på glänt. Nu är det dags för LO att borra ner klackarna i backen och klargöra för regeringen Reinfeldt: Försök inte ens tafsa på strejkrätten.
När LO-toppen ändå är redo att tafsa på det allra heligaste, krävs det kraftfulla protester underifrån.
