av Jonas Brännberg // Artikel i Offensiv
Med all sannolikhet fattar LO-styrelsen beslut om att samordna sina lönekrav kring katastroflåga 4,4 procent vid sitt möte fredag den 9 december. I en tid av massiva prishöjningar, stigande hyror och räntor samt samtidiga rekordvinster för storföretagen är det ett historiskt svek. Seko Klubb 111:s demonstration utanför LO-styrelsens möte är en frisk fläkt av motstånd, som har potential att växa om olika grupper kan komma samman.
Med en inflation på nästan 11 procent i oktober och matpriser som har stigit med 20 procent faller reallönerna snabbt. Redan är åtta års reallöneökningar utraderade. Om avtalsrörelsen leder till ”det vanliga” cirka 70 procent av LO:s bud kan det innebära reallönesänkningar på 10 procent för 2022 och 2023.
För många lågavlönade är det en katastrof. Att det finns en press i frågan visas av att Transport har sagt nej till förslaget och signalerat att de troligen kommer att ställa sig utanför samordningen och kräva mer än det ”märke” som facken inom industrin sätter. Samtidigt vet alla att det är en extrem utmaning för ett enskilt förbund att bryta industrins lönenormerande roll.
Missnöjet bland många arbetare och förtroendevalda handlar inte bara om nivå. Det var facken inom industrin (IF Metall, Unionen, GS, Livs och Sveriges Ingenjörer) som den 31 oktober först gick ut med 4,4 procent-kravet, något som samma dag fick stöd av LO-ledningen.
Utspelet kom dock två veckor INNAN till exempel IF Metalls avtalsråd, där förbundet skulle besluta om sina krav för avtalsrörelsen. Med rätta frågar sig många medlemmar var demokratin finns när ledningen redan innan avtalsrådet gör upp om jättelåga lönekrav. Vad har medlemmarna att säga till om?
Bland de som har reagerat är gruvfacken (som tillhör IF Metall) som vid medlemsmöten i Svappavaara, Kiruna och Gällivare/Malmberget har krävt löneökningar på upp till 20 procent. Som vanligt försöker media och arbetsgivare framställa det som att gruvarbetarna är bortskämda med höga löner, och att de borde tänka på vård och omsorg.
– Det är därför vi ställer kraven. Vi vet att det är olika branscher. Vi ställer inte kraven bara för oss själva eller den egna plånboken, utan för hela arbetarklassen som jag är en del av. Vi ska gemensamt ställa kraven för att öka vår ekonomiska frihet tillsammans. Det är det enda sättet vi kan göra det på. Att ställa grupper mot varandra gör att vi i så fall bara slåss om smulorna. Den stora kakan sitter företagen på, var det tydliga svaret från gruvarbetaren August Tapojärvi i NDS den 6 december.
August går också hårt åt LO:s ledning i en debattartikel till tidningen Arbetet den 17 november, där han bland annat skriver: ”Att LO bemöter vårt rekordslit under pandemin med att så lätt och glatt gå med på sänkta löner saknar motstycke i svensk historia.”
Frågan är nu om motståndet mot lönesänkningar kan enas? Seko tunnelbanan har med sina protester och uttalanden visat vägen (se tidigare artiklar i Offensiv). De som kämpar måste få stöd och bara genom gemensamt agerande kan man sätta verklig press på LO-ledningen och förbundstopparna.
Om någon verkligen skulle ta strid med strejker och protester skulle stödet kunna bli enormt – att någon äntligen sätter ned foten. Det var till exempel fallet vid gruvarbetarnas vilda strejk 2007 med kravet på 4 000 kronor mer i månaden.
Vanliga människor ska inte betala den kris som kapitalisterna, med stöd av regeringar och Riksbanken, har skapat. Därför säger Rättvisepartiet Socialisterna och Offensiv:
• Frys hyrorna och stoppa vräkningarna.
• Bort med moms på maten.
• Höj barnbidrag, pensioner, försörjningsstöd och ersättningarna i socialförsäkringarna. Ett extra barnbidrag innan jul.
• LO:s bud på 4,4 procent är för tok för lågt. Nej till lönetak och arbetsgivarvänliga ”märken”. Ta fajten för reallönerna i avtalsrörelsen – förbered för strejk. Låt medlemmarna rösta om avtalet.
• Riv upp privatiseringarna och avregleringarna av elmarknaden. Återförstatliga elnätet. Avgiftsfri kollektivtrafik i offentlig regi utan vinstsyfte. Försvara hyresrätten – för en social bostadspolitik.
• Förstatliga bankerna, livsmedelsjättarna och andra storbolag – för en demokratisk planerad ekonomi för behov och i samklang med naturen.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.