Löfven skriver om historien

I en uppmärksammad intervju i amerikanska CNN i söndags försvarar statsminister Stefan Löfven det som kom att kallas ”den svenska coronastrategin”.

I intervjun säger statsministern att dödsdalen visserligen var höga, men att regeringen mycket tidigare än andra, redan under våren 2020, insett att pandemin skulle bli långvarig. 

Intervjun är ett försök att skriva om historien och om möjligt rädda inte bara regeringens utan hela det borgerliga etablissemangets eftermäle.

Den svenska coronastrategins mål var att skydda de äldre och riskgrupper, vilket man misslyckades med. Dödstalen var skrämmande höga, särskilt på landets äldreboenden. Var femte coronasjuk på äldreboenden fick heller ingen läkarbedömning. Bara en handfull procent fick träffa en läkare.

Under en vecka i maj förra året hade Sverige högst antal dödsfall per capita i covid-19 i hela världen. I enbart Region Stockholm har totalt 4 412 människor avlidit i covid-19, vilket är nästan 70 procent fler än i hela Danmark.

Efter år av nedskärningar och avregleringar var samhällets motståndskraft kraftigt försvagad att möta den typ av kris och katastrof som pandemin utgjorde. Innan pandemin rapporterade 96 procent av kommunerna att de planerade nedskärningar i äldreomsorgen under 2020, och när smittan slog till låg Sverige i botten vad gäller antal intensivvårdsplatser per 100 000 invånare i Europa.

Marknadspolitiken hade tömt beredskapslagren, lagerhållningen var noll och det rådde akut brist på skyddsutrustning.

– Det kommer sig ju av att vi har just-in-time på det mesta i sjukvårdslogistik idag, erkände det moderata regionrådet Johnny Magnusson i Västra Götaland. 

”Äldreomsorgen stod oförberedd och illa rustad att hantera en pandemi. De anställda i äldreomsorgen lämnades i stor utsträckning ensamma att hantera krissituationen. Regeringen och statliga myndigheter satte under våren 2020 in ett antal åtgärder för att minska riskerna för smittspridning i äldreomsorgen”, slog Coronakommissionen, som regeringen tillsatt, fast i sitt delbetänkande Äldreomsorgen under pandemin, december 2020, och skrev vidare:

”Enligt vår övergripande bedömning var dessa sena. Vi bedömer att åtgärderna i flera avseenden även var otillräckliga… Även om Sverige i jämförelse med andra länder inte är ensamt om ett stort antal dödsfall inom äldreomsorgen, står det likafullt klart att denna del av strategin hittills har misslyckats”. 

Utgångspunkten för den svenska coronastrategin var att de ekonomiska hjulen skulle hållas rullande och i början fanns förhoppningen om att flockimmunitet snabbt skulle nås. I riksdagen fanns ingen opposition mot denna strategi som inte minst storföretagen rosade och som lade ansvaret på individen.

Det fanns heller ingen beredskap inför den nya virusvåg av smitta som tog fart under under hösten. Tvärtemot vad Löfven säger var det inte förrrän långt in på hösten som regeringen och myndigheterna erkände att det rörde sig om en andra våg av smitta.

”Att kalla det en andra våg är att ta i”, hävdade exempelvis statsepidemiolog Anders Tegnell så sent som i början av oktober ifjol (Dagens Nyheter den 6 oktober 2020). Samtidigt larmade allt fler län om en markant ökning av antalet smittade och i mitten av oktober blev Region Uppsala den första att införa lokala restriktioner. Trots detta gav regering och myndigheter inte upp sitt motstånd mot bärande av munskydd i samhället.

Pandemikrisen satte fokus på allt som gått fel i samhället och visade på behovet av en omedelbar omställning – en socialistisk systemförändring. Men samtidigt som coronavirusets spridning avslöjade klassamhällets dödliga skillnader, tilläts klassklyftorna öka i en oemotsvarat takt, vilket är en politisk skandal som kommer att förfölja makteliten och stärka kraven på genomgripande förändringar. 

De växande klassklyftorna jämte viljan att bygga något nytt och bättre kommer att ge upphov till stora kamprörelser, vänstervindar och en ny antikapitalistisk medvetenhet i likhet med vad som har börjat ske i en rad andra länder. ■