Festivalen Urkult inleddes 2011, som tidigare år, med eldnatten. Eldkonstnärer och akrobater drar igång hela festivalen med en explosiv fest och föreställning. I slutet av eldnatten bjöd akrobaterna upp publiken till scenen till tonerna av det första bandet.Spelade på festivalen gjorde bland annat Väärt, Hoven droven, Kvartett traktor, Looptroop Rockers, Shuckar Collektive Sver och Snakka san och Cookies n’ Beans.
Festivalen var den regnigaste på säkert tio år, men ändå en av de bättre band- och musikmässigt, vilket höjde festivalstämningen.
Ett av de roligaste banden var Shuckar Collective, ett romskt technoband från Rumänien som ingen kunde undgå att dansa till, och vilka inledde festivalen.
Sver och snakka sann är något nytt inom världsmusiken och blandar en häftig samhällskritisk hiphop med folkmusik och en väldigt experimentell musik. Väärt, Looptroop Rockers och Kvartett Traktor tillhörde definitivt de bästa banden.
Väärt, från Umeå, var det mest stämningsfulla bandet med melankoliska folkmusiklåtar som förmedlade en längtan efter något som inte går att beskriva och som är lite typiskt för just Urkultfestivalen.
Uppsalabandet Kvartett traktor spelade på Urkult för tredje gången och deras Clessmermusik får en att dansa, och påminner en om orkestern som hänger fastbunden i träd i filmen ”Svart katt vit katt”.
Bandet får en att känna eufori blandat med ett revolutionärt rus och en känsla av att de aldrig borde få sluta spela. Det var de som satte mest prägel på festivalen och fick publiken att gå loss och göra festivalen till vad den delvis är.
De som sprängde ramarna mest och tog hem priset som festivalens bästa band var Loop-troop Rockers, som trots att de kändes som ett band som borde ha spelat på Urkult flera år i rad gjorde sitt första uppträdande.
Gamla låtar som ”Long arm of the law” spelades och fyllde en med 90-talsnostalgi och kampglöd, men också lite nyare låtar som ”Fort Europa” och ”Feel so good”. De var de enda som gav festivalen en politisk prägel till skillnad från tidigare år. Trots att vi gått igenom ett halvår av revolutioner och rörelser av förändringslängtan.
Det bästa med festivalen är nog Nämforsen som rinner förbi festivalen, där strömmen är lika stark som ilskan och frustrationen mot den nya krisen och dess skapare och som det är lätt och spännande att dras med i.
Ruben Derkert
