LSS-lagen (Lagen om Särskilt Stöd till vissa funktionshindrade) tillkom 1994 och skrevs för att man trots funktionsnedsättning (”särskilt behövande”) skall kunna uppleva samma människovärde som personer utan funktionsnedsättning. De som är LSS-berättigade har varit tvungna att vända ut och in på sina liv för att redovisa hur lång tid alla vardagsbekymmer tar.
Tanken med LSS var att personer med funktionshinder skall kunna leva ett självständigt liv och kunna delta i samhällslivet. Skall detta skrotas nu?
Många LSS-berättigade får sina behov ifrågasatta. De senaste åren har det varit stora neddragningar på personlig assistans. Från politikers håll har det ofta varit tal om fusk med den här lagen, dels från brukarnas håll (att de hittar på/överdriver behov) och dels från assistansbolagens håll.
Det är numera väldigt svårt att få assistans beviljat för behov som inte syns. Politiker tycker väl att sådant är de anhörigas besvär. Men både anhöriga och människor med funktionsnedsättningar har rätt att leva ett självständigt liv.
Det görs kontroller från Försäkringskassan och kommuner där de tidsbestämmer ens behov. De undersöker hur lång tid det tar att gå på toaletten, ta på kläderna, äta och så vidare. Olika fysiska hjälpbehov beror väldigt mycket på dagsformen – det går inte att direkt svara på sådana frågor.
Jag själv var med om en ” kontroll”/genomgång av mina beviljade assistanstimmar. Efter den genomgången fick jag som svar att jag bara behövde 10 timmar per vecka, men efter överklagande och strid i domstol, som jag aldrig hade klarat på egen hand utan hjälp av starka anhöriga, lyckades jag slutligen behålla mina timmar. Tyvärr är det inte många om har ”starka anhöriga” som kan hjälpa till eller har anhöriga överhuvudtaget. Det är bara en tidsfråga innan mina behov återigen ska undersökas och ifrågasättas.
En grupp vars assistans nu Föräkringskassan vill dra in, efter en ny tolkning av lagen, är de med andningsbesvär som behöver övervakning.
– Vi märker hur LSS-utredningar blir allt mer integritetskränkande och hur människor blir av med assistans på löpande band. Samtidigt blir retoriken allt mer aggressiv. Det är väldigt oroande, sade Rasmus Isaksson, ordförande på Förbundet för ett samhälle utan rörelsehinder till Göteborgs-Posten den 5 november.
Det är också väldigt hårfina gränsdragningar för vad man ska få assistans för eller inte. Till exempel är rehabiliteringsträning ”en landstingsfråga” – det vill de inte bevilja assistans för. Men alla tränar väl på ett eller annat sätt på fritiden? Fritidssysselsättningar ska man väl ha personlig assistans för? Som funktionshindrad måste man tänka väldigt noga på att benämna saker rätt!
Sedan är det ju numera bestämt att beroende på hur stora behov man har ska antingen Försäkringskassan eller kommunen stå för kostnaden. Är behoven större än 20 timmar per vecka är det Försäkringskassan som betalar. Men är behoven mindre än 20 timmar per vecka ska kommunen betala och det får de ingen ersättning för från staten.
Nu säger Försäkringskassans nya generaldirektör, Ann-Marie Begler, att fusket inom framförallt personlig assistans är ett prioriterat område. Regeringen och finansminister Magdalena Andersson säger mer eller mindre rakt ut att ”för att klara av alla flyktingar kommer pengar att tas från vård och omsorg, däribland personlig assistans”.
Men, det finns inga belägg för att vi inte skulle kunna klara av både flyktingmottagande och vård och omsorg. Det sägs bara för att skapa osämja och ställa grupper emot varandra. ■
