foto: Public Domain
LSS-slakten är en kollektiv bestraffning av politiska skäl och slår hårt mot alla de som behöver särskilt stöd.
De senaste åren har varit svåra för personer med funktionsnedsättningar och för deras familjer. Från att ha levt ett liv med en fungerande vardag fick många plötsligt ett totalt nej till forsatt assistans, eller en kraftig nedskärning av timmar, ibland helt utan personligt besök från handläggare. En del familjer orkade överklaga, en del fick rätt och fick tillbaka sin personliga assistansersättning; andra har fått klara sig ändå, med svåra konsekvenser.
Det har varit en kollektiv bestraffning av politiska skäl, med enstaka fusk och privata företags vinster som förevändning att skära ner och på sikt förstöra det samhälle som LSS-lagen gav förutsättningarna till.
Den utredning som regeringen tillsatte 2016 kommer att slå sönder LSS-lagen och den personliga assistansen. Människor som idag kan leva ett självständigt liv med familj, skola, arbete och fritid kommer att få sin vardag kraftigt försämrad. Familjer kan bli tvingade att lämna ifrån sig sina barn när de inte får assistans och stöd; ungdomar kan bli sittande, utan personliga assistenter eller kontaktpersoner; och synskadade får ingen ledsagare.
Ute i kommunerna förbereder sig politiker och tjänstemän för den förändrade verkligheten som redan har fått svåra konsekvenser genom Försäkringskassans och regeringens beslut att säga nej, skära ner och splittra insatser för barn som har särskilda behov, ungdomar, vuxna och äldre som omfattas av LSS-lagens rättigheter. Idag planerar man för nya gruppboenden för barn, något som inte har behövts på många år. Det är en sorglig utveckling – ett stort steg tillbaka till institutionernas tid.
I mitten av december 2018 ska utredningen vara klar, men redan har många förslag läckt ut, vilket har skapat enorm oro och protester. Funktionshindrades organisationer har kallat det ”slutet för den personliga assistansen” och helt klart kommer mångas liv att drabbas av utredningens förslag.
För två år sedan tillsatte regeringen den LSS-utredning som fick i uppdrag att göra en total översyn av LSS och av assistansersättningen. Kostnader, bedömningar, privata anordnare, personkretsarna, huvudmannaskap med mera skulle analyseras. Tonvikten för utredningen skulle vara besparingar och ”ekonomiskt hållbar utveckling”. I april i år sade regeringen efter hård kritik att besparingskravet skulle tas bort, men att utredningen skulle arbeta efter tidigare direktiv i övrigt och inte få komma med förslag som skulle öka kostnaderna.
LSS-Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade infördes 1994 och är en rättighetslag. Den ska garantera personer med omfattande och varaktiga funktionshinder goda levnadsvillkor, att de får den hjälp de behöver i det dagliga livet och att de kan påverka vilket stöd och vilken service de får. Målet är att den enskilde får möjlighet att leva som andra.
Sedan LSS-reformen har Sverige blivit ett bättre samhälle. Med en personlig assistanshjälp kan människor, som tidigare skulle ha varit hänvisade till att bo på en institution, bo kvar hemma och leva ett friare och värdigare liv. Tonåringar och vuxna kunde flytta till egna lägenheter med assistans. Men det kostar pengar – för mycket, tycker regeringen. Politik är en fråga om prioriteringar och här är det tydligt hur lite personlig assistans räknas jämfört med fusk, konsulter och korruption kring Nya Karolinska, för att ta ett aktuellt exempel.
Personliga assistenter arbetar idag efter ett av de sämsta kollektivavtalen som finns, med låga löner och ofta brist på trygghet, struktur eller uppbackning. Det är ett bräckligt yrke; unga människor förväntas jobba med intensivvård, sjukgymnastik och specialpedagogik, ofta utan utbildning, ofta ensamarbete. Här skulle mycket behövas förbättras, inte minst ett bättre kollektivavtal och högre löner. Istället riskerar nu hela yrket försvinna.
Idag bryter Sverige mot LSS-lagens intentioner, dess centrala principer som är rätten till självbestämmande och möjligheten att leva som andra. Naturligtvis även mot Socialtjänstlagen, men också mot FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, en lag som Sverige har skrivit under. Rättigheter som inte får inskränkas.
De senaste åren har nästan 2 000 personer förlorat sin personliga assistans och 8 av 10 får idag nej av de som söker för första gången. Försäkringskassan fick order från regeringen och konsekvenserna visade sig snabbt. Genom att tolka lagen på ett mycket mer restriktivt sätt, att dela upp behov och tidsbestämma, har timmar skurits ner, vardagen styckats upp och gjorts mycket mer besvärlig för de som omfattas av LSS.
Försäkringskassan arbetar efter direktiv från regeringen och mycket ifrågasatta domar från 2009, där Högsta förvaltningsdomstolen slog fast att bland annat sondmatning inte var en rättighet och att andning inte heller skulle utgöra en rättighet. En orimlig konsekvens av en praxis där man helt borser från lagens intentioner, att alla ska kunna leva ett bra liv.
Redan 2013 gjordes en fullständig kartläggning av personer som fick hjälp enligt LSS, där vardagslivets alla detaljer granskades. Allt ifrågasattes. Den häxjakt som satte igång 2017 kom som en chock, och många funktionshindrade kände att beslut redan var fattade, allt skulle ”dras in”. Allt undersöktes och ifrågasattes. ”Tar det verkligen så lång tid att äta?”. Väntetid i badrum och i kök räknades inte som ”kvalificerad insats”, allt mättes i minutbehov och upplevdes som både förödmjukande och som ett budskap: du får hjälp, på nåder.
Skulle en person ”väsentligen ändra sina omständigheter”, till exempel genom att flytta till annan kommun och börja studera, blir det en helt ny bedömning och hela assistansen riskeras.
De förslag som med högsta sannolikhet kommer är alldeles hemska. Ingen rätt till personlig assistans för barn under 16 år, möjligen ner till 12 år. En schablon införs för dagligt liv i hemmet, inköp, träning med mera på 15 timmar i veckan. Lägre schablon om anhöriga är assistenter. Ingen assistans för äldre över 80 år. Ledsagarservice försvinner, något som slår hårt mot bland annat synskadade. Endast de med praktiska hjälpbehov ska omfattas av LSS. De som idag har psykiska funktionsnedsättningar och rätt till LSS förlorar rätten till stöd med självbestämmande. Boendestöd är exempelvis en livsviktig rättighet som isåfall kommer att tas bort, den personal som kanske är den enda trygghet i vardagen som existerar. Utslitna föräldrar kommer att få ta över ännu mer av vården och förlorar rätten att bestämma över hjälp till sina barn.
LSS-lagen är en rättighetslag. Den behöver skärpas, där rätten till studier, arbete, meningsfull sysselsättning och fritid samt bostad förtydligas så att ingen kan tolka i syfte att säga nej. Det behövs ett stort antal lagförändringar för att rädda LSS-lagen, bland annat omformuleringar av målparagrafer om att leva som andra, självbestämmande och goda levnadsvillkor. Begreppet ”särskilt ändrade förhållanden” vid omprövning måste förtydligas.
Vissa kommuner har använt sig av socialtjänstlagen för att gå in när Försäkringskassan har fattat dåliga beslut enligt LSS, något de sedan bestraffas för med minus i budgeten, eftersom LSS-insatser ersätts till 70 procent av staten, medan andra insatser betalas helt av kommunerna.
Vi har råd – det finns överskott i budgeten. Ingen ska behöva leva på nåder, be om och vara tacksam för grundläggande rättigheter – mänskliga rättigheter.
