Luleå: 2 000 för skolan – S och M kör över folket

av Maria Linna

Tisdagen den 23 april demonstrerade uppemot 2 000 lulebor mot förslaget att stänga sju skolor och förskolor för att spara pengar genom stordrift, den största demonstrationen i stan på årtionden. Dagen därpå fattade de styrande i S och M ändå beslut om att stänga alla tre förskolor och tre skolor, minus Klöverträskskolan som M valde att ”rädda”. Nu fortsätter kampen.

I slutet av mars 2019 presenterade Luleås skolchef Maarit Enbuske förslaget om skolnedläggningar i Luleå kommun. Sju skolor och förskolor hotades av nedläggning, sex av dem sommaren 2019, en under 2020. Utöver detta föreslås ett jättehögstadium i centrum med 1 000 elever, stora besparingar på köken, och nya nedläggningshot kommer sannolikt de närmaste åren.
Bakgrunden till förslagen är den nedskärningsbudget som röstades igenom av S, M och Landsbygdspartiet oberoende i mars. Enligt budgeten måste Barn- och Utbildningsnämnden spara 26,5 miljoner kronor i år och 38 miljoner kronor år 2020, varav nedläggningarna ska stå för 11 miljoner.

Nätverket Hela Kommunen Ska Leva Och Lära (HKSLOL) anordnade tisdag kväll den 23 april en demonstration inför beslutet i BUN den 24 april. Jon Hallström, en av initiativtagarna i HKSLOL, berättade att han förväntat sig ett stort deltagande på omkring 400-500 personer. Det kom 2 000 – ett engagemang med tyngd.
Demonstrationen tågade genom centrala staden mot Stadshuset där kommunfullmäktige satt i möte. Till melodin av ”älgarna demonstrerar” ekade sången ”Luleå demonstrerar, Luleå har fått nog, Luleå vill ha skolor nära där vi bor” taktfast under hela marschen.
Tåget gick sen till stadsparken mittemot Stadshuset där barn och vuxna från runt om i Luleå kommun höll tal. Flera berörde djupt med sina berättelser om varför de mindre skolorna behövs, både på landet och i stan, innan barn från årskurs fem på Kyrkbyskolan överlämnade 400 namnunderskrifter, som de själva satt igång att samla in när nedläggningsförslaget blev känt, till BUN:s ordförande Emma Engelmark (S). Barnen höll också varsitt tal. Emma Engelmarks enda svar var att ”det är jättebra att ni är här”.

Kommunalrådet Niklas Nordström (S) lyste med sin frånvaro under manifestationen. Han har dock argumenterat flitigt för nedläggningarna i sociala media och pressen, med huvudsakligt argument att ”sparar vi inte nu blir situationen katastrofal om några år”.
Konferencieren Christopher Ask, förälder i Ängesbyn, avslutade med att presentera HKSLOL:s förslag på nästa steg: att initiera ett nytt folkinitiativ, alltså namninsamlingskampanj för en folkomröstning i frågan om nedläggningarna och ”Framtidens skola”. Engagemanget och kampen fortsätter i skolan, bostadsområden, föreningar och bland allmänheten.

När Offensiv går till tryck har BUN precis hånat det massiva engagemanget och beslutat att stänga Vitå-, Kyrkby- och Borgmästarskolan samt förskolorna i Ängesbyn, Jämtön och Karlsvik, med 8 röster mot 7. 
M, som i övrigt röstade med S, gick emot nedläggningen av Klöverträskskolan som därför inte gick igenom. I gengäld försökte de få stöd för att halvera budgeten för Kulturskolan, som de vill avgiftsbelägga, och privatisera bland annat städ och elevhälsa – förslag de inte fick igenom trots stöd för privatisering från bland andra L och C.
HKSLOL siktar nu på att överklaga beslutet, vilket de bör ha goda chanser då till och med kommunens egen jurist har gjort klart att den här sortens beslut enligt kommunallagen ska tas i kommunfullmäktige. Folkomröstningskampanj och fortsatt kamp finns också med på nätverkets dagordning.

Rättvisepartiet Socialisterna har ingen plats i BUN, men deltar med all kraft i kampen mot nedläggningarna och mot hela nedskärningspaketet som ligger till grund för dem. RS har också konsekvent arbetat för att ”Framtidens skola”, kommunledningens falska lösning på bristande resurser och pedagoger, ska rivas upp.
RS står även beredda att ta strid tillsammans med personal och andra berörda mot varje hot om privatisering och andra former av nedskärningar inom såväl skola och förskola som kommunens andra hårt pressade verksamheter. Den enda hållbara utvägen är att hålla den mäktiga, enade, proteströrelsen vid liv och ta den vidare – det behövs ett välfärdsuppror för pengar efter behov. Pengar är det inte brist på – men de är i fel fickor.