Luleå Hamn: Vinsten privat – risken kommuninvånarnas

av Jonas Brännberg // Artikel i Offensiv

När Luleå kommunfullmäktige den 19 december beslutade om ett historiskt borgensåtagade på 2 600 miljoner kronor för investeringar i Luleå Hamn var Rättvisepartiet Socialisterna det enda parti som krävde statliga förlustgarantier. Nu står Luleå kommun med risken för det enorma industriprojektet ”Malmporten”, som bygger på en ”grön industriboom” helt i händerna på privata spekulanter.

Den kommunalt ägda Luleå Hamn står inför stora investeringar. På grund av gruvbolaget LKAB:s och stålföretaget SSAB:s verksamhet är Luleå Hamn Sveriges största hamn för torrt bulkgods (produkten lastas direkt i fartygets lastutrymme utan ytterligare inneslutning). Hamnens nuvarande funktion etablerades till stor del på 1960-talet – då nuvarande farled muddrades och kajer byggdes.
Sedan dess har företagens verksamhet växt, farleden grundats upp på grund av landhöjning och igenslamning, samtidigt som handelsfartygen generellt har blivit större och större. Resultatet är att hamnen inte klarar av de krav som finns idag.
Till det kommer de stora industrietableringar som planeras, där tillgången på mineraler och elektricitet gör att Norrbotten blir attraktivt för kapitalistiska ”investerare”. Om alla projekt som planeras blir verklighet behöver Luleå Hamns kapacitet mångdubblas. Det gäller till exempel nya stålverket H2 Green Steel i Boden, LKAB:s fabrik ReeMap i Luleå, Talgas grafitbrytning och Fertiberias konstgödselfabrik.

Det är bakgrunden till att Luleå kommunfullmäktige den 19 december tog beslut om en kraftig utökning av kommunens borgensåtagande till Luleå Hamn (det vill säga att ta ansvar för hamnens skulder såsom kommunens egen skuld). Bland annat ska en djuphamn med en över en kilometer lång kaj byggas.
Redan innan hade kommunen tagit beslut om att gå i borgen för över en miljard kronor, ett enormt åtagande för en kommun. Nu utökades borgenssumman till 2,6 miljarder kronor!
– Som jämförelse är det lika mycket som hälften av hela Luleå kommuns budget för ett år. Om borgen skulle falla ut, det vill säga att kommunen skulle tvingas ta över skulden, skulle Luleå kommuns totala skulder över en natt ökas med 143 procent, från 1,8 miljarder kronor till 4,4 miljarder. Luleås låneskuld skulle öka från 23 000 kronor per invånare till 56 000 kronor, sade Liv Shange Moyo från Rättvisepartiet Socialisterna under kommunfullmäktigemötet och pekade på det absurda i att denna risk överlämnas till en kommun.

Om borgen skulle falla ut skulle Luleå kommuns totala skulder över en natt ökas med 143 procent, från 1,8 miljarder till 4,4 miljarder.

På kommunfullmäktigemötet yrkade Rättvisepartiet Socialisterna på ett tilläggsförslag om att kommunen ska kräva förlustgarantier av staten för investeringarna i projekt Malmporten:
– Rättvisepartiet Socialisterna anser att det självklara vore att staten tog ansvaret för det som är en riksangelägenhet. Det är en helt annan väg än den diskussion som finns i nuvarande kommunledning (S, V och MP) och högeroppositionen om att sälja ut hamnen till privata intressen. Då tappar man verkligen kontrollen över utvecklingen, sade Liv Shange Moyo.

Under mötet var det uppenbart att inget annat parti ville diskutera frågan. Endast kommunalrådet Fredrik Hansson (S) gick upp i talarstolen för att yrka bifall till liggande förslag, men helt utan argument. Övriga kommunfullmäktigeledamöter satt tysta, men röstade med kommunledningen.
– Vi är i grunden positiva till den här investeringen. Det är en viktig klimatinvestering – transporter till sjöss är energisnåla och kan potentiellt ske med fossilfria bränslen. Det som är helt skevt i den här historien är det ekonomiska ansvaret. Om de här investeringarna blir av kommer vinsterna att kammas hem av superrika spekulanter. Om det skiter sig är det kommuninvånarna som får ta smällen. Jag hoppas verkligen att det inte blir så, men det är risk för det, sade Liv Shange Moyo.