av RS Luleå
På kommunfullmäktige den 25 mars föreslår S-ledningen i Luleå en ”kompletterande budget” där höstens nedskärningsförslag specificeras. Även om nedskärningarna ”sprids ut” på ytterligare ett år är det samma inriktning – välfärden ska betala när samhället fortsätter att bli allt mer ojämlikt.
När kommunfullmäktige i november beslutade om budget för 2019 och plan för 2020-2021 var ”bara” 135 av 362 miljoner i nedskärningar förtydligade var de skulle ske: alla nämnder fick ett ”effektiviseringskrav” på en procent per år. De övriga 227 miljoner kronorna var ospecificerade.
Det nya konkretiserade förslaget inför kommunfullmäktige i mars innehåller till och med ett något ökat totalbelopp: Nu ska 370 miljoner kronor skäras ned, men tiden förlängs till fyra år, fram till 2022. Föga kreativt beslutas att alla förvaltningar ska skära ned 1,5 procent per år – alltså totalt sex procent (i förhållande till behoven) till år 2022. Dessutom har förvaltningarna redan skurit bort en procent varje år 2015-2018. Det betyder totala nedskärningar på tio procent under åtta år!
Helt verklighetsfrånvänt påstås att detta inte ska påverka verksamheten eller personalen negativt. Istället ska ”digitalisering”, ”automatisering” och ”robotisering” samt att stora enheter ersätter små trolla bort nedskärningarna.
Alla med någon insikt i kommunal verksamhet vet att detta bara är rökridåer. Digitalisering kan förstås effektivisera vissa verksamheter, men digitala system är inte gratis, kräver utbildning och det tar ofta tid innan effekterna verkligen syns.
Stora delar av verksamheten är också omöjlig att digitalisera: hemtjänstpersonalens möte med den äldre, blöjbytena i förskolan eller lärarens möte med eleven.
Precis som Rättvisepartiet Socialisterna visade i samband med kampen mot stordriftsprojektet ”Framtidens skola” är stordriftens syfte att skära ned, samtidigt som effekterna för barn och personal på många sätt är negativa.
Dessutom tar sådana förändringar lång tid, knappt nåt hinner förändras på fyra år, och att bygga nya större lokaler för att stänga mindre är också dyrt. Risken är att sådana förändringar bara kommer att handla om att klämma in fler barn, personal, boende och så vidare i samma gamla lokaler, precis som de gjorde vid stängningen av Svartöstadsskolan.
– Det kokar verkligen bland många olika personalgrupper och andra som drabbas av dessa nedskärningar. Det syns till och med i kommunens egna mätningar av ”medborgarnas nöjdhet” som fallit de senaste åren. Vi i Rättvisepartiet Socialisterna arbetar för att olika grupper ska kunna enas i en gemensam kamp, vilket är helt avgörande för att kunna stoppa nedskärningscirkusen. Det gäller här i Luleå, men också behovet av ett riksomfattande välfärdsuppror, säger Jonas Brännberg, kommunfullmäktigeledamot för Rättvisepartiet Socialisterna, och fortsätter:
– Istället för nedskärningar borde en kommunledning som ”tar ansvar” för barn, äldre, klimatet, sjuka med mera vägra skära ned och tillsammans med andra kommuner starta ett uppror för ett stort statligt tillskott till kommunernas budget – låt storföretag och banker betala. Och är de inte beredd att dela med sig är det dags att kräva förstatliganden. Vad väljer du? Mer aktieutdelning till miljardärerna eller mer personal i förskolan? avslutar Jonas Brännberg.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.